Kära kökstapet, du får inte följa med

Hjälp, klockan slår sent. Linserna skaver och en massa blöt tvätt hänger på stolar här och där. Vi bor i en röra, en röra I tell you, men på onsdag är det två veckor kvar till flyttdatum. Fast vi hoppas att vi får komma in tidigare, och slippa en del stress kring det där med sista dagen. När det kommer till städning av lägenheten har jag ett par ångeststolpar:

1. Spisfläkten. Hur sjutton får jag ner mojängen? Jag vet att den innebär en brandrisk i skicket den befinner sig i, och jag blir äcklad när jag tittar upp mot den (ja, spisfläktens hälsa är en av mina förnekelser, och jag skäms). Usch, nu tror jag att alla känner avsmak mot mig, förlåt.

2. Under badkaret. Där brukar jag givetvis rengöra, men det är ett himla slit att försöka nå ända in, mot väggen. Man får hitta på nåt redskap kanske, hmm...

3. Balkongen. Jag får hoppas på snö som kan täcka över skiten, helt enkelt.

Anledningen till att klockan hinner slå sent innan vi tackar för den här dagen, med allt underbart den bjudit på, är den att tapeter lyckats bli valda. Vilket kreativt hjärnslit. Om jag säger beige vet jag en del vänner som kommer kasta sig fram och avfyra årets kaskadspya, så jag kanske borde välja en annan etikett. Mjukt? Skirt? Retro? Ljusbrun? Ljusljusbrun? Mörkvit? Hursomhelst, jag tänker bevisa att beige, eller förlåt, mörkvitt, också kan vara spännande!