Ett slut och en början

I duggregn promenerade jag och min sambo upp på stan, med besök på ÖBOs huvudkontor och påskrivning av nytt hyreskontrakt på agendan. Kort därefter var signaturerna där, både gällande nya lägenheten och uppsägningen av vår nuvarande, vårt hem. Jag hoppas och tror att vi kommer trivas på nya gatan, men det känns ändå inte helt lätt. Vi lämnar något som faktiskt fungerar, med förhoppningar om att gräset är grönare på andra sidan järnvägen.

Det hela vore nog lättare om vår blivande bovärd kunde anstränga sig för att vi kan få möjlighet att besöka vårt kommande hem iallafall mer än en gång innan inflytt. Känns konstigt att bara ha sett lägenheten vid visning, tillsammans med annat folk och de där första intrycken som väller över en. Dessutom har vårt hem nu hamnat på ÖBOs hemsida (som har fel fasadbilder, de som ligger uppe föreställer gården bredvid), där i skrivande stund nio personer intresseanmält på den (och en rysning av obehag sköljde över mig). Snart vill bovärden göra sin besikting och sedan väntar visningar, vilken skräck. En massa främmande människor som ska gå runt och inspektera, lägga märke till detaljer de inte har att göra med, ifrågasätta tapeter (mina älsklingar), och så vidare... Jag tänker dock se till att vara närvarande, ty det som vore värre än att ha främlingar snokandes omkring vore att de gjorde det utan att jag ser det.