Kvällspyssel.

Foto: jag

Klicka för en mycket större bild.

Ett konstaterande.

Att skura kattlådan när man är bakis är verkligen ingen höjdare.

Boys and their Ampegs.

KLICKA!

Foto: jag


I dag fotade jag Jonatan, Daniel och en massa Ampeg-grejer. De ska bidra med varsin bild (vilka är inte bestämt) i en tävling som Ampeg anordnar, och förhoppningsvis vinner de lite prylar. Om Jonatan vinner hoppas jag att prylen säljs så att vi kan åka på en mini-semester (och med tanke på bidragen jag har sett på hemsidan borde faktiskt jag, ehm, Jonatan vara en av de fem vinnarna). Och visst måste jag väl få vara med och bestämma lite när jag också har ansträngt mig? ;)

Nu ska jag skutta in i duschen och förhoppningsvis hitta något jag kan ha på mig på kvällens fest. Åh, dumma garderob.

Svart, svart, svart.

Nej, jag är väl knappast i det läget att jag kan köpa nya kläder, men jag tvättar samma plagg vecka ut och vecka in, känns det som... Och sist jag köpte kläder var i våras och jag shoppar aldrig. Känn på den! I morgon ska jag på fest och det slår mig att jag verkligen, seriöst, inte har något att ha på mig. För att allt redan har använts till bristningsgränsen. Så, för en stund sen beställde jag en festlig klänning, en söt volangtopp och en galet snygg cardigan som bara känns helt rätt. Klänningen vet jag inte om jag kommer att passa i, men eftersom jag hittade en massa rabattkoder går det här kalaset på 420 kronor. Och det kallar jag en bra affär och det tycker jag att jag är värd.

Och det är precis den här typen av information som gör folk obekväma, men det skiter jag i.

Kan det otänkbara hända händer det hos Öbo.

HAHAHAHA. Sarkastiskt, hopplöst skratt...

Vår bovärd har klantat till det ordentligt. Igen. Som jag skrev tidigare i dag så har vi äntligen fått en rekvisition (ett slags intyg) så att vi kan gå till färghandeln och hämta hem köksknoppar. Den färghandeln som vi förra gången valde knoppar hos finns inte kvar, nu har Öbo samarbete med en annan. Som inte har knoppar eller handtag eller något i den genren. Upptäckte vi när vi hade kommit dit. Suck...

Vi har alltså fått en rekvisition på knoppar hos en butik som inte har knoppar. Men vi åkte runt och letade efter en alternativ butik som vi helt enkelt kommer kräva att få en ny rekvisition hos, och till slut hamnade vi på Bauhaus. Vi kommer troligen välja knoppar som kostar 54 spänn styck, för de var snyggast och passar bäst med våra handtag från 20-talet, men vad det kostar för Öbo skiter jag faktiskt i. De slarvade bort förra uppsättningen knoppar som vi hade beställt, så det är helt och hållet deras eget fel. Och de höjer hyran varje år, och då tänker jag fan få snygga knoppar efter att ha varit knopplös i snart TVÅ år.

Nu vill jag kolla på "24" och äta glass. God natt!

Förlåt alla änder.

Åh, vet ni?! Jonatan springer in på Hemtex för att köpa ett nytt överkast (och jag älskar att han inte frågade mig var butiken ligger), han ringer en stund senare och berättar att de har ett paketpris på duntäcke + dunkudde för 699:-. Det visar sig vara just det duntäcket som jag vill ha och som annars kostar 699 kronor - med en trevlig kudde helt gratis! Så min älskling kom hem med ett nytt överkast, ett nytt täcke och en ny kudde till mig. Jippie!

Jag hade ju tänkt vänta med att köpa täcket till efter jul, men med den här dealen blev jag bara tvungen att låna några hundra av mig själv :p

Och så råkade vi köpa hjortronglögg och Ben & Jerry's Half baked (glass) när vi var på Ica. Muahaha!

Till salu.

Foto: jag

Mitt fina piano,

du kom till mig när jag som mest behövde dig.

Nu, besök någon som känner

som jag gjorde då.

Eller, nej. Jag behöver det fortfarande, men jag måste betala mina räkningar.

Ibland måste man slå till på stort.

Foto: jag

Det blev visst fika från Sveas i går ;) Varsin krämbulle, en chokladbiskvi till mig och någon slags saffransbulle till den nyblivna CE-körkortsinnehavaren. Grattis till min honey.

