Åh, ibland slår det mig verkligen hur o-hipp jag är. Många bloggare slänger omkring med bokstavssammansättningen TGIF (oftast i sina rubriker, på fredagar har jag noterat), och jag har fattat nada. Tills jag alldeles nyss googlade. Thank God It's Friday. Vilken nöt jag är. Å andra sidan känns det lite skönt också. Man måste inte veta allt, i synnerhet inte såna här faktiskt ganska löjliga grejer.
Klockan visar 01:00 och fortfarande är jag vaken. Man skulle kunna tro att jag kommit hem från festligheter och fyllesurfar innan däckning, men nej då. Jag har legat i soffan hela kvällen och kollat på CSI. En stor kopp te, ett halvt glas Trocadero, 85 gram tiramisù från Ica (förvånansvärt god) och ett par godisbitar höll serien sällskap.
När jag har vaknat framåt niosnåret och förvandlat mig till en vettig människa ska jag övertala Anneli att svettas i solen med mig. Men det ska nog inte bli så svårt! I värsta fall får jag muta henne med en grekisk sallad ;)
Jonatan ringde för en liten stund sen. Han nämnde den smått obehagligt höga höjd han befinner sig på och ville säga god natt. Jag önskar att det här vore sista natten han spenderar på ett hotell, men nej. Efter två nätter i Kalmar och tre nätter i Malmö väntar imorgon en natt i Stockholm. På vägen hoppar han in här på en kvick visit. Jag befarar att jag kommer brista ut i tårar och låsa in honom i klädkammaren, för jag vill inte att han ska fara igen. Om än bara för en kväll, en natt, en dag. Nähädå, nu är jag trött på att vara gräsänka. Trött på att sakna honom.
Någon får lov att bända loss mig, för mina armar kommer inte att sluta krama.
Min frukost, som jag gärna fotar och mms:ar till sambon i södra Sverige. Han retas och skickar bilder på nypressad (av honom själv) apelsinjuice, sittandes på hotellets uteservering vid havet. Jag shakear min måltidsersättning helt på egen hand och njuter av att se huset mitt emot vårt, slå det! Ugh.
Mamsen och jag for på äventyr. Här väntar jag på att hon ska bli klar i provhytten. Så många plagg! ;)
Vi kör på designad tandkrämstub. Förra årets var snyggare, tycker jag. "Svart eller rosa?" frågade jag honom. Svart tyckte han. Den som kommer hem på fredag får se!
Efter en smarrig lunch gick jag och mamma till Stadsträdgården. Där var det fint, varför hänger jag inte där oftare?
Och där fick jag vänta på min lilla mamma igen. Ha ha
Men där är hon ju!
Vi hade det mysigt i Stadsparken.
Dom har visst gjort lite ändringar sen jag var där sist. Fint vare, men vart är buskarna som påminner mig om gymnasietidens brännbollsturneringar?
Vi fikade i Wadköping. Blåbärs- och yoghurttårta för mig, smaskens!
Till kvällsmat fyllde jag en ciabatta med en massa godsaker. Men gudars skymning, så mycket mat det blev. Nytt te i koppen, grönt är skönt!
En prickig klänning ramlade in genom brevinkastet, dagen till ära. Imorgon kväll ska den invigas, för jag och Anneli ska på kalas!
Men eftersom jag är som jag är var jag ju tvungen att kolla hela outfiten, våndas lite, känna ågren, förnöjsamhet, glädje och slutligen bestämma mig för att ja för sjutton, det här kör vi på! Dom nya skorna och legginsarna har mamma bidragit med, tack tack! Och tack för dagens äventyr mamsen, det var guld. Puss och kram!
Det var jag som nördigt föreslog gruppfoto, men Jonatan fixade biffen. Fler gruppfoton åt folket säger jag, det är ju kul!
Få av de som känner mig har undgått mitt ogillande av reklam, med mera med mera med mera med mera. Det finns mycket jag inte gillar här i världen. Men en reklamfilm som får mig att skratta rakt ut är den HÄR (och eftersom jag inte är så haj med datorer och sånt finlir får ni anstränga er och klicka på länken, för jag vette tusan hur man addar YouTube-klipp i bloggen). Om ni missat den på teve, check it out yo. Eller se den en gång till.
När jag sökte efter klippet på YouTube upptäckte jag en KORTKORT VARIANT, som förklarar det lustiga med att "maten är klar" lite tydligare.
Men hörni, se inte detta som ett försök till att få er Dafgårds-indoktrinerade. Reklam ÄR skadligt för själen. Med vissa undantag. Det sägs ju att skratt förlänger livet. Den höga mängden salt i färdigmat gör däremot tvärtom. Så skratta, men laga er egen mat. Deal?
