Om kvinnors förbannelse och mäns begåvning

Åh. Herre. Gud. Jag kollar aldrig på femmans program om såna de bestämt ska vara onormalt folk - Outsiders. Bara programtiteln får mig illamående, det må vara (för mig) underliga människor man ser i trailern men att försöka utmåla dem som medlemmar av nån slags freakshow är disrespect.

Nåväl. Ikväll kunde jag inte låta bli att kolla. "Lydiga fruar" hette avsnittet, och ni som känner mig vet varför jag gjorde iordning en kopp te men knappt kunde dricka då min haka slog i golvet, om och om igen. Det var så mycket bullshit, jag blev så jädrans förbannad, ledsen och rädd. Män som anser sig veta bättre än sina fruar (jodå, de tycker nog att de praktiskt taget har äganderätt över köttbitarna) och en bok som läses nästan lika noggrant som bibeln himself.

Det finns en bok förstår ni, en hel rörelse, som lär kvinnor att "kapitulera", ge upp kontrollen och låta allt bestämmas av mannen. En utöver bibeln. "The surrendering wife", eller nåt liknande. För tydligen innebär en kvinna med hyffsat normalt kontrollbehov (vad gäller allt från att välja sina egna kläder till hur ofta hon vill ha sex eller vad som ska ätas eller...) som ett problem för äktenskapets vara. Och hon ska tuktas och lära sig hedra sin man. För det måste ju vara kvinnans eget tänkande som ligger till skuld för att 3 av 5 (eller 2 av 5, men sak samma) äktenskap kraschar. Mannen däremot, han kan det där med att bestämma, för det har han gjort så länge. Åh hjälp. En kvinna sa till och med att hon först kan tycka annorlunda än sin man, men att hon under de tre åren hon lärt sig att "kapitulera" har insett att hennes man faktiskt vet bättre än hon. Att han fattar bättre beslut och att hon inte ens ska försöka. Självkänsla noll? En annan man stod i köket och observerade när hans fru gjorde iordning den frukost han önskat, och innan han for iväg till jobbet som advokat gav han henne en lista på sånt hon skulle göra under dagen. Varje dag. Är det här vad man kallar ett bra äktenskap?

En annan kvinna tappade upp badvatten åt sin karl som jobbade som bilmekaniker, och det kan ju vara en schysst gest, men inte om den har gått från att vara en av kärlek till att bli en daglig syssla. Dessutom, åh, hur ska jag uttrycka det här... Hon strök på en rand tandkräm på hans tandborste! Och skrubbade hans rygg, nästan dagligen. Hennes karl hade två armar och en "frisk" hjärna. Skulle du vilja vara gift med en jättebebis? Inte jag. Kan man laga en bil kan man fan trycka lite på tandkrämstuben.

Jag har väldigt svårt att skriva och tänka konstruktivt nu, intrycken bränner och ja, va fan. Man är ju så jäkla medveten om att såna här fucked up relationer människor emellan existerar, men att se och höra någon säga att "jag låter honom bestämma min frisyr, jag vill behaga honom" är bara så himla absurt. Eller när kursledaren för "The surrendering wife"-rörelsen säger att ett steg för att släppa sitt "kontrollbehov" är att säga upp sig från sitt jobb, även om hon är den som tjänar mest, och klippa alla sina kredit- och betalkort, för att det då blir lättare för mannen att hantera ekonomin. Citat: "Män är i regel bättre med pengar"

Sammanfattning: kvinnor har ett så kallat kontrollbehov, män har en begåvning. Särskilt när det kommer till pengar och att ge sin omgivning order. Skrämmande, eller hur? Jag kallar det bullshit.