Klirr

Den tjugofemte. Löning för den stora gruppen arbetare. Andra får den tjugonde, och en del imorgon. Jag får nada, men min sambo har varit oerhört flitig och tjänat ihop den största summan genom tiderna. Våra tider. Inte ens i höstas när jag jobbade heltid med schysst lön nådde vi dessa siffor, men då hade han a-kassa. Idag åkte vi och handlade på Ica Maxi. Det var längesen vi närmade oss 1000-kronorssträcket vid ett och samma inköpstillfälle. Hej olivolja, ekologisk jordgubbssaft, hudlotion (en favorit!) och Ben&Jerry's. Sånt man inte köper varje dag alltså. Gött kändes det, men ändå inte riktigt tillåtet på nåt sätt. Det där med att ha dåligt samvete i samband med att pengar försvinner från kontot alltså, inte lika gött.

Jag hittade en gammal bild som Jonatan tagit. Jag, i förra köket med en favorittopp och ett favoritglas. Egentligen har jag inte stor förkärlek till foton tagna med blixt (än mindre bli fotograferad med blixt i fejan), men det finns nåt i den här som jag dras till. Så jag var tvungen att redigera.