Bakom och framför kulisserna

Imorse skulle jag ta den sista bilden till kommande nummer av tidningen. Hej, det var lite slitsamt att få till det.

Stackars liten fotograf. Ibland är hon ynklig.

(foto: Jonatan)

Jaja, det får väl duga.

----

Radikalfeminist?

Jag misstänker att etiketten radikalfeminist som jag stolt klistrar fast på mig själv, både upprör och får folk att tro, för att tala klarspråk, en jävla massa skit. Det är farligt att vara ärlig. Särskilt när det kommer till att kalla sig feminist (en av alla anledningar till att inte sluta göra det).

När man ögnar igenom diverse foruminlägg på ett visst community, kan man ibland träffa på en del intressanta inlägg. Dagens förstapristagare är utsedd. Sammanfattningsvis handlar inlägget om att feminismen som sådan har som mål att ge makten till hungriga vargar (läs: kvinnor). Att vi inte alls är för jämställdhet i längden, utan att det enbart är ett steg mot totalt maktövertag (omvända roller?). "föder barn trors allt och allt de gör är så dramatiskt, att de är riktiga martyrer!" Ja, att vi helt enkelt vill ha makt över männen. Killen som står för uttalandet har dock förstått att för att skapa jämställdhet behövs en utjämning. Men det är också problemet, anser han. "Är kvinnor helt plötsligt bättre än oss män?" Skam på torra land. Jag skulle vilja fråga grabben om män har rätt att anse sig bättre än kvinnor (vilket han ju faktiskt verkar tycka).

Nu till huvudanledningen till detta inlägg. En bekant hade svarat i tråden. Och hon hade nämnt mig (inkognito), som ett dåligt exempel på en feminist. Jag är tydligen en person som "anser" att jag är en radikalfeminist, men min trovärdighet på den punkten raserar totalt då jag förra sommaren gjorde frukostmackor till min sambo. (För er som inte känner till historien kan jag sammanfatta den i en mening: Jonatan gick upp vid fem-sextiden och jobbade heltid medan jag var arbetslös och bara gick hemma.)

Jag tycker inte att det gör mig till en sämre människa eller radikalfeminist för att jag gick upp och hjälpte min älskade. Inte heller uppskattar jag när människor som faktiskt vet mindre om ämnet (Jessica och radikalfeminism) än jag själv, uttalar sig "in public" där jag skamligt utnyttjas som ett (dåligt) exempel. Klart som fan att folk inte vågar kalla sig feminist, när det sprids så mycket skitsnack. "Vaddå, kan man inte baka bröd om man är feminist?" Det är som att säga att du inte kan, ja... Andas, om du är människa? Det väsentliga är vilken tanke som finns bakom handlingen (detta tycker jag dock inte att man kan tillämpa som argument gällande vad som helst, det finns ändå vissa grundprinciper man inte kommer bort från. De gällande prostitution, till exempel).

Radikalfeminism handlar om allt och lite till. Det privata är politiskt, som ni säkert vet. Kärnan är ändå att gruppen män är överordnad gruppen kvinnor på ett djupare plan än vad till exempel liberalfeministerna anser (där är jobbsituationen i fokus, jämställdhet uppstår när kvinnor är lika mycket värda som män i arbetslivet, lite hastigt och krasst uttryckt sådär, men det är seriöst en tunn och ohållbar teori i längden) och att förtrycket sker genom en kontroll av kvinnans sexualitet. Det går inte lösa enbart genom höjda löner, etc. Det är en hel samhällsstruktur som måste förändras.

