Hos Underbaraclara såg jag på hennes vän ett supercoolt halsband. Hur tufft som helst, och det skulle inte sitta helt fel runt min hals. Det kommer från Credd Jewellery (och kan ses hääär) som säljs via sajten kii.se. Dessvärre verkar inte halsbandet finnas inne just nu, men ännu mer dessvärre är väl att jag ändå inte skulla kunna köpa det. Örhängen i samma serie kostar nämligen 1500 spänn, och det smycke jag helst av allt skulle vilja kunna spara till är inte ett halsband eller örhängen eller magkedja eller armband eller fotlänk...
Jag skulle inte vilja påstå att livet leker just nu. Helgen i Värmland, där lilla Elton stod i centrum var däremot underbar. Tack Jacob och Helen för att vi fick tillbringa den med er. Allt var så fint det möjligen kan bli.
Imorgon kommer jag vara svullen. I ansiktet och om magen. Jag har ätit godis, två donuts, cheeseburgare och chicken nuggets. Så det kan gå. Mitt huvud värker och linserna skaver av salt.
Vi hörs.
Krukan nämnd ovan är den närmast lampan, med blomdekor. Lampan kommer från Ikea och kostade inte många liter mjölk, växterna har jag fått av min mamma, liksom den andra krukan och den ostrukna duken hon broderat själv. Och så den sötsötsöta lilla burken i pressat glas med försvunnet lock, ja den har jag norpat från, ja just det - min mamma. Jag nöjer mig tydligen inte med gåvor, nej jag letar efter bortglömda prylar också. Jag har visst inte tillräckligt med skam i kroppen, trots allt. Men se, så fint!
Ursäkta mitt tjat. Men fattar ni hur jäkla coolt det vore om jag hade en egen inkomst? Eget surt(?) förvärvade slantar! Förmodligen har man ändå ångest i någon form, men inte på Ica eller utanför bion eller vid månadens slut. Åh, fatta! Vilken känsla. Jag har varit där, och det var fantastiskt.
Om ändå... Så bra det vore.
Läste alldeles nyss det här... Shit alltså... Jag har inte bara ett, utan minst två som liknar prick nummer 1 eller 4. De har vuxit de senaste åren, och har varken regelbundna kanter eller en genomgående färg. Tänk om man som den där journalisten hade en egen husläkare man kunde ringa till? Nä, jag får inte ens ringa hudkliniken, iväg till vårdcentralen med mig.
En bokhylla, så blev det! Inte den min mamma tipsat om, den var alldeles för liten. Men en större och billigare (som vår nuvarande lägenhet kontra den förra, lyckades vi konstatera).
300 spänn fattigare blev vi, men jag antar att det är micropotatis i hyllsammanhang. Imorgon förmiddag får vi hem den, tjoho!
Efter en del stress såhär på morgonkvisten, inför avfärd mot möbeln senast 9.30, fick jag en luddig känsla. Gå in på deras hemsida och kontrollera öppettiderna..! Och jodå, de har öppet mellan 14 och 18 idag, och inte från klockan 10 som min mamma sagt.
Min sambo är inte helt nöjd med utfallet, och inte jag heller. Dagen har blivit fullständigt rubbad!
Min mor har tipsat om en möbel vi så desperat behöver. Hos Bra&Begagnat ska den finnas. En second handbutik med väl snålt tilltagna öppettider. Det gäller att vara där innan öppning, att hänga på låset likt modeoffren utanför H&M när senaste designerkollektionen installerats. Man ska roffa åt sig en korg samtidigt som man får passa sig för att själva hamna uti en, folket löper amok och en midjeväska är att föredra då ilskna blickar lätt kastas åt en i annat fall (här föredrar jag dock blickarna mot mig och min väska framför att traska runt med ett tingest kvarglömt i hallbyrån efter Mallorcasemestern -92).
Det gäller att vara på alerten, ty vackra saker kan här införskaffas. I vårt hem finns bland annat en Erik Kold-ostkupa, coolaste lampan och ett par lila ljuslyktor i glas med veckad kant. Men åter till den där möbeln jag inte vill nämna vid namn. Och varför vill hon inte säga vilken typ av möbel? Jo, inatt drömde jag nämligen en mardröm om den. Jag drömde att vi stod näst först i kön utanför dörrarna, men att vi på väg in blev fullkomligen förbisprungna av X antal pensionärer. En av dem stal vår möbel! Eller inte stal, men lyckades köpa den innan vi. I drömmen var möbeln visserligen ruskigt ful, men jag kände ändå en stor bitterhet, och det hela följdes av en lång ångestkantad färd i jakten efter den perfekta möbeln. Som jag aldrig hittade. Var den inte målad i en giftig färg höll den på att förmultna.
Snacka om dåliga omen, eller vad?
Jag vet inte vad jag vill ha sagt med bilden, men mina föräldrar kan väl få vara stolta över resultatet. Eller nåt. Eller förresten, tänk er en page! Och återkom.
