Min pojke och jag kollar på Norges herligste i detta nu. Jag skiter i om formatet är som Filip och Fredriks Hundra Höjdare, det här är så charmigt! Inte lika översittar-dryga och testar inte knark och besöker inte lika vidriga människor i det stora landet i väst. Heja norrmännen! Dom är snälla och dricker öl, that's sweet.
Jag har visst fått lön den här månaden! Eller vi kanske snarare ska kalla det ersättning. Eller gåva blir nog mest korrekt. Ett presentkort hos Ikea, 200 spänn (lite illa pinkat i förhållande till antal glas urindrivande, men ändå). Från Örebro Studentkår. Jag fotar, jag shoppar.
Men nääär? Åh!
Den tjugofemte. Löning för den stora gruppen arbetare. Andra får den tjugonde, och en del imorgon. Jag får nada, men min sambo har varit oerhört flitig och tjänat ihop den största summan genom tiderna. Våra tider. Inte ens i höstas när jag jobbade heltid med schysst lön nådde vi dessa siffor, men då hade han a-kassa. Idag åkte vi och handlade på Ica Maxi. Det var längesen vi närmade oss 1000-kronorssträcket vid ett och samma inköpstillfälle. Hej olivolja, ekologisk jordgubbssaft, hudlotion (en favorit!) och Ben&Jerry's. Sånt man inte köper varje dag alltså. Gött kändes det, men ändå inte riktigt tillåtet på nåt sätt. Det där med att ha dåligt samvete i samband med att pengar försvinner från kontot alltså, inte lika gött.
Jag hittade en gammal bild som Jonatan tagit. Jag, i förra köket med en favorittopp och ett favoritglas. Egentligen har jag inte stor förkärlek till foton tagna med blixt (än mindre bli fotograferad med blixt i fejan), men det finns nåt i den här som jag dras till. Så jag var tvungen att redigera.
Nu är det officiellt att Jonatan spelar på Peace & Love på lördag. Eller det är väl Nejra som är det officiella, men han står ju där med en röd eller träfärgad bas.
Lite förvånande är det att NA inte annonserat i skrivande stund. Å andra sidan inte alls.
Personligen skulle jag inte tacka nej till att se Christian Kjellvander, Kaizers Orchestra, Kent, Miss Li, Mustasch och Teddybears STHLM. Och så Timo, såklart. Timo, Timo. Men den som är hemma får inte.
Känns som jäkligt dålig tajming dock. Det där giget. Jag kan bara hoppas att vissa inte vill stanna för hotellfrukost fast spelningen är två timmar bort mitt på blanka dan. Men hoppet är litet och glädjen likaså.
Suck.
Morden i Midsomer har premiär ikväll! Gissa vem som ska dra sig ut till köket, tryckande huvudvärk till trots, och baka sig lite scones? Lemon curd, smör och ost till, blir kanoners. Och te givetvis!
Egentligen skulle jag vilja hurra lite för kvällens säsongspremiär av Allsång på Skansen också, men det talar vi tyst om. Jonatan skäms och tycker att jag är en tönt.
Åh. Herre. Gud. Jag kollar aldrig på femmans program om såna de bestämt ska vara onormalt folk - Outsiders. Bara programtiteln får mig illamående, det må vara (för mig) underliga människor man ser i trailern men att försöka utmåla dem som medlemmar av nån slags freakshow är disrespect.
Nåväl. Ikväll kunde jag inte låta bli att kolla. "Lydiga fruar" hette avsnittet, och ni som känner mig vet varför jag gjorde iordning en kopp te men knappt kunde dricka då min haka slog i golvet, om och om igen. Det var så mycket bullshit, jag blev så jädrans förbannad, ledsen och rädd. Män som anser sig veta bättre än sina fruar (jodå, de tycker nog att de praktiskt taget har äganderätt över köttbitarna) och en bok som läses nästan lika noggrant som bibeln himself.