Givetvis anser jag mig inte vara en fulländad radikalfeminist. Men precis som man som socialist inte måste äta knäckebröd och vatten, eller aldrig ha roligt för att vara värdig just den etiketten, måste man inte alltid göra tvärtom den heterosexuella normen för att göra det "rätta". Vill jag göra smörgåsar till någon, oavsett kön, så gör jag det. Vill jag inte enbart tänka på mig, så gör jag det inte. Men jag vore ytterst dumdristig om jag sa att jag aldrig gör saker för att jag känner att jag borde. Jag lider av ett sånt där duktighetssyndrom (som så många andra). Blir jag osäker på mig själv, då blir jag också mer mån om att göra något duktigt. Jag må vara "duktiga flickan", men jag är också oerhört principfast och kvinnorättsfrågor (liksom politiska frågor i allmänhet) är något jag brinner för.

Ingen teori, inte heller radikalfeminismen, står utan svagheter eller punkter där man själv inte alltid kan passa in. Men att en nolltolerans mot hjälpsamhet skulle vara en av dem, det stämmer inte. Ett forum där en total avsaknad av hjälpsamhet och solidariet till sina medmänniskor råder är den borgerliga politiken. Såvida det inte handlar om de ständiga ryggdunkningar och kiss up's till kompisarna kring företagens styrelsebord.

(Vill dock tillägga att ovan nämnda bekant inte skrivit ut mitt namn, men jag kan inte tänka mig annat än att jag är radikalfeministen som också är jävligt bra på att göra goda smörgåsar.)

Försenade fettbullar

Ikväll kommer min familj hit och blir bjudna på hembakta semlor av er egen tant Jessica.

-----

Pianisten, slagverkaren, basisten och gitarristen. Snart i en tidning nära dig? Vi får se, kanske är jag den enda som tycker att bilden är något att ha.

Gröna Madame?

Jag är trött och i stort, väldigt stort, behov av te.

Min vän & jag. Eller Dagen då vi åt en massa gott

För en stund sen åkte Anneli hem. Hon kom hit vid tretiden och lagade mat med mig. Mycket trevligt "måste" jag säga! För hennes skull lägger jag upp en fulbild på käket och skriver ner ingredienserna. Kanske att ni andra har glädje av det också. Men nåde er om ni ger ut en kokbok utan att jag står som kompositör bakom detta! Haha...

Såhär va. Först stekte vi en halv gul lök, typ 2/3 zucchini, en snutt morot och en kupad handflata frysta champinjoner. Det kryddades med grillkrydda. Sen hade vi i en halv paprika + ingefära, curry och cayennepeppar. I med kokosmjölk! En sån där mindre burk. Efter det kryddade vi med paprikapulver, chili- och thai sweet chilisås, samt mango chutney. Till sist for det i en näve jordnötter! Mmm, gotti gotti. Nu har du det i text, kompis :)

Efter att vi blivit alldeles höga på god mat (Anneli sa att det smakade WONGS, min lycka var gjord!) drack vi te. Hon Champagne/Cream, jag Irish cream. Efter att ha fått Irish Coffee introducerat i mitt liv av samma vän som tidigare nämnts, kan jag riktigt känna just den Irish:ka delen i teet. Så meningen med detta te har liksom ökat.

Tidigare idag gjorde jag en morotskakatårta (så heter denna, enligt mig), och den avnjöts till de stora kopparna fyllda med te (flera gånger om). (En bild på morotskakatårtan kommer senare, det ska inte vara någon fulbild) Första gången i mitt lilla liv som jag testat mig på att göra en. Och den blev riktigt mumsig. Anneli fick med hem, en liten bit har jag i kylskåpet, och resten av det som blev kvar har jag stoppat in i frysen. Så om du är snäll och hälsar på kan du få testa Jessicas Morotskakatårta!

På tal om att "hälsa på". Kommande lördag (alltså den 3:e mars) vill jag ha sällskap! Jonatan är borta och jag känner att jag mer än gärna mutar till mig sällskap. Vin, gotti + film? Kom hit! Hör gärna av dig först. Och gärna inte desperata män eller övrigt "folk" jag kan tänkas vilja slippa. :)

Självporträtt?

Idag fotade vi omslaget till kommande Lösnummer. Punkt. Hem skulle vi åka bil, jag slog huvudet i plåtskiten och började gråta. Så bilderna här nedan är äkta. "Tårspåren" kanske ser fejk ut, men det är för att de är så äkta de kan bli. Det gjorde ju ont, god damn it! Blev tröstad av en Fajitasallad och en snäll pojk.

