Ditt och datt, hjärtfnatt

Kära läsare, jag har abstinens. Mitt hår behöver klippas, färgas, tas om hand. Mitt sociala nätverk (ett begrepp jag egentligen är allergisk mot, jäkla Facebook-indoktrinering) likaså, tas om hand alltså. Klipp känner jag inte är nödvändigt i detta nu. Tvärtom, det byggs ut. Men jag hänger inte med. Jag vältrar mig i idéer och stressmoment som får mitt hjärta att rusa - bokstavligt talat.

När vi skulle lämna hemmet för ytterliggare "korridor"-relaterade ärenden i förmiddags tog jag på mig två olika stövlar. Jag lyckades upptäcka det på väg till bilen, efter att ha hälsat på en kille som pysslade om gården och när vänsterfoten kändes aningen mindre stabil än den högra. Ett gapskratt blev resultatet från min sida, men som fick sig ett abrupt slut när mitt hjärta satte igång med sin numera näst intill klyschiga "godartade rusning" (godartad i den mening att det enligt uppgift inte kan döda mig, puh) och plaststolen jag slängde mig ner på vibrerade av slagen. Har du någonsin haft en puls på 180 slag i minuten? Personaly, been there, done that, tischan hänger i garderoben, typ.

En päronskrutt ligger bredvid mig, eller står snarare. Anneli, det var lika gott som du utlovade! Och lönespecifikationen, oh my, jag kommer sakna dig!