Februari.

Jag har bävat inför den här tiden det här året. För att det nu har gått ett år och för att en stor del av mig inte kan glömma den där smärtan och ångesten (vilket jag inte förväntar mig). Och lättnaden. Men en lättnad jag aldrig ville behöva känna.

Ibland svänger livet in på fel väg, en rejält skumpig, stressande och utmattande sådan. Men även om du lyckas komma fram till synes oskadd, finns där skador som kan vara svårare att reparera än andra. Du kan lacka om bilen, men du kommer alltid veta att där under finns djupa repor. Och den där vetskapen som så lätt triggas igång av det mesta just nu, aj.

Gammalt skit.

Funderar på vad vi ska hitta på den 13:e. Helst hade jag velat resa bort fram till dess, men det går ju inte. Har äntligen fått mitt piano sålt, så en dagstur någonstans tycker jag ändå att vi kan unna oss. Och så ska jag boka en tid hos frisören, för en omlackering.