Det finns en bok förstår ni, en hel rörelse, som lär kvinnor att "kapitulera", ge upp kontrollen och låta allt bestämmas av mannen. En utöver bibeln. "The surrendering wife", eller nåt liknande. För tydligen innebär en kvinna med hyffsat normalt kontrollbehov (vad gäller allt från att välja sina egna kläder till hur ofta hon vill ha sex eller vad som ska ätas eller...) som ett problem för äktenskapets vara. Och hon ska tuktas och lära sig hedra sin man. För det måste ju vara kvinnans eget tänkande som ligger till skuld för att 3 av 5 (eller 2 av 5, men sak samma) äktenskap kraschar. Mannen däremot, han kan det där med att bestämma, för det har han gjort så länge. Åh hjälp. En kvinna sa till och med att hon först kan tycka annorlunda än sin man, men att hon under de tre åren hon lärt sig att "kapitulera" har insett att hennes man faktiskt vet bättre än hon. Att han fattar bättre beslut och att hon inte ens ska försöka. Självkänsla noll? En annan man stod i köket och observerade när hans fru gjorde iordning den frukost han önskat, och innan han for iväg till jobbet som advokat gav han henne en lista på sånt hon skulle göra under dagen. Varje dag. Är det här vad man kallar ett bra äktenskap?
En annan kvinna tappade upp badvatten åt sin karl som jobbade som bilmekaniker, och det kan ju vara en schysst gest, men inte om den har gått från att vara en av kärlek till att bli en daglig syssla. Dessutom, åh, hur ska jag uttrycka det här... Hon strök på en rand tandkräm på hans tandborste! Och skrubbade hans rygg, nästan dagligen. Hennes karl hade två armar och en "frisk" hjärna. Skulle du vilja vara gift med en jättebebis? Inte jag. Kan man laga en bil kan man fan trycka lite på tandkrämstuben.
Jag har väldigt svårt att skriva och tänka konstruktivt nu, intrycken bränner och ja, va fan. Man är ju så jäkla medveten om att såna här fucked up relationer människor emellan existerar, men att se och höra någon säga att "jag låter honom bestämma min frisyr, jag vill behaga honom" är bara så himla absurt. Eller när kursledaren för "The surrendering wife"-rörelsen säger att ett steg för att släppa sitt "kontrollbehov" är att säga upp sig från sitt jobb, även om hon är den som tjänar mest, och klippa alla sina kredit- och betalkort, för att det då blir lättare för mannen att hantera ekonomin. Citat: "Män är i regel bättre med pengar"
Sammanfattning: kvinnor har ett så kallat kontrollbehov, män har en begåvning. Särskilt när det kommer till pengar och att ge sin omgivning order. Skrämmande, eller hur? Jag kallar det bullshit.
Alltså tjena, lite spontant häng med delar av gamla låg-och mellanstadieklassen igår! Eftersom det var just ganska spontant kunde inte alla komma, men det var finfint ändå. Jag och min gamla bästispolers Karin möttes upp vid Lucullus, för att sen dra vidare till Järntorget som vi hade bestämt som mötesplats. Ett gäng snubbar hann före oss (inklusive en som inte gick i vår klass, men som var trevlig ändå, ha ha) och sen bar det iväg till O'learys. Trevligt ställe, men way too hög musik och lika höga dryckespriser. Karin är inte den som är den, hon bad dom sänka (musiken) och hej hej, så blev det. En del blev fullare än de borde och andra fick salt på sin kavaj. Hmpf. Nån sluddrade om Björnstugan men vi ville hellre gå hem till Gustaf och dricka av hans lådvin :) Ett par tre fyra fem stycken partier Wii-bowling, ett två tre fyra fem(?) glas vin och många, många (pinsamma) minnen senare tog jag och Karin farväl av värden och gick hemåt. Vi var fler från början, men alla pallar tydligen inte att hålla ut till klockan 5 på morgonen. Hur jag lyckades hålla mig pigg och glad är för mig nästan ett mysterium. Halv 6 föll jag i säng, efter en kvarts promenad tillsammans med den nyuppstigna solen.
Gött mos.
Men idag är inte lika god. Och snart blir det utgång igen. Jonatan spelar. Den här gången blir jag utan sprit. Eller, vem vet. På Mitt Andra Hem kostar ölen faktiskt 25 spänn, det har till och med jag råd med. Den som spar från lördagen hon har.
Jäj, har hittat en jobbannons som skriker efter mig. Arkivassistent! Har fundilurat på det där med att utbilda mig till arkivarie, men eftersom ingen utbildning finns i Örebro har jag liksom sett åt annat håll. Tills nu då, när en annons där den personliga lämpligheten och ordningssinnet nämns, och inte någon utbildning krävs. Arbetsuppgifterna låter så himla roliga, bland annat att registrera och mikrofilma journaler :)
First thing in the morning blir att skriva den där ansökan. Nu måste jag träna bort alla 6 skivor drömrulltårta jag slukat idag. Oj oj oj.
Det är varmt ute. Varmt inne. Och det jag mest av allt tänker på är hur skönt det vore med en klippning. Jag säger page. Jag säger det igen, och igen. Jag har en sax, har någon modet? Och lite kunskap...
När jag var 8 år tänkte jag att håret minsann skulle vara jättemegalångt på klasskortet i 6:an. När jag gick i 6:an var håret inte alls särskilt långt, men i 9:an, då, då! Näe, inte då heller. Nu sitter jag här, en långmanad dam. Och grämer mig. Seriöst, varför denna besatthet av att ha långt hår? På sommaren är det svettigt och varmt där under. På hösten och vintern känns det så obehagligt när man har på sig mössa och halsduk och vart ska man förvara håret? Det är ju överallt! För att inte tala om de gånger jag råkat raka av en snutt för att den blöta hårslingan entrat armhålan via ryggen. Absurt, I know.
Nu skola självömkandet övergå till motionerande. So long!
Jag fick precis en fotoidé! Jag kluddrade ner den, väldigt fult, i Photoshop och sparade som en bild. Men ni får inte se, pilutta er. Anneli, jag behöver dig i din röda klänning! Och en assistent som kan blåsa bubblor. Jorå så atteee.
Herre min je, jag måste sova nu. Ska koka färskpotatis och göra en sallad av den imorgon. Bitti. Lunch-picknick!
På Rusta var fläktarna inte slut, värmen till trots. Jag tycker att saker alltid försvinner därifrån innan de ens hamnat på hyllorna... Hursom. 69-kronorsvarianten visade sig vara gaaanska liten, så vi slog till på den största de hade. He he. Just nu står den här i musikrummet, på sitt enda ben och låter inte alls så mycket som vi trodde att den skulle göra. Vi hoppas på svala och goda nätter hädanefter!
Grabbarna monterar.
Vi kan knappt sova om nätterna. Luften i vårt sovrum står still och det räcker inte med den lilla glipa vi kan ha fönstret öppet. Amadeus vägrar sängen och ligger hellre på skrivbordet i musikrummet. Vi behöver en fläkt! Så en sån ska vi nu ut och försöka leta upp. Rusta har nån för 69 spänn, det låter vettigt. Våra farhågor är dock att den kommer surra och burra och ta sig in i våra drömmar.
Och så ska vi till Ica, där är det svalt och skönt ;) Hej hej!
Puh, idag har varit ett äventyr! Först ringde jag lite och fick dåligt besked. Sen har jag förträngt det och mått allmänt risigt (jag får perioder ibland då jag är snurrig och virrig och risig i typ en vecka. Väldigt obehagligt och energikrävande), premiärätit färskpotatis och sill och svettats i vår varma lägenhet utan cirkulerande luft. Men efter lunchen började det reda ut sig lite. Jag och Jonatan tog bilen ut på vägarna i jakt efter ett beryktat kalkbrott i Mellringetrakten. Han har varit där tidigare, men vi åkte och åkte och kom aldrig till dörren. Vi som alltid, alltid, alltid kollar in kartor innan vi ska göra vad-som-helst hade totalt glömt bort att göra det när vi ska leta reda på ett kalkbrott i de närkingska skogarna.
Det tillverkas och det föds så många bebisar nuförtiden. Man kan ju inte annat än fundilura kring eventet själv, om än vårt kommer ske om ett par år eller fler, så tillvida planer kring sånt här går att göras.
Anyway. När man är en fertil, kär kvinna kan i alla fall inte jag låta bli att fantisera fram ett utseende på avkomman. Vi vet ju vad en dotter skola heta, så varför inte applicera lite externa drag? Jag har försökt att i Photoshop ta fram en bild, men jag är inte så haj. Ärligt talat blev jag mer rädd än förväntansfull. Däremot hittade jag en kul lista som redogör för dominanta anlag. Mina damen och herrar, typ såhär kommer vårt barn Blablabla* Tjäder att se ut:
