Min motion och jag

Det här med långa promenader varje dag är inte min grej. Tyvärr. Jag skulle vilja påstå det och tänker med avund och imponerat sinne på de av mina vänner som gör det. Fröken J är den som vänder efter 50 meter för att ett par regndroppar fallit på pannan, i sin jakt på tandkräm hos Åhléns. Jag är inte lat, men om det känns omständigt är jag hellre den som är den.

Men eftersom jag känner mig själv bättre än jag vill vet jag också hur jag ska reda upp den här kroppen jag går runt med om dagarna. Efter flytten i början av året har min klumpiga gamla motionscykel stått i förrådet. Men inte längre, mina vänner. Nu är den ful och krävande i vardagsrummet, ger ständigt hintar om att få snurra på sitt enda hjul. För ett par veckor sen satte jag igång med cyklandet som förmodligen stör grannen under, då den gamla tidens fordon inte är av den mer tystlåtna typen. Minst en halvtimme före frukost, och gärna minst en halvtimme innan lunch eller middag, beroende på övrig aktivitet under dagen. Varje dag. Den där före-frukost-motionen är jag benhård med, och jag ser till att ge mig fett med cred för det också. För jag vet att det vore så lätt att bara sluta, återgå till den gamla trogna vanan.

Dessvärre är jag av sådan karaktär att jag lätt fixerar och obsessar, och det kan vara ganska tröttsamt att bara tänka på en och samma sak hela tiden. Så nu ska jag lägga mig i soffan och förnöjt låta kvällsmackan jäsa i mig, till ett förhoppningsvis spännande avsnitt av CSI.