Och snart kommer samma karl hem med vårt nya överkast! Och sen ska vi Ä N T L I G E N åka och hämta hem nya knoppar till köksluckorna. Fick en rekvisition från bovärden i går, och nu måste banne mig liknande knoppar vi valde för snart två år sedan och som Öbo tappade bort(?) finnas hos färghandlaren.

Så, en rätt bra dag. Än så länge. ;)

En speciell kisse.

Foto: Jonatan Tjäder

Ja, att Amadeus är speciell är inte någon nyhet ;) Men nu är han även speciell i hans veterinärs ögon. I dag åkte han och husse till veterinären för att kolla upp om hans diet har haft någon påverkan på hans hud, men exakt vad han är allergisk mot har vi inte lyckats konstatera ännu. Tyvärr verkar inte fodret vara den stora boven, så om två veckor ska han börja ta kortisontabletter varje dag för att slippa allergibesvär. Himla drygt att det inte går att ta prover på en katt för att se eventuella allergier...

Veterinären tog även ett litet hudprov på kissen och kom fram till att han har en hudsjukdom som heter seborré och som innebär att han har en ökad mjällbildning som kliar. Det är därför han har haft hudflagor man kan pilla bort, ökad vax i öronen (tidigare har vi trott att det är för att han är en ljus långhårig kisse) och fettsvans. Det är väldigt ovanligt att katter får seborré, men var sjunde dag under fyra veckor ska han få droppar i nacken, och sen blir det förhoppningsvis bra! Dock kan vi inte börja med varken kortisonet eller nackdropparna innan vi har testat och kommit fram till vad i hans foder han är åtminstone lite överkänslig mot. För något i hans gamla måltidsmönster är tokigt.

Det känns verkligen skönt att ha en veterinär som ger sig tusan på att ta reda på vad som är fel. Hon kallar Amadeus "lilla pojken" och är så snäll mot honom. Även sköterskorna på kliniken är supertrevliga och hjälpsamma. Det är stor skillnad mot den elaka satkärring som vi besökte för några år sedan och som svor och fräste fram "håll i katten!" när han skulle vaccineras. Klart att ett djur blir stressat och oroligt när veterinären är spänd och uppenbart grinig. Amadeus klättrade upp på mig och la frambenen kring min hals och ville bara åka därifrån... Det skär i hjärtat när jag tänker på det. Men, nu har han världens bästa veterinär. =)

I skrivande stund sitter jag i soffan, och Amadeus ligger bredvid och sussar. Jonatan har just nu uppkörning och vi hoppas att han kommer hem med ett CE-körkort! Kanske kan han åka till Sveas konditori på vägen hem och köpa fira-fika? He he.

En kort paus från "24".

Det verkar som att jag har lyckats att sälja mitt fina, mysiga överkast från Indiska nu. Men man ska ju inte säga hej innan man har kommit över ån, eller nåt. Men vi har en deal! Känns mycket bra. =)

För mitt "överkast-konto" ämnar jag köpa mig ett nytt överkast som jag faktiskt kan bädda med varje dag utan att få ännu ondare i min kroniskt störda handled, samt ett nytt duntäcke. Mitt gamla som jag har tagit över efter min mor har levt på lånad tid. Sist jag tvättade det hemma hos föräldrarna blev tvättstugan översvämmad på grund av hål i tyget så att dunet rymde... Ooops. Och ja, det känns kanske inte helt etiskt försvarbart med ett nytt duntäcke. Men jag kan inte sova med något annat, tyvärr.

Det finns dock ett litet problem... Det saknas nästan 300 kronor för att "överkast-kontot" ska kunna täcka både överkast och det täcke jag vill ha. Och jag är inte redo att kompromissa med täcket. Det ska vara så hög andel dun som möjligt, för fjädrar sticks och det har jag fått stå ut med väldigt länge nu. Jag vet inte riktigt vart jag ska plocka de där extra kronorna i från, men det löser sig nog. Har bestämt mig för att sälja mitt piano (*snyft*) och hoppas dra in 8000 på det... Egentligen ska de pengarna gå direkt till att betala räkningar, men 300 riksdaler kan jag förhoppningsvis behålla :p Eller så får jag hoppas på några slantar i julklapp eller födelsedagspresent.

Anyhoo. Åter till soffan och "24", det är galet spännande! Och det här inlägget blev mycket längre än vad jag hade tänkt.

Fantastiskt rörande.