Ska jag hinna innan klockan slår midnatt?
Jodå.
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt här just nu. Min pappa tycker att jag uppdaterar dåligt nuförtiden, jag får visst skärpa mig. Tankar kring jobb och utan-jobb (eller kanske snarare bristen på god ekonomi) snurrar i mitt huvud, lägenheten likaså. Våra köksluckor som vi väntat på sen januari sägs vara på väg, men jag vet inte jag. Vi får klämma oss och göra illa tår ett tag till. Och elektrikern som ska underlätta vårt kabeldragande och den där städarn som ska putsa våra fönster och skrubba vårt badrumskakel från golv till tak för att den tidigare hyresgästen var hänsynslös? Jomen tjena. Inte än alltså. Och det här med jobb... Det är ju svårt att inte få den där "jag duger inte till nåt"-känslan. Fastän man vet att man egentligen är klok, rar och duktig. Ehm.
Har ett par bilder i lager jag vill dela med mig av. Men det blir lätt inte prioriterat när de ligger på en extern hårddisk och redigering bäst görs vid sambons dator. Blähä.
Gnäll, gnäll, gnäll.
Ett helt uselt inlägg. Men en vettig grej: Johan Ehrenberg kommer till Örebro universitet och föreläser imorgon (alltså tisdag)! "Våga vägra vara borgare". Jag vågar vägra och kommer befinna mig i Bio-salen i Forumhuset imorgon klockan 16. Men alla som känner mig vet att jag och hälften kommer vara där typ en halvtimme tidigare (det kanske är kö till toan?). Jag hoppas att vi ses!
...för idag är kissens födelsedag, hurra hurra hurra! 10 bast blir vårt gullegos, och han har fått extra mycket kel och gos och smarrig mat. Egentligen borde alla dagar firas som födelsedagen, men vi har inte riktigt råd att köpa mjukmat för 8000 kronor om året... Men Amadeus, om matte och husse faktiskt får råd, då!
Kycklingbröstet vårt älskade fick till kvällsmat välsignades med en finstämmig "Ja må du leva", med en spinnande kattmotor i famnen.
Imorgon får ni se en massa bilder på vår snutt, gullegos, myskisse, lejon, bollen, kungen - Amadeus! :)
KÄRLEK.
Min älskade sambo ligger just nu i en hotellsäng i Jönköping, jag är kvar här hemma. Jag och katten, vi gosar och tar hand om varandra. På lördag kommer mannen hem från jobbet med frukostbuffé som förmån.
Själv har jag spenderat kvällen med världens bästa mamma. Vi tog en tur på stan och flankerade i kvällsöppna butiker med allt ifrån 20 till 30 procent "off". Pappa sponsrade en superfin volangklänning som jag ska testköra imorgon kväll när Anneli kommer hit för inmundigande av vin och mums (baguetter, tzatziki och chokladpraliner!) men som sen får vila tills Eltons dop (dock får tiden utvisa hur länge jag faktiskt orkar hålla mig). Själv köpte jag grönt te ("Käresta", just what I need) och ett galet ljus i form av en guldfärgad kanin. Jag tog en kopp av teet ikväll, ihop med två praliner, men ljuset ska aldrig eldas. Nej, det ska placeras på en hylla i köket och vara sådär kitsch som bara en guldkanin kan vara.
Efter en mysig kväll med mamsen, som också bjöd på bagel och chai-latte, ska jag nu vända mig om mot pianot och, med ytterst låg volym, spela mig en vaggvisa. Godnatt på er, kära vänner.
Igår fick jag den där hemska skattedeklarationen. Vilken ångest. Att bli påmind om sitt misslyckande som människa. Anyway. 7000 får jag tillbaka.
Tjoho. Jag har jobbat för lite.
Tjoho. Jag är näringsidkare och får inte pengarna förrän i vinter.
Tjoho. Jag har förmågan att få även det lite roliga miserabelt. Nu ska jag snyta mig.
Ibland får jag ett starkt behov av att städa. Eller ja, typ varje dag. Men nu är jag dessvärre sjuk sen över en vecka tillbaka och orkar inte. Jag lever i en svinstia där disk behöver ses omhand och ren tvätt vikas (ja, vi har orkat tvätta!). För att inte tala om tussarna av damm som samlas.
Som jag sa till Ida, "jag kan inte vara sjuk med gott samvete när det är ostädat". Nä just.
Och min karl då, undrar du? Ja, han har också varit sjuk. I detta nu är han till vårdcentralen för det där örat. Dessutom är mitt behov av ordning och reda (inga pengar på freda') aningens starkare än hans (det är jag som är den neurotiska perfektionisten, inte han). Alltså, vi har båda varit krassliga, ingen har orkat städa och jag är den som mår sämst av det.
Precis som på redaktionsmötet igår består det lilla jag lyckas häva ur mig mest av ordbajseri.