Är fortfarande galet sugen på smågodis, men vi köpte chips till ikväll. Faaast, det är ju inte samma sak. Får väl nöja mig med varm choklad med vispad grädde. Imorgon kommer Anneli hit. Vi ska laga en kokosmjölkrätt med en massa grönsaker, ingefära, curry, mums + fullkornstagliatelle. Till efterrätt blir det morotskaka/tårta/whatever the name says. Har haft ett sug efter det i flera månader, men nu slipper jag ju äta den ensam, och det känns som ett bra tillfälle.

Anledning till frågetecknet i titeln: det är möjligen inte Jag, men det är jag som modellar och det är jag som håller i kameran. Tolkningsfråga.

En karltröja till Jess

Snart ska jag och min bejb åka till universitetet. Framsidebilden skall skapas! Jag ska låna en långärmad svart t-shirt av Jonatan som jag ska ha på mig om vi är inne. Fast jag vill ha på mig den oavsett, för den satt så snyggt (lagom tajt) och är grymt skön. Är det på herravdelningen man ska leta baskläder? Jag vill liksom kanske inte alltid ha v-ringat och en massa skit. Plain and simple. Basic. Dessutom är herrtröjorna aningens lite längre, ja tack. Jag skyr korta tröjor som pesten. Speciellt såhär års, kallt!

Nu klickade ugnen till (den brann inte upp igår). Dags att stoppa in Jonatans frukostbröd. Själv tänker jag äta en tallrik vanilj-yoghurt, en kopp te (basic Chai Special eller old Earl Grey) och knäckebröd med ost. Jäj.

"På tal om"

Jag nämnde ju att jag var sugen på äpplemos imorse. Det leder mig skamset in på det faktum att jag de senaste dagarna (eller kanske snarare veckorna, månaderna, åren, lite från och till?) har stört mig något otroligt på mina äppelkinder. Och min lilla näsa. Mindre kinder, större näsa. Men det här är fånerier som man helt enkelt måste lägga åt sidan. Att se till att magen mår bra, hjärtat pumpar på och att energin är på topp är däremot sådant som är värt att tänka på.

Man kan tycka att jag borde lärt mig att inte klaga på anatomi. Sen jag gick på högstadiet och klassens subba påpekade mina "raka" handleder (dom smalnar liksom inte av innan handen) och det faktum att jag inte har så utstuderade "knölar" på desamma, har de varit ett par av mina komplex. Nu har jag ju dock fått en knöl på min kära handled (som jag så smått börjat acceptera). Det gör ont. I handleden. Hela tiden. Operation nästa, om man ska tro de som vet.

Synden straffar sig, som de religiösa säger. Men vad ska jag säga? Aj?

Begär

Jag är sugen på godis.

Från A till Ö. Eller Från morgon till kväll

En sisodär 4 frallor med vallmofrön ligger och väntar i köket. Snart ska dom få på sig lite "smör" och vitlökspulver. *Svisch*, in i läskiga ugnen. Haha, jag har inte vågat mig på att använda den efter gårdagens tumult. Spisen har använts, men inte ugnen.

Idag har jag ju som tidigare nämnt sovit aningens för länge. Gick upp vid 10, my god. Men gick upp och städade kattlådan när Jonatan drog iväg till jobbet vid halv 6. Kom på att jag glömde göra det igår kväll. Och sen gick jag ju och la mig i sköna sängen igen, och det slutade med att jag begick synden att snooza. Jag kan nämligen inte sluta. Så jag snoozade i typ en halvtimme. Fy! Tur att inte Jonatan låg bredvid, då hade jag väl fått en kudde i huvudet ;) Men seriöst, jag måste, måste, gå upp så fort klockan ringer. Annars tar något annat över.

