Ett flertal rader

Enligt uppgift som visserligen strider mot en annan uppgift, är detta mitt tvåhundrade inlägg. Det kommer till världen efter tjat och gnat från både vänner och familj, men också för att jag just nu känner att, hej, jag har visst lite tid. Eller nej, jag borde laga matlåda till imorgon, att säga att jag har tid är helt fel men just nu prioriterar jag detta.

Vad har egentligen hänt sen sist?

- Jag jobbar fortfarande på fotolabbet, exakt hur länge det varar vet jag inte. Däremot vet jag hur länge jag inte kan jobba, anledning sekretessbelagd. Men jag tror inte att jag har blivit smittad av graviditetsåkomman, om nu någon fick för sig det. Nästa fredag, alltså big-lönefredag bjuder företaget på höstfest, tre- eller femrätters på en italiensk restaurang jag själv inte skulle ha råd att besöka. Till det gratis sprit, vad jag har fått höra är det många som har svårt med måttlighet, ehum. Jag tänker dock inte upprepa det som hände utanför Lidl på väg hem från Annelis inflyttningsfest ett par veckor tillbaka... Men nog om det där.

- Jag vill flytta till något större, behålla kök och badrum men få högt i tak. Och en walk-in-closet som inte mest fungerar som tillfällig avfallstipp.

- Jag har återigen skaffat bruna linser, och jag kände mig hemma i drygt en timme tills jag upptäckte att hela världen var mycket mörkare och brunare i tonen. (Inte så värst lyckat när man har till jobb att färgkorrigera foton... Eller överhuvudtaget vill kunna se världen så som den egentligen är.) På tisdag ska jag gå tillbaka till optikern och försöka övertyga om att jag faktiskt inte förstod att skillnaden skulle vara så markant som den visade sig vara, hey, jag stod och grät i badrummet på kvällen när jag insåg hur förvrängt det var. Grejen med just mina bruna linser är att de inte har något ofärgat "hål" för pupillen, men jag trodde ärligt talat inte att det fick tillverkas linser för vardagsbruk som mer fungerar som solbrillor. 400 spänn helt åt fanders om inte optikern är schysst och låter mig få pengarna tillbaka. Jag behöver ju liksom köpa ett par nya, ofärgade för 500 riksdaler, aj aj aj.

- Jag försummar mina vänner.

- Gårdagen ägnades åt städförsök och hysteri. Mer tid åt folket.

- Jonatan, Anna och jag gick på en föreläsning som hölls av Katarina Wennstam - Flickan och skulden. När hon pratade fick jag ibland impulsen att slå mitt huvud i väggen, precis som när jag läste hennes bok med samma namn. Av ilska och frustration. Jag bad henne signera min bok, och jag tror jag vet hur de där fjortonåriga töserna känner sig i benen och magen när de ska ha autografer av sina "flickidoler". Minus det faktum att jag varken har en crush på kvinnan eller ser henne som någon typ av idol i den bemärkelsen. Men är det första gången man ber om en "autograf" så äre.

- Jag har ätit mackor från Subway, och alla gånger har det blivit samma sort, dock med olika dressingar och bröd. Nu har jag kommit fram till den ultimala kombon, och jag kommer nog inte våga på att testa något nytt.

- Jag kommer sakna de goa människorna på jobbet.

- Jag kommer inte sakna ni-vet-vad. Eller också vet ni inte vad eftersom jag har försummat er.

- Idag har jag fotat arbetskamrat Jenny och hennes underbara lilla familj (gratis framkallning på jobbet, tjoho, Anneli foto-offer nästa helg?), älskling har varit low men vi har haft det mysigt med tusen tända ljus (det är kallt som sjutton här inne annars) och film. Imorgon börjar jag jobba klockan sju, och bussen går hemifrån kvart över sex. Fy. Men en till film kan vi väl knäcka?