Ditt och datt, hjärtfnatt

Kära läsare, jag har abstinens. Mitt hår behöver klippas, färgas, tas om hand. Mitt sociala nätverk (ett begrepp jag egentligen är allergisk mot, jäkla Facebook-indoktrinering) likaså, tas om hand alltså. Klipp känner jag inte är nödvändigt i detta nu. Tvärtom, det byggs ut. Men jag hänger inte med. Jag vältrar mig i idéer och stressmoment som får mitt hjärta att rusa - bokstavligt talat.

När vi skulle lämna hemmet för ytterliggare "korridor"-relaterade ärenden i förmiddags tog jag på mig två olika stövlar. Jag lyckades upptäcka det på väg till bilen, efter att ha hälsat på en kille som pysslade om gården och när vänsterfoten kändes aningen mindre stabil än den högra. Ett gapskratt blev resultatet från min sida, men som fick sig ett abrupt slut när mitt hjärta satte igång med sin numera näst intill klyschiga "godartade rusning" (godartad i den mening att det enligt uppgift inte kan döda mig, puh) och plaststolen jag slängde mig ner på vibrerade av slagen. Har du någonsin haft en puls på 180 slag i minuten? Personaly, been there, done that, tischan hänger i garderoben, typ.

En päronskrutt ligger bredvid mig, eller står snarare. Anneli, det var lika gott som du utlovade! Och lönespecifikationen, oh my, jag kommer sakna dig!

Trött, tröttare...

Det här med att göra en sammanfattning av den tid som gått sedan man skrev sist tror jag inte riktigt på. I alla fall inte för min egen del, kanske funkar det för dig. Jag vet ärligt talat inte riktigt när saker hände, kanske var det då, eller då, och då blir det lite godtyckligt på nåt höger (he he).

Den senaste veckan har kretsat kring en enda sak: "Korridoren". Den där tävlingen vi har haft har börjat närma sig sitt slutskede, och just nu är vi på nästnäst sista anhalten - shopping. And I tell you, det är jobbigt att handla för ett femsiffrigt(!) belopp på 3-5 dagar. Sedan i onsdags har jag och Jonatan praktiskt taget bott på Ikea, och det har tillsammans med en inredare planerats, ändrats, fundilurats, vridits och räknats. Idag hämtade vi "hem" alla möbler och prylar därifrån, och det känns skönt att den biten är avklarad. Det var roligt, men det tog på krafterna. Igår kväll fick jag ett migränanfall och sömnen rubbades, så idag har Jessica varit knepig, ologisk och trött. Men glad. Angående den där migränen så var det mitt fjärde anfall sedan slutet av augusti, i år. Tidigare har jag fått det max 1-2 gånger per år. Det är oroväckande.

Imorgon blir det, återigen, upp med tuppen för en tripp till Bra&Begagnat, Indiska och lite andra ställen, för mer Korridoren-relaterad shopping. Och på eftermiddagen behöver vi städa, det ser för täskigt ut här nu, det blir lätt så när man "jobbar" från tidig morgon till läggdags. Planering planering, men så fint det kommer bli! Synd bara att vårt eget hem förfaller och att katten ensammen blir kvar.

Söndagens hånskratt

Som slö söndagsunderhållning vid datorn kan man gå in på sajten family.se, resultatet av en äcklig kopulation mellan blocket.se och Aftonbladet. Grejen är att svensson gratis* kan lägga upp bild och text om stora händelser i livet. Typ födslar, förlovningar, födelsedagar, etc.

Just förlovningarna är extra roliga att läsa om, inte för att man gläds åt andras kärlek, utan för att det helt enkelt finns så otroligt många idioter i vårt land. Särskrivningarna haglar och meningar kan vara så taskigt formulerade att de både är motsägelsefulla och svåra att tyda. För att inte tala om vikten av att hennes och hans (jag har ännu inte sett något samkönat par på sidan) förlovning är det absolut största som hänt i världshistorien och behöver annonseras ut, oh my god! Och gratis, kan det bli bättre?! (Jag har en idé, skicka ett mail till de som står er nära, jag lovar, ingen annan bryr sig. Och om ni annonserar för att göra något gammalt ex svartsjuk, ja, är inte det lite fel anledning?) Jacob drog ett par underbara exempel när vi hade after work förra fredagen, och tyvärr har jag ännu inte hittat ett själsligt utvik av riktigt samma kaliber.

Och ja, jag är medveten om att det finns olika anledningar till att människor inte kan skriva korrekt svenska (och för den delen inte borde kallas idioter), men själva grejen att lägga ut bilder på sina barn på en sajt som drivs av Aftonbladet tycker jag är bevis nog.

*Vill du sälja din själ?

Mitt största steg, ever

Alldeles nyss sa jag upp min användare på Lunarstorm, kände att mitt beroende stegrade till en grad jag inte längre kunde kontrollera. Lunarstorm tog över mitt liv helt enkelt.

;)

Om man loggar in max en sisodär tre gånger per år, har ett nickname som härstammar från den makabra tidiga tonårstiden och aldrig skriver till någon vettig själ (med undantag för "lillasyster", men henne finns det bättre vägar att nå), eller någon själ alls för att vara ärlig, nej då ser jag ingen anledning att vara kvar. Jag skulle ha gjort slut för längesedan, men nu har jag rensat bort den skiten ur bagaget. Nu är det x antal lådor och två förråd som behöver tas om hand. För att inte tala om min personliga utveckling, hua.

