Heppåre
Ja se, inte så hög aktivitet här på bloggen. Men det blir kanske så när man befinner sig hemifrån mellan kl 07 och 18 om vardagarna. Och dessutom måste snylta sig in på sambons dator. Ja ja, ni kan kanske hoppas på mer nu när jag är "mellan två anställningar". Nej, det är inte kul att vara arbetslös, men jag sörjer inte direkt avsaknaden av det jobbet. Ha ha, sista dagen och ett "Hejdå" är allt man får? Handskakning, nej nej. Trots att man hoppade in tidigare än alla andra, fick leka lärare när minichefen var sjuk och bära ansvaret för låsning om kvällarna. Suckers. Eller så är det jag som är idioten som tror att man får nåt för att vara duktig och trevlig.
Anyway. I fredags efter att jag och Nathalie från katalogavdelningen båda två gick från arbetsplatsen för sista gången drog vi hem till henne och fikade. Vi kunde helt enkelt inte låta det där stället förgifta startskottet för helgen. Och vilken helg sen! Puh, jag är helt överväldigad. Jonatan och hans bas-pojkvän Daniel befann sig i Skåne för en nördhelg (dock en cool sådan) och jag ägnade lördagen åt att städa. På kvällen träffade jag Ida på stan och en halvtimme senare klev vi innanför min dörr med godis och skvaller i högsta hugg. Vilken energikick!
Efter att Ida lämnat mig sent på lördagkvällen däckade jag i sängen för att sedan äta frukost med Mia. Strålande! Vi hade även en liten fotosession med hennes underbara halsband, bilder som ska upp på hennes webshop så småningom.
Man skulle kunna tro att jag har organiserat ett eget löpande band för mina bästa vänner, men att Anneli dök upp framåt eftermiddagen och att Mia gick strax efter var nog på grund av tiden, och inte därför att jag bara har plats för en i taget :) Sushi, te, flottiga pojkar hemkomna från sydligare breddgrader som senare blev gott doftande, kollektiv "matlagning", en något exkluderande gruppbild och en hemsk, hemsk film kan sammanfatta söndagseftermiddagen och kvällen. Helgen var hur bra som helst (förutom filmen då, som gav mig mardrömmar) och det var verkligen vad jag behövde. För imorgon ska jag till sjukhuset igen, och ännu en gång bli påmind om att jag faktiskt bär på en blodsjukdom som får ögonläkare att hoppa ur stolen. Upplyftande.
4 kommentarer:
Hej, Björn från Lösnummer här.
Jag har kommit fram till att du och jag måste arbetat på samma arbetsplats. Jag var där extra förra hösten under en vecka (fast jag hade blivit lovad två). Något ordentligt farväl var det inte heller snack om för min del. Sen kände jag inte att jag hade någon lust att bråka över min extra vecka som jag hade blivit lovad, det kändes mest skönt att få gå hem faktiskt.
Jag känner fler som arbetat där också och varit mycket missnöjda med stället. Tråkigt att det inte verkar ha hänt mycket alls där sedan sist.
Nämen hej där!
Jag fick jobba hela tre månader ändå :P Men har hört från många håll att det inte är ett vidare pålitligt företag. Och man fick ju se hur en del blev behandlade. Jag är ju tyvärr inte förvånad över att det bara är nya säsongsarbetare varje höst. Ehum...
ja, jag känner som du skrev, "Nej, det är inte kul att vara arbetslös, men jag sörjer inte direkt avsaknaden av det jobbet." :P hoppas dock att jag, (och du såklart) hittar nytt snart :)
nathalie: Heja oss! Det är vi värda :)
Skicka en kommentar