En riktig vadå sa du?

Städ- och tvättdag idag (lördag). Allt blev inte skurat, men badrummet har ätbart golv och likaså sovrummet. Men när vi nu har allt porslin rent behövs det inte. Under de två veckor vi låg sjuka byggdes det diskhögar och dammråttor, men efter imorgon förmiddag skola inga rester finnas kvar av eländet. Åh, så skönt. 

Kvällen har spenderats i soffan, med varsin hemmastekt hamburgare och tjocka pommes frites. Och Men in Trees till det, finally. För två år sedan såg jag på första säsongen, sen blev det nåt strul, men nu har jag fått sambon till att vilja kolla (åtminstone på de två första avsnitten...) från början. Tjoho! Nu tänker jag dock kila till sängen och fortsätta läsa i den helt beroende- och kräkframkallande En riktig våldtäktsman, av Katarina Wennstam. Den är så bra (Anneli, läs böckerna du har i din hylla för sjutton! Vi kan vara förbannade tillsammans). Vi fyndade den på Ica, men enligt kvittot var det något helt annat vi fick med oss hem...

Kort och koncist

Tjoho, nu ska jag duscha och fixa till mig inför en lunchdejt nere på stan. En bra fredag väntar!

Polisbesök

Idag knatade jag iväg till Polisen med sambon i släptåg. Ett nytt ID-kort skulle fixas och eftersom mitt gamla har passerat utgångsdatumet var han tvungen att intyga att jag var jag. Jag blev mätt också, 172,5 cm, men vi avrundade uppåt. 173 alltså. Men ändå kortast i familjen. Och så fotograferades jag, men herre gud. Första försöket resulterade i ett riktigt mugshot med undantaget att jag faktiskt var snygg och välvårdad. Lite stirriga ögon dock... Polisen var snäll och lät mig ta om bilden, så nu kommer det väl se helt okej ut ändå.

Men nu stundar en vecka utan att kunna bevisa att jag är jag. Åh, vi får hoppas att jag inte hamnar i blåsväder!

Inget Värmland

... för min del. Jonatan och hans mamma med familj har åkt norrut för att fira hans morfar som fyller 80. Jag har aldrig träffat hans mormor och morfar, fastän vi snart varit tillsammans i fem år, och Jonatan har inte träffat dom sen långt innan det. Och det känns så jäkla trist att jag ligger här hemma i soffan dagen till ära. Jag testade att gå upp och duscha och klä på mig i morse, men det funkade inte. Täppt näsa och svettningar, hett. 

Förresten, mardrömmar om bilar och knark flera nätter i rad. Jag tror att det betyder att intaget av Top Gear och Weeds bör minska.

När man inte kan prata

Med början sent i går kväll plöjde sjuklingarna och katten (som dock mestadels sov i soffan) igenom första säsongen av Weeds (som jag var aningen tveksam till, då jag verkligen inte kallar mig drogliberal). Fem timmar och en liter gräddglass med chokladkross senare gick vi och la oss. Typ halv fyra på morgonen... Jag tycker mest att det är jobbigt att sova när jag är sjuk, det är skönt att somna lite titt som tätt, men att gå och lägga sig med söndrig hals, näe. När vi väl gått och lagt oss fick jag inte behålla min huvudkudde, för där skulle det ligga en katt. Till en början delade vi på den, men senare knuffade han bort mig helt och hållet. Åh, jag har inte hjärta att flytta på sötnosen så när jag vaknade vid tolvtiden hade jag väldigt ont i nacken. Det är inte skönt att sova utan kudde.

Nu vill jag ha en värmande soppa och resten av glassen till efterrätt. Eller medicin, som vi kallar det för i dessa dagar.

Ynklig

Jag vill ha hem min snubbe - nu! Jag har feber och min hals gör superduperont och jag bara ooorkar inte ta fram glass själv. Men han repar med sina snubbar så jag får snällt vänta. Och när han kommer hem kan han inte vara min betjänt för han är minsann också sjuk. Han blir alltid sjuk när jag är det, hmm... Först kan väl jag få vara sjuk och gnällig och han kan få göra te och stoppa om filten och vara extra snäll mot mig så ger jag tillbaka det när han blir sjuk. Men nä, nu får man vara sin egen slav!

Ni märker, i dag går världen under när jag måste gå till köket. Men det blir bättre snart.

Feberyra

Jonatan vaknade av mig i morse. Jag grät och var upprörd i sömnen. Mardröm. Så han väckte mig, varpå jag släppte bomben: "Du åt upp min pizza!"

