Hej helgen, nu är det bara du och jag

Ska nog masa mig iväg till duschen nu. Värma min onda nacke... Den är helt fasansfull, jag kan knappt sova och mår illa från och till. Höll på att falla ihop när vi var och handlade igår, och blev ståendes i en lång jävla kö. Usch. Och hemmet håller på att förfalla, eller ja, det är väl kanske inte så värst smutsigt, för jag försöker dammsuga och torka i badrummet och sådär, men det är stökigt (jag påbörjade en kopiös rensning av klädkammaren i förra veckan, men då majoriteten av grejerna där inne inte ens är mina kom jag inte så långt och en hel del är nu ståendes i hallen, fy fan) och nu har det blivit lite disk igen... Men det är jobbigt att stå och jag måste verkligen pressa mig för att inte skita i det.

Nu bor jag inte ensam, jag har en sambo, men honom har jag knappt sett röken av den senaste tiden. Han jobbar på dagarna och ibland på kvällarna (den här veckan både måndag och onsdag). Är det inte det så är det bollsport eller rep eller spelningar eller ja... Imorgon drar han till nån jäkla håla i norrland, typ 70 mil härifrån, för en spelning på nån marknad. Just nu tycker jag att det känns trist och "onödigt" när jag ser allt helvete jag behöver hjälp med här hemma.

(Jag vet inte vem som har intresse av att läsa min blogg, men jag skulle vilja poängtera att jag inte missunnar er detta, att äntligen ha spelat in en platta och nu åker runt och lirar för folk som uppskattar det.)

Det är jobbigt att sakna och känna mig ensam så pass mycket som jag gör. Jag blir irriterad på karln när jag måste göra allting här, då han inte är hemma men ändå lämnar efter sig saker som behövs tas hand om. Det är trist att ödsla tid på att vara sur och trött. Och med den här nacken känner jag mig sjukt lättirriterad och matt. Att hemmet är, med mina mått mätt, kaotiskt, katastrofalt och ångestgivande gör inte saken bättre. Jag kan inte slappna av om det inte är rent och ordning.

Så imorgon blir det jag som helt enkelt får försöka städa. Jippie. Min morot är att Anneli eventuellt ska komma förbi på söndag, och det är en jäkligt bra morot ska jag säga. Inte för att jag tror att hon skulle ta illa upp om jag inte diskat ett par tallrikar, men man (läs: jag) vill ha det fint när jag får besök, så enkelt är det... Annars går jag bara omkring och ber om ursäkt hela tiden.

Jaja, whatever.