Från andra sidan stan

Så har vintern slutligen slagit till, med snöfall och kyla. På vår flyttdag kände den att det var dags, till vårt stora förtret. "... så länge det inte snöar när vi flyttar" sa jag innan jul, och där fick jag. Man skola icke yttra sådana meningar, ty det slår bara tillbaka.

Nu sitter jag här, i vårt nya sovrum på andra sidan stan. Tillbaka dit det började. Sovrummet är typ gigantiskt, med tre garderober och en klädkammare. Dessvärre inga persienner, men ett par svarta gardiner får duga. Imorgon ringer målare på dörren med planer på att tapetsera om hallen, tv-rummet och musikrummet. Kök och sovrum får sin del av fina kakan i slutet av denna vecka eller i början av nästa.

Åh, en önskan om att ladda upp bilder på lägenheten finns, men då vi har typ en gigabyte surfande gratis tills vi får vårt "riktiga" internet inkopplat i slutet av månaden, är det inte på tapeten. Men jag kommer förmodligen terrorisera människorna i min närhet den kommande tiden med mobilbilder när vi träffas, se upp!

Det finns så mycket jag vill berätta, just nu mest kring nya hemmet... Men jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig för att göra det. Smått kaos råder, omtapetsering och besök från städfirma när den är gjord (karln som bodde här innan oss har inte bara lämnat efter sig makabert skitiga fönster, utan också fiskekrokar, riskorn och annan smuts, där de senare kvarlämningarna ändå måste städas ut av oss) liksom fördröjer inflytten. Imorgon ska vi dessutom ringa till vår utomordentligt trevlige bovärd och delge planerna vi har för köket! Hoppas han gillar't och hoppar på tåget mot ett rum med bättre planering och framför allt - arbetsytor! Ett stort kök har vi, men ingen riktig arbetsbänk. Hur tänkte de förr i tiden?

Nu känns det nästan som att det här blev ett gnällinlägg, det var absolut inte meningen. Vi stortrivs, skitiga lister och kladdiga skåp till trots, för vi vet ju att det kommer bli ändring, saker ska skrubbas och bytas ut. Och en repig toalettsits är snart ett minne blott!

Magen kurrar, läpparna bränner och ögonbrynen har glömts av i dagarna sju, dessa skola jag ta hand om nu. So long, suckers!