Gonatt!
Det här med långa promenader varje dag är inte min grej. Tyvärr. Jag skulle vilja påstå det och tänker med avund och imponerat sinne på de av mina vänner som gör det. Fröken J är den som vänder efter 50 meter för att ett par regndroppar fallit på pannan, i sin jakt på tandkräm hos Åhléns. Jag är inte lat, men om det känns omständigt är jag hellre den som är den.
Men eftersom jag känner mig själv bättre än jag vill vet jag också hur jag ska reda upp den här kroppen jag går runt med om dagarna. Efter flytten i början av året har min klumpiga gamla motionscykel stått i förrådet. Men inte längre, mina vänner. Nu är den ful och krävande i vardagsrummet, ger ständigt hintar om att få snurra på sitt enda hjul. För ett par veckor sen satte jag igång med cyklandet som förmodligen stör grannen under, då den gamla tidens fordon inte är av den mer tystlåtna typen. Minst en halvtimme före frukost, och gärna minst en halvtimme innan lunch eller middag, beroende på övrig aktivitet under dagen. Varje dag. Den där före-frukost-motionen är jag benhård med, och jag ser till att ge mig fett med cred för det också. För jag vet att det vore så lätt att bara sluta, återgå till den gamla trogna vanan.
Dessvärre är jag av sådan karaktär att jag lätt fixerar och obsessar, och det kan vara ganska tröttsamt att bara tänka på en och samma sak hela tiden. Så nu ska jag lägga mig i soffan och förnöjt låta kvällsmackan jäsa i mig, till ett förhoppningsvis spännande avsnitt av CSI.
För ett tag sen blev jag utmanad av min vän Mia, och först nu händer det grejer här. Jag ska visa upp mitt senaste, mitt bästa och mitt sämsta inköp i inredningsväg. Eller hemväg, eller ja. Ni lär fatta!
När jag vaknade i morse hade jag fått ett sms från Anneli. Ett sms jag inte vågade svara på eftersom hon är i Prag och man vet ju inte riktigt hur dyr den historien skulle kunna bli för henne. Nåväl. Sms:et landade i natt, en sisodär 30 minuter efter att jag somnat. Undrar om jag på nåt sätt visste om det, alltså att jag uppfattade att det plingade till? För Anneli lyckades nästla sig in i min dröm, men hon drog innan det spårade ur och blev till en mardröm utan dess like. En av de viktigaste personerna i mitt liv dog, det är ju alltid lika upplyftande...
Jag råkade sova till nio idag, ingen tvätt. Men en tur på motionscykeln innan "frukost". Man får tacka för dvd-utgåvan av Mysteriet på Greveholm.
Ugh, vilket smärtsamt slut på kvällens CSI. Serien har alltid haft en slags mörk underton (såklart, men jämför gärna med CSI Miami som man - jag - faktiskt skrattar åt emellan varven), men den här säsongen är bara en milslång falla-ner-i-det-blå-kavalkad.
Går det nåt positivt på teve nu då? Egentligen borde jag väl krypa ner i sängen med tanke på att sambons klocka ringer strax efter 5. Och jag går upp jag också, hujedamej. Men motion, tvätt och städning står på morgondagens agenda. Och så inköp av Bregott. Men jag kollar nog på teve en liten stund till. Öhm ja, precis så.
Vid tiosnåret drog jag och Jonatan söderut. Mot Askersund - lunch, solhäng och glass. Vi har ju varit tillsammans i fyra år, och inte riktigt hunnit fira det förrän nu. Men alltså, en filt under klarblå himmel, vid skvalpande vatten och inmundigandes chokladpraliner. Himlans trevligt. Man måste inte bege sig långt för att uppleva något annorlunda.
Nu är vi hemma en liten sväng, för att mata katten och landa lite. Men snart tar vi bilen ut på landet igen, den här gången västerut och till mina föräldrar. Där väntar grill, vin och öl. Och så rabarberpaj till dessert.
Kram på er, och ät en massa glass i solen!
När det råder bloggtorka känns inlägg av den typ jag gör nu galet patetiska.
Jag ska härmed fixa mig en smoothie (eller smootie, som Ica kallart, ehm) och kolla på sista avsnittet av Klass 9a. Har inte sett serien från början, men blev fast efter ett avsnitt där en elev fick en bas av musikläraren, för att han såg vilken talang hon har. I typ fyra år har hon önskat sig en i julklapp och födelsedagspresent, men icke. Oj, så rörd jag blev.
Efter den kvällen är tisdagarna vigda åt att vara tårögd runt ett bestämt klockslag. Det gäller liksom att styra upp sitt känsloliv.
