Ett farväl

Första helgen efter sista veckan på jobbet, underlig känsla. En smått ouppskattad känsla, som om jag inte förtjänar helg. Vad ska jag liksom vila upp mig inför? Jo, men jag vet, Korridoren! Inget mer om det, läs här om du är nyfiken.

Dessutom står familjen inför en flytt, ehum... Jag längtar och fasar, tungt kommer det bli. Och roligt, stort.

Idag hade jag och Anneli planerat en fotosession, som jag, svikern ställde in. Lite hängig och konstig känner jag mig, och jag som hade så många to do både lördag och söndag. Städa, rensa, fota, leka. Vad hände? Förmodligen är det farväl till jobbet som spökar, dessa människor jag kommer sakna, och grejen att veta vad som väntar nästa dag och dagen efter det (som visserligen skulle kunna ligga till grund för depressioner landet runt, men jag är inte så långt gången än, jag trivdes!). Men kvällen bjuder förmodligen på kyrkogård och besök vid farmor och farfars gravar, om jag hittar dom i mörkret. Lyser gravljusen än? Jag hoppas det.