Äntligen hände det! De ligger tätt intill varandra utan att bråka. En liten stund senare snurrade Aska runt, så de båda blickade åt samma håll. Deras vackra små huvuden bredvid varandra... Amadeus såg lite tveksam ut, men verkade trivas ändå =) Och jag grät givetvis floder av lycka.

En vardagshjälte. ;)

Till salu.

Min störda handled orkar inte bädda med det varje dag.

Oplanerad information.

Åh, buhu. Skulle ta mig an ett smärre diskberg (däribland stekpannan jag tänkte laga min mat i) och väntade snällt på varmvattnet. Men den som väntar snällt får inget varmt vatten. Den som väntar snällt får istället gå in på Eons hemsida och se att ett oerhört "planerat avbrott" pågår från 7:30-20:30 i dag. Jag har som mest tvättat händerna några gånger, och då fanns det fortfarande hetta i rören... Usch, vad sur jag blev nu. "Planerat"? Om något är planerat kan man väl informera på annat sätt än genom sin hemsida som jag tvivlar på att folk besöker så pass regelbundet. Dessutom har väl inte alla tillgång till det där nätet. Hade det handlat om ett par timmar spelar det väl ingen större roll, men nu är det ju verkligen hela dagen och halva kvällen.

Åh. Vad ska jag äta nu då? Jag är alldeles för hungrig för att orka tänka om!

...

Sail on silver girl
Sail on by
Your time has come to shine
All your dreams are on their way
See how they shine
Oh if you need a friend
I'm sailing right behind

Om posten slarvar blir jag ledsen.

Nu är höjdpunkten av min systersons "krya på dig"-present klar. Den ska bara monteras och fyllas... =) Ni får se en liten del av den, och säkert kan de flesta av er i alla fall lista ut vad bilden föreställer. ;)

Kommer ni ihåg när Madicken hoppade från taket med ett paraply, och fick hjärnskakning? Hennes mormor skickade ett paket som tröst, med pärlor och en liten docka, om jag inte minns helt fel... Det var något som jag alltid önskade mig lite sådär i smyg när jag var liten, att någon skulle tänka på mig på avstånd och plocka ihop en present... Så, nu skickar jag ett paket, minus både docka och pärlor. Något säger mig att just den här killen hellre vill ha något annat. Sura nappar, till exempel.

Måndag.

Gick en liten runda på stan tidigare i dag. Eller ja, runda och runda, snarare till optikern och tillbaka med ett par stopp längs vägen. Jag behövde lite nödvändigheter som ansiktsservetter, ett vadderat kuvert till en krya-på-dig-present som jag ska fixa och posta till min systerson (som bor på andra sidan stan, men visst är det något speciellt med att få ett paket i brevlådan när man inte mår tipptopp?) och några nya pennor. Fem stycken lyckades jag bestämma mig för. Dessvärre hade min konstnärsbutik ganska ont om dom, och inga orangea! Buhu.

Var ju till optikern också, och fick testa en ny sorts linser som är silikonbaserade och släpper igenom mycket mer syre än de jag har haft tidigare. Så, förhoppningsvis ska jag inte bli torr i ögonen framåt kvällen och det känns helt okej att ha linser som inte heller torkar fast sådär läskigt om man skulle råka somna med dom. ;) En grej jag behöver fundera över är om jag vill punga ut 200 spänn i månaden och få nya linser levererade hem en gång i månaden (inkl. fria synundersökningar och all annan hjälp man kan tänkas behöva)... Det är ju himla skönt att slippa de där stora klumpsummorna som annars kan bli. Aja...

Just nu slappar vi i soffan, jag och katterna. Det är ju helt fantastiskt att sträcka ut armarna åt både höger och vänster och kunna kela med en massa mjuk päls. Helt fantastiskt. Jag tror att de är lite extra keliga som tack för att matte skurade deras toalett i dag. ;)

Jultips!

Den HÄR tänker jag beställa, utan tvekan!

Kvällen.

Vi (och jag talar inte om mig själv times two) har tvättat, ätit svampsoppa med vitlöksbröd, kollat på ett par avsnitt av "Jericho" (en ganska spännande serie, men också irriterande på grund av stupid people och vissa logiska luckor...) och ätit nästan en hel chokladkaka. :p Jag ritade lite mellan varven och testade scannern som kom hem i dag.

Alltid knepigt med nya tekniska prylar som ska sitta ihop med datorn, men jag gjorde ett försök med mitt senaste alster. Färgerna stämmer inte riktigt med verkligheten, men jag lägger upp den ändå (hoppas att det inte ser för kass ut, då skärmen på MacBooken inte går att kalibrera. Eller har jag missat nåt?!). Dessutom behöver jag köpa l i t e fler tuschpennor, så att jag inte behöver känna mig begränsad eller behöva ta till färgpennor om jag inte vill det. Tyvärr blev "himlen" eller vad det nu är, flammig. Men äsch, det måste inte alltid vara perfekt (upprepar hon i ett försök att övertyga sig själv).

Hej hopp, och god natt!

Sugar.

Det har faktiskt hänt lite i mitt förhållande till socker. För någon månad sedan (eller mindre, kommer inte riktigt ihåg...) bestämde jag mig för att sluta att söta mitt te. Det gör en sjukt skrämmande skillnad att inte ha i tre(!) teskedar socker eller en sked honung i sitt te, om man dricker minst tre koppar om dagen. Jag tänker inte ens skriva hur många teskedar socker det blir i veckan, ni kan räkna själva...

(Dock måste jag erkänna att en del teer faktiskt inte riktigt smakar bra eller kommer till sin rätt om jag inte sötar med honung. Grönt te med tranbär behöver lite honung, och chai är skamligt utan sina kristaller.)

Hursomhelst. Jag känner inte att jag får de där sockerbegären längre, jag kryper inte längs väggarna och MÅSTE ha socker. Mitt godissug är också förändrat. Istället för smågodis (a.k.a. sockerbitar) varje helg suktar jag efter choklad. Mörka chokladkakor. Dock gärna med någon god fyllning ;) Men en mörk chokladkaka i veckan tycker jag är tusen gånger bättre än ett galet begär efter smågodis med diverse färgämnen och Satan och hans moster.

Helgens choklad: Marabou Premium Specialités - Passion Fruit.

Aska vs. matte

Det är inte alltid helt lätt att bo med en kattunge (i går hoppade hon från soffans ena armstöd rakt på en affisch, siktade på snubbens ansikte och föll såklart rätt ner i golvet, stackars liten). Jag kan härmed dela med mig av förmiddagens tre scenarios.

Scenario 1. Jag står vid köksbänken och gör i ordning min frukost. Aska hoppar upp på bänken, jag lyfter ner henne. Aska hoppar upp, jag lyfter ner. Aska hoppar upp, jag lyfter ner...

Scenario 2. Jag sitter i soffan för att äntligen äta min frulle. Aska har fått dille på att klättra upp på cd-hyllorna vi har uppsatta bakom soffan. Det går fort fort, och jag som pajade foten i går när jag skulle plocka ner henne är inte lika snabb. Aska klättrar upp, matte sträcker sig allt hon kan och plockar ner. Aska klättrar upp, matte... Ja, ni fattar.

Scenario 3. Aska älskar att tassa omkring bakom teve-bänken. Bland alla kablar. Hon gillar förmodligen att snaska på dom också, jag är rädd att hon ska skadas. Aska tränger sig in bakom teve-bänken, jag försöker locka ut henne. Och så vidare.

Att vi lekte med vippan ett bra tag (ja, jag försökte trötta ut henne lite för att få äta...) hjälpte föga. Men nu har hon lagt sig i soffan och spinner och är så gosig. Ah, världens sötaste och världens jobbigaste. :)

Lite förvirrad.

Enligt na.se är allt vaccin i Örebro län slut, och ny leverans beräknas komma först vecka 47. "Särskilt senaste veckan har vaccinationsintresset ökat enormt" Och då undrar jag om det har ökat bland riskgrupperna eller om de faktiskt börjat ta emot resten av befolkningen även på vårdcentralerna, så som Universitetssjukhuset gjorde för några veckor sedan (mitt i vaccinering av riskgrupper)? På landstingets hemsida läste jag för FEM MINUTER SEDAN att vaccinering av anhöriga till riskgrupper börjar på måndag, och resten av folket först vecka 47...

Eftersom min mamma tillhör en riskgrupp känner jag att jag vill vaccinera mig, men nu får jag tydligen trängas med resten av (en panikartad) stan först vecka 47, om de nu har fått mer vaccin då, vill säga. Jag menar absolut inte att låta märkvärdig och blaha blaha, här tänker jag rida in på mina höga hästar, rulla ut en röd matta till mig också. Men jag blir förvirrad och frustrerad när ens landsting inte kan gå ut med information och vara konsekvent kring handlandet. För, när USÖ "fick vaccin över" en vecka och började ta emot allmänheten, gick det inte spara till nästa vecka (för uppenbarligen var de inte klara med riskgrupperna, ja, det är lite rörigt det här...) eller skeppa iväg skiten till någon vårdcentral som var i behov till sina riskgruppspatienter? Jag tycker att det är rätt pissigt att skriva på sin hemsida och gå ut i media med att "nu pågår vaccination av riskgrupper" och sen kan de som inte tillhör en riskgrupp ändå komma före i kön...