Sen tog det typ 30 minuter för mig att göra frukost. En tallrik gröt och en kopp te (Galna Moroten, som det heter på svenska), hur lyckas man? Nåväl.

Har kollat på diverse tv-program med relativt vettigt innehåll. Plus och Argument (vilka kan diskuteras, iaf det senare debattprogrammet som jag inte alltid tycker fungerar).

Har lärt mig från tv, 1: de "exotiska" frukter och grönsaker som fraktas hit med flyg bör man undvika som pesten. Koldioxidutsläppen är enormt höga. Däremot ligger utsläppen för lastbil och båt på en relativt acceptabel nivå. Jag som trodde att alla dessa lastbilar och långtradare som traffikerar våra vägar står för en betydligt högre andel utsläpp än vad som kunde tolkas ur programmet... Iof handlade det ju om utsläpp per kilo frukt, men ändå. Lastbilar används ju till att frakta en massa annat skit, så problemet kvarstår. Man bör alltså skaffa sig en kolonilott och odla själv. Men strunta i växthuset som värms upp med fossila bränslen, ajaj. Där kan vi snacka om ett koldioxidutsläpp i samma rang som flygplanet!

Har lärt mig från tv, 2: det är inte bara "kufar" som lever/spelar/gömmer sig i virtuella världar. Det gör tydligen företag som vill tjäna mera pengar också.

Jonatan sitter och spanar in tatueringar. Han vill göra en sleeve, jag också. Men jag ska rita min själv, så det lär ta sin tid. Dessutom är jag ju fattig.

Nähepp, vi kanske ska ta och kolla på Så ska det låta, fast gästerna känns trötta och ointressanta. Eller så blir det Lost. Jag lär iaf gå till köket intill och diska undan lite nu. Kvällsmaten bankar på dörren (I wish!).

45 minuter välmående

Amadeus visar vart han tycker att skåpet ska stå.

Nu är jag hungrig som fan.

Äpplemos vore gott

Nu ska jag äta min frukost. Sov lite för länge idag, men jag var ju ändå uppe vid 5:30 och grejade...

En bra grej att köpa

En trevlig pin man kan inhandla hos ETC (se länk där borta till höger). 20 spänn för 1, 60.- för 5, och 100.- för hela 10 fina röda knappar. Wanna make a statement? Jag har inte gjort det än, så let me know om vi ska köra en beställning tillsammans.

It all ended with a fire

Jag la mig på soffan förut, med en hand under kudden och en under hakan, just the way I like it. En morgonrock agerade element till mina fötter och ben. Där somnade jag visst och slumrade sött tills Jonatan kom hem, med plast på armen och allt. Det blev fint, och han svimmade inte. Duktig man hade vräkt i sig en massa socker och fett idag, haha.

På tal om fett. Jag skulle äta en frozen mozzarellapizza till lunch idag. Det blev inte riktigt så... Ugnsgallret var på plats i mitten av ugnen, och jag hade lagt pizzan på ett bakplåtspapper. Pizzan hade gått av på mitten, och pappret var använt en gång tidigare. Men det borde väl inte vara några problem? Jag strödde på lite riven ost då det praktiskt taget bara var tre slices of mozzarella på den. Ugnen var uppvärmd. Placerade händerna under pappret, under pizzan. När den skulle in på rätt plats i ugnen hände något. Bakplåtspappret revs sönder som om en sabel varit närgången, snuddade vid ugnens insida och fattade eld.

Jag drog ner hela helvetet på golvet, samtidigt som jag försökte släcka pappret som brann. Det for partiklar och pizzadelar överallt och jag har bara ett minne av att jag bankade på elden med handen. Bara handen? Har inga brännskador. Ingenting skadades, bortsett från mitt självförtroende i närheten av ugnen. Det luktade konstigt och osten jag så sansat strött på, ja den var utspridd på golvet med alla sina tusen bitar.

Det var väldigt obehagligt. Sen vågade jag inte använda varken spisen eller ugnen, så det blev en "Varma Koppen"-soppa. Snart ska jag göra fullkornstagliatelle och köttfärssås, hoppas inget fattar eld.

Men seriöst, är det inte lite underligt att bakplåtspappret började brinna bara av att snudda vid ugnen? Är det inte det som är själva grejen med den typen av papper, att man ska kunna ha det i just en varm ugn? Man ska kanske inte återanvända pappret. Knasbollar. Varningstext?

Klagans gälla skri

Imorse var det sjukt svårt att släppa taget om tekoppen för att istället gå ut. Okej, det var inte väldigt tidigt, men strax efter kl. 8 kan kännas nog så fasansfullt när det snöar och är kallt ute. Att gå till bussen, att vänta. Åka, gå av, vänta. Gå av, frysa, vänta. Men jag var tvungen helt enkelt. Åkte till universitetet och fotade Nejra som blev intervjuad för Lösnummer. Jag kunde inte låta bli att tvinga ut stackaren för att ta några bilder, ljuset var ju grymt. Men det var kallt som fan.

Bilderna blev iaf bra, det är belöningen jag vill ha.

Hade planerat att laga middag med söta Anneli ikväll, men på min begäran blir det på söndag istället. Jag orkar inte. Sucker. Får dåligt samvete när jag klagar på att jag är trött. Om vi tar Anneli som exempel, hon jobbar varje dag. Det gör inte jag. Men nej, så länge jag förstår att det finns fler än jag som är trötta, så har jag faktiskt rätt att på något sätt yttra mina känslor. Min poäng är att man inte borde ha dåligt samvete för ditten och datten. Respekt, mot andra och framförallt mig själv.

Snart ska Jonatan fylla i sin Jack-tattoo! Jag skulle vilja vara med, men nej då. Och med tanke på att jag skulle ha tatuerat mig samtidigt idag, men avbokat tiden, bör jag nog hålla mig undan. Iaf idag.

Nejra

Jess and the 3 pinguins

Pysseltant, det har jag lekt idag. Trots att jag inte går på universitetet är jag med i studenttidningen Lösnummers redaktion. Främst som fotograf, men idag också som kreativ boss (eller: tillverkare av pingviner i papp och kontrollant av killarnas stjärnor och dylikt, mjehe). Vill inte avslöja alltför mycket, men kommande nummers omslag kommer nog iaf dra uppmärksamhet till sig (utan varken sex- eller skräckanspelningar, inte för att det brukar stå på Lösnummermenyn, men ni fattar). Idén ska dock ingen få för sig att jag kom med, den är Jonatans verk. Han ska agera fotograf, jag modell. Nej, nu är det dags att inte säga mer om den saken.

(foto: Jonatan)

Är sjukt besviken på att jag inte drog mig upp ur sängen när klockan tjöt strax efter 6 imorse. Skulle ju ha börjat dagen med yoga. Men jag var för trött (en helt absurd ursäkt/anledning, då ju yogan botar sånt skit). Sen spenderades ju hela dagen i mötesrummet i Kårhuset, tänkandes, klippandes, skrattandes. Jag och bebe kom hem vid 19 eller nåt sånt, och nej, jag kan inte yoga i samma rum som honom. Dessutom var jag trött (haha) och fastnade med min blogg som jag bara var tvungen att göra "klar". Så jag har aningens dåligt samvete. Och imorgon ska jag fota Nejra på morgonen, för att sen dra hem och städa innan jag får jäkligt trevligt middagsbesök. Fredag får helt enkelt bli närmaste träningsdag för Jessica. Minst 2 pass yoga, tjohej!

För övrigt kan jag tillägga att min vänsterlins har åkt på någon slags beläggning som jag inte kan få bort. Och inte har jag tid att gå till optikern för att få nya heller. Kanske på fredag?

(Ny i bloggträsket som jag är, hur sjuttsingen får man radavstånden att lyda författaren? Man kan ju inte ens ändra sånt... Eller? Hopp hopp, säger dom. Tjo!)