Yesterday

Såhär kan resultatet bli om jag står vid köksfönstret och inte är medveten om att kamerans iso-inställning är på 3200. Lite väl högt kanske. Men fint ändå.

Och en bild

Den 14:e oktober fotade jag Jenny (en arbetskamrat från Q, numera min vän) och hennes bedårande familj. Den här bilden är en av mina favoriter. Jag har tänkt lägga upp den vid ett flertal tillfällen, men så har något kommit ivägen. Nu.

Och lite annat

Imorgon ska vi ära den vinnande korridoren i tidningens inredningstävling med ett besök för att överraska dom med beskedet. Sen blir det upp till mig att knyta kontakt med allt möjligt viktigt folk. Läskigt, spännande och förhoppningvis givande till tusen.

Och imorgon är sista dagen att intresseanmäla på vår lägenhet på Öbo:s hemsida, hittills är det 40 stycken som gjort just det. Tur att inte alla får komma samtidigt på visningar (som vi förresten schemalagt till måndag förmiddag och tisdag eftermiddag, så om någon tycker att jag är knäpp i huvet eller mer hysterisk än vanligt just då så beror det på att en massa främmande folk ska trampa omkring i vårt hem, and it makes me nervous!)

Nu ska jag ta mig en smörgås med avocado på, bästa pålägget ever!

Glädje och sorg

I lördags befann vi oss, jag i rollen som recensent (eller journalist, som Timo himself kallade mig, och jag är inte den som är den) och Jonatan som fotograf, på Klubb Smart för en matinéspelning med Timo Räisänen. Det var guld, min recension kan ni läsa här.

Det var magnifikt att få stå med ett brett leende en stund. Han förgyllde vår kväll. Dagen innan fick vi beskedet att kattungarna gått bort. För jävligt.

Clean turquoise

I köket just nu:

Såhär lustigt och fint kan det te sig på ett diskställ om turkos är en av de godkända köksfärgerna.

Är hon synsk? Själv anade jag ingenting

När jag klev upp imorse fick jag en smärre chock och gav ifrån mig ett skri, den första snön var här! Jonatan och Amadeus i sängen uppskattade inte mitt läte, och upplevelsen blev lite smått förgiftad av deras missnöje.

Men jag tyckte att det var roligt och fint ändå.

Fika x 2

Tisdag kväll.

Jag, Jonatan, levande ljus, skorpor, lusselängd, kanelkakor och te.

Måndag förmiddag - fuskfika, för konsten.

Är det okej att se en bild man tagit och bli sugen på att komma hem till sig själv på fika? ;)

Och så ett par liv

Jonatan håller i en av de två kattungar som kom till världen ute hos mina föräldrar igår. Nyblivna modern Mimmi har nog aldrig sett lyckligare ut. Mitt hjärta brister av all denna underbara kärlek!

(foto: Jonatan)

Har jag nämnt att vi tack vare vår kommande flytt eventuellt kan expandera familjen? :) Våra bebisar blir kanske norska.

Ett slut och en början

I duggregn promenerade jag och min sambo upp på stan, med besök på ÖBOs huvudkontor och påskrivning av nytt hyreskontrakt på agendan. Kort därefter var signaturerna där, både gällande nya lägenheten och uppsägningen av vår nuvarande, vårt hem. Jag hoppas och tror att vi kommer trivas på nya gatan, men det känns ändå inte helt lätt. Vi lämnar något som faktiskt fungerar, med förhoppningar om att gräset är grönare på andra sidan järnvägen.

Det hela vore nog lättare om vår blivande bovärd kunde anstränga sig för att vi kan få möjlighet att besöka vårt kommande hem iallafall mer än en gång innan inflytt. Känns konstigt att bara ha sett lägenheten vid visning, tillsammans med annat folk och de där första intrycken som väller över en. Dessutom har vårt hem nu hamnat på ÖBOs hemsida (som har fel fasadbilder, de som ligger uppe föreställer gården bredvid), där i skrivande stund nio personer intresseanmält på den (och en rysning av obehag sköljde över mig). Snart vill bovärden göra sin besikting och sedan väntar visningar, vilken skräck. En massa främmande människor som ska gå runt och inspektera, lägga märke till detaljer de inte har att göra med, ifrågasätta tapeter (mina älsklingar), och så vidare... Jag tänker dock se till att vara närvarande, ty det som vore värre än att ha främlingar snokandes omkring vore att de gjorde det utan att jag ser det.

071026

Ett farväl

Första helgen efter sista veckan på jobbet, underlig känsla. En smått ouppskattad känsla, som om jag inte förtjänar helg. Vad ska jag liksom vila upp mig inför? Jo, men jag vet, Korridoren! Inget mer om det, läs här om du är nyfiken.

Dessutom står familjen inför en flytt, ehum... Jag längtar och fasar, tungt kommer det bli. Och roligt, stort.

Idag hade jag och Anneli planerat en fotosession, som jag, svikern ställde in. Lite hängig och konstig känner jag mig, och jag som hade så många to do både lördag och söndag. Städa, rensa, fota, leka. Vad hände? Förmodligen är det farväl till jobbet som spökar, dessa människor jag kommer sakna, och grejen att veta vad som väntar nästa dag och dagen efter det (som visserligen skulle kunna ligga till grund för depressioner landet runt, men jag är inte så långt gången än, jag trivdes!). Men kvällen bjuder förmodligen på kyrkogård och besök vid farmor och farfars gravar, om jag hittar dom i mörkret. Lyser gravljusen än? Jag hoppas det.