Äsch, jag ringer väl och hör på måndag i alla fall.

Och så en förvirrad liten fråga... När använder man egentligen ordet "vaccination" och när använder man "vaccinering". Av texten ovan att döma gör man lite som man vill. ;)

Hushållsfascism och drömrum.

Sambon och jag har lite olika syn på det här med ordning. Jag är egentligen neat freak ut i fingerspetsarna (med en uns lathet, dessvärre) och han tycker väl mest att det är lite trevligt, när det är fint och allt ligger i (en fascistisk...) ordning. Jag menar inte att han är dräggig, absolut inte. Men när det kommer till att rensa sitt skrivbord kan han inte riktigt komma till skott alla gånger. ;)

Vår lägenhet är på kontraktet en tvåa, men planlösningen är sådan att vi kan nyttja den som en trea (precis som min ytterst fina bild visar, he he) och i det som traditionellt används som vardagsrum har vi musikrum/arbetsrum. Alltså, instrument och skrivbord och bokhyllor. Och Jonatans alla papper och strängar och plektrum i en salig röra. ;)

Ett helt eget rum känner jag är något jag är i behov av, efter att ha varit sambo i mer än fem år. Ett rum för mitt skrivbord (drömmen är ett vitt, högblankt som matchar min vita MacBook äckligt bra) en skön fåtölj med tillhörande fotpall, mitt piano, en mysig matta och... Ja, fint som snus vore det. I morse sa jag till min andra hälft att jag såå gärna skulle vilja flytta till en fyra, om vi hade haft den ekonomiska möjligheten. "Jag får ett eget rum! Och du också, där du kan ha så stökigt du vill." Han kontrade dels med att "Men jag tycker om att vara i samma rum som du" och "Jag tror inte på att det skulle få se ut hur som helst där inne..."

Påstående 1 är gulligt. Påstående 2 är förmodligen ganska sant... Men jag drömmer ändå om ett helt eget rum. ;)

Zzzznark

Min lilla blogg ser ju för övrigt väldigt trälig ut. Skulle jag förstå hur man kan snygga till den även om jag försökte? Nej. Kommer jag försöka? Nej. Herregud, jag lyckas ju inte ens tämja radavstånden, de har alltid levt ett eget liv...

Så jag får helt enkelt stå ut, precis som du. :p

Project snow and zleeping kitteh.

Jag måste erkänna att Project Runway är ett av mina favoritprogram på teve, he he. Till dagens avsnitt serveras en äggsmörgås (Lingongrova med lite majonnäs och kokt ägg) och en kopp kaffe (eller mjölk med kaffe kanske?). Bästa sällskapet har jag också. Min pälskling Amadeus sussar i soffan bredvid mig... Han går fortfarande på low-allergen diet och får en kattunge på sig titt som tätt - något han inte helt uppskattar. Men även den lilla skruttan sover (just nu), så, ja, det är ganska lugnt här nu faktiskt. ;)

I går föll den första riktiga snön över Örebro. Till skillnad från alla andra höll jag mig inomhus, men i dag tog jag en minipromenad. I snöslask. Inte lika mysigt... När jag kikade ut genom köksfönstret för en stund sen virvlade lite mer värdiga flingor runt i mörkret. Ganska trivsamt, tycker jag.

Till sjuklingen.

Min vän Anneli är lite krasslig, och då jag precis viftat med sushikortet i hennes ansikte känner jag mig lite elak. Så Anneli, här kommer ett hett (hö hö) tips på förkylningsbot! Och orkar du inte köpa färsk ingefära är det helt okej med torkad. ;) Häll i så mycket honung du vill också, kryyya!

Ett gammalt inlägg, från mig till dig!

Update.

Härmed bjuder jag på några fler bilder. Egentligen borde jag diska, men det finns ju alltid saker som är roligare. ;) Och glöm inte: klick klick (förutom på den första, för den ska tydligen trilskas. Hmpf.)

Foto & redigering: jag

MUA: Anneli Johansson

Modeller: Anneli Anderson, Malin Pettersson

Svartvitt och lite färg från helgen.

Och som vanligt går det bra att klicka för lite större bilder...