Sen skrattade vi åt eländet. Men seriöst, det var inte kul. Jag var jättehungrig och han åt upp mer än halva min kebabpizza (och eftersom jag alltid beställer barnstorlek var det inte mycket kvar), fastän han hade en egen. Vilken elak man jag lever med, verkligen. Har aldrig hört om någon värre.

I dag ska jag släpa mig ett par kvarter söderut och köpa med mig sushi hem. Det är allt jag orkar. Egentligen skulle jag fikat med Mia i eftermiddag, typiskt.

Partypic

Nä, det blir inte fler än en! Ha ha. Anneli fotade mig och Malin när vi satt och tjattrade och drack drinkar :)

Och förlåt Anneli, men bloggen förstörde bildkvalitén, inte jag :/

Dessa val

Jag har gått och släpat på en förkylning i en vecka, men först nu börjar jag få ont i halsen. Jonatan är iväg en stund och jag bad honom köpa med typ Läkerol (nåt annat har de nog inte i kiosken). Fem minuter senare får jag detta i ett sms:

Hallon, körsbär, äpple, citron, lakrits eller apelsin? :)

Men guuud. Som om jag kan fatta det beslutet bara sådär? Han får göra det åt mig. Men jag poängterade att jag inte ville ha körsbär, äpple eller apelsin. Nu hoppas vi att hans blir det rätta. Ma ha ha.

Efter fest

Så, fest igår kväll alltså. Hur trevligt och kul som helst, om än lite väl mycket dricka för vissa. Inte för mig dock, jag höll mig på den bra sidan av gränsen, fastän jag drack fyra drinkar, typ en flaska (svagt!) vin och lite annat. Min sambo däremot, oj oj... Vi gick och la oss klockan 4 och jag drog mig upp 12:30. Jonatan sov däremot till typ halv tre, men så var han ju uppe och mådde dåligt tidigare... Öhm. 

Födelsedagsbarnen fick lite foton som vi framkallat och en kväll på restaurang med oss :) Dessutom fick Anneli-bästa en blandskiva i fodral/omslag som jag knåpat ihop själv. Ni kan få se lite mer rättvisa bilder på det en dag då jag inte är bakis och längtar efter pizza. Hursomhelst är det ett akvarellporträtt på skönheten herself, håret fortsätter på baksidan och jag tycker att det blev helfint. Men det ser lite småtokigt ut eftersom bilden är spegelvänd. Anser jag.

Åh. Karln hänger i soffan och kollar på nån film som går på teve, men jag är ju lunch-hungrig nu. Pizza ja tack!

Kalas ikväll!

Åh! Den externa delen av min pysselpresent till Anneli är klar, och jag är så förbaskat nöjd och vill visa hela världen. Men det går ju inte, hon har ju inte fått den än :) Den interna däremot, den verkar braka sönder och samman och har gjorts om flera gånger. Fasiken!

Men nu ska jag duscha och hoppas att Jonatan lyckas med att rädda presenten. Den är ju liksom halv annars.

Fredagsbestyr

Ikväll har jag badat, filat fötterna, haft på mig en smått obehaglig ansiktsmask och jidder jadder. Sånt man borde göra en gång i veckan, herregud, mina ben är så lena. Imorgon ska vi ju på fest, tur att det är vinter och strumpbyxor är på. Annars hade jag förmodligen tvingat folk att ta på dem. Och förundras.

Men jag har också tonat håret rött. Eller, jag gjorde ett gott försök i alla fall. Det är en sån där som tvättas ur efter typ åtta tvättar, men eftersom det i instruktionerna stod "skölj noga tills vattnet är rent", och jag sköljde, sköljde och sköljde tror jag att det försvinner om en sisodär fyra. Men det gör inte så mycket, det kommer vara lite roligare och otöntigt imorgon, och sen vill jag go blonde. Yes, you heard me - blonde. En kall nyans. Något jag tänker forska vidare om på festen, det finns en del trogna hemma-blekare där.

Nu blir det italiensk vanilj- och pistageglass med körsbär, tjoho!

That's my boy

Mm, jag vet att jag borde sova vid den här tiden... Men. Det finns en film som jag har längtat efter att få se, redan innan jag fick veta vem regissören är. Benjamin Buttons otroliga liv är den svenska titeln på filmen där Brad Pitts karaktär åldras baklänges. Den verkar så skruvad och underlig så jag kan ju inte låta bli att bli förälskad. Innan jag sett den. Innan jag visste vem som står bakom. 

David fucking Fincher!

WOAH!

Läxläsning

Vad som då kändes som en evighet har blivit nu. När den stressande tanten fick mig att felstava mitt eget namn. På ID-kortet. När det låg i min hand för första gången suckade jag högt och såg med fasa hur jag skulle gå omkring med ett s för mycket och ett för lite, i fem långa år. 2009-01-21, vilken jävla evighet till dess.

För ett par dagar sen upptäckte jag det. Att den enda handling jag besitter som styrker min identitet bara kommer att vara giltig en kort tid framöver. Polisen ska få sig ett besök på måndag. Men namnet ska inte felstavas den här gången, för nu är det banne mig bara lite streck i min signatur, istället för något skrivstilsliknande. Det kallas att lära sig av sina misstag.

Hipp hipp hurra!

Idag fyller vår Daniel 26 år! Jag kommer ihåg när han var såhääär li... Öhm, lika lång men några år yngre ;)

Foto: Jonatan, redigering: jag

Beslutsångest

Jag har suttit i vad som känns som en evighet i presentknåpandets värld. Anneli fyller år på lördag och en av presenterna kräver stort engagemang för att bli så genomtänkt och perfekt som möjligt. Inget jag har något emot, absolut inte, men nu har jag varit kissnödig väldigt länge. Och hade behövt duscha för flera timmar sedan.

Så nu tänker jag duscha, kolla på teve och sova på saken.

In your face

Lagom till mina fina vänners födelsedagsfest i helgen har jag gått och dragit på mig en förkylning. Känns sådär. Men jag vill ändå gå ut och promenera en bit idag, nu när kölden lagt sig lite. Vad är det då jag ser utanför fönstret? Snöstorm! Eller nja, häftigt fallande snö från sidan i alla fall. Det känns inte lockande.

Men jag måste till mataffären och köpa champinjoner till den värmande kycklinggrytan jag planerar att laga till och käka ikväll, så lite frisk luft blir det. Men det tar emot ska jag säga. Det tar emot.

För övrigt räddade jag tidigare idag sambon från en tids isolering. Han väckte mig (klockan 12...) och sa att hans ena lins gått sönder. Undrade om han hade fler som han inte visste om. Jag hoppade ur sängen och letade igenom skåpet i hallen. Jag fann ett par nya, hela och rena. Och skonade honom undan missade rep och två dygn med sina alldeles för gamla, svaga och funktionsnedsättande glasögon.

Piff & Puff semestrar på Öland

Vilka raringar! (Klicka på bilden)

Foto och redigering: jag

Rock'n'roll

Midsommar 2008. (Klicka på bilden!)

Foto: Jonatan, redigering: jag

Såklart slutade han precis när jag skrivit klart inlägget

Karln jag bor med vill utveckla sitt musicerande och har av någon vänlig(..?) själ lånat en elgura. Det var charmigt till en början, men nu har jag suttit i en replokal i nästan en timme. Tror jag. Man tappar lätt tidsuppfattningen omgiven av alla dessa ackord och riff och allt vad det heter.

Men jag stöttar. Och lämnar härmed lägenheten för de där soporna.

Burr

Shit, vid NA-huset är det -15,5 grader kallt, så då är det rimligen det även här. Lite nyfiken blir jag, lite småsugen på att ge mig ut och känna, för att sedan krypa in med förfrusna lemmar och sippa på en kopp te.

Men det får räcka med att gå ut med soporna tror jag. Annars finns risken att jag blir avskräckt och vägrar gå ner på stan i morgon om kölden håller i sig.

... men gladast är nog katten

Ingen mugg, men vi kom hem från Duka med en supermysig stor kudde. Bland annat. Kudden ligger på golvet här nedanför soffan, med en katt på. Amadeus tycker att det var ett bra val och har därför fått den i sen julklapp av oss ;)

(Jag hittade ingen bild av kudden på deras hemsida, men likväl en pläd! Såhär ser den alltså ut, men som stor kudde.)

Pssst!

Just ja, Nathalie! Det har fallit snö här i Örebro under morgonen, tack! ;)

Jag vill ha en mugg

Nu har jag äntligen lyckats uppdatera min bilddagbok lite. Med betoning på lite. Men nu tänkte jag skutta in i duschen och sen dra iväg karln till Marieberg och Dukabutiken där. Vi fick ett presentkort från några vänner i födelsedagspresent, och jag vill hemskt gärna ha en likadan Höganäskopp som Jonatan fick i tackgåva på ett bröllop i somras. Eller en skål från Ittala... Nåväl, han har fastnat vid en gitarr han har lånat, så vi får väl se hur pepp han är. Inte alls, tror jag.

Dragen i näsan

Ja det blev jag. För första gången på typ sex månader skulle jag ladda upp några bilder på bilddagboken. Det sket sig efter den första. Bilddagboken verkar inte gilla Mac, för när jag har roterat bilder i det medföljande bildbehandlingsprogrammet (nä, jag har inte turen att ha Photoshop än, jä*la sk*t hel*ete) och sparat