Foto & redigering: jag

Foto & redigering: jag

Foto & redigering: jag

Foto: Jonatan Tjäder
Redigering: jag

Foto: Jonatan Tjäder

Redigering: jag

Fortfarande tveksam dock.

I mina kontakter med sjukvården hittills kan jag konstatera att min medicinmottagning (för blodsjuka) är den trevligaste. Sköterskan som jag pratade i telefon med nyss var supergullig och hörde efter med en läkare och tog reda på huruvida jag tillhör en riskgrupp för den där svinsjukan. Eftersom jag inte går under någon behandling gör jag det inte, men de tyckte ändå att jag borde vaccinera mig. Så, så får det bli.

Nu hoppas jag verkligen att alla anti-vaccin-konspiratörer har fett fel, och att jag inte visar mig tillhöra en grupp människor som i panik lät sig luras och begå sitt livs misstag. Vi vet ju vad rädslor gör med folk.

Typiskt.

När jag äntligen tog tag i saken och ringde min mottagning på USÖ hade de såklart lunch. Men jag kan väl passa på att ringa några andra samtal när jag väl är igång. Usch.

Känner mig så dum som jag gör när jag inte har "fattat rätt"...

... och kanske är det därför jag skriver den här lååånga texten om något föga intressant och kanske fyllt av saker som är svåra att förstå. Men jag förstår lite bättre om jag får skriva om det.

Anyhoo...

Här har jag gått omkring i över 10 år och trott att min blodsjukdom heter Hemolytisk Anemi, men det verkar inte vara riktigt sant. Hemolytisk Anemi (blodbrist p.g.a. att de röda blodkropparna bryts ned) räknas förvisso som en blodsjukdom, men är även ett tillstånd som orsakas av flera faktorer, och i mitt fall kallas faktorn Hereditär Sfärocytos. Och som jag har förstått det heter min sjukdom således Hereditär Sfärocytos Hemolytisk Anemi. Eller kanske bara Hereditär Sfärocytos, jag tror att jag får reda ut de här begreppen med min läkare nästa gång. :p

Min ärftliga Hereditära Sfärocytos innebär hursomhelst att de röda blodkropparna (de som transporterar syre) är defekta och detta gör att livslängden hos dom är förkortad. De dör i förtid helt enkelt. Cellerna är sfäriskt formade (istället för skålformade som hos normalt folk) vilket gör att hållbarheten inte alls är att räkna med, och de hamnar snabbare i papperskorgen, a.k.a. mjälten (som är det organ som tar hand om och bryter ned röda blodkroppar). Det är den snabba nedbrytningen av de röda blodkropparna som ger blodbrist, ibland liten, ibland större, och därav den där Hemolytiska Anemin.

Hos friska människor lever de röda blodkropparna i snitt 120 dagar innan de far iväg till sopcontainer Mjälte, men hos - till exempel - mig är den livscykeln avsevärt kortare. Därför får mjälten jobba mer hos en person som har HS, och det är inte ovanligt att den helt enkelt måste opereras bort, då den alltid är lite förstorad och risk för att den ska gå sönder finns.

Om mjälten tas bort tar levern över arbetet med att kassera olämpliga blodkroppar från blodet, men den fungerar även som en del av vårt immunförsvar, och den rollen kan inget annat organ helt ta över... Å andra sidan har jag läst om personer som haft förkylningar hitan och ditan och som har vägrat att gå över (jag känner igen mig, minst sagt), och efter att ha blivit av med sin mjälte aldrig känt sig friskare. Och som sluppit gallstensanfall (ja, sånt som era mormödrar får ibland, såna får även unga kvinnor med HS, och det är en redig smärta kan jag lova). Just nu låter det ju inte helt fel. :p

Äsch. Nu har jag läst så mycket och försökt skriva och reda ut den här smärre härvan som pågår i min kropp, och jag tror faktiskt att jag har blivit lite klokare. Och all heder till dig som orkat läsa och som om vi någonsin ses kanske inte är lika rädd för mina ögonvitor som skiftar i gult - det beror inte på droger utan på sjukdomen. ;)

Några timmar senare...

Och så var inflyttningspresenten tecknad och klar! Kanonfin blev den, men ni får se när min scanner har kommit (pappa, jag beställde en sån här i går) och efter att den blivande ägaren till presenten har sett... sig själv.

Nu ska jag försöka sova.

Att ge och att ge och att ge och...

I'm getting tired of your shit.

Jag måste nog teckna en inflyttningspresent nu, för att slippa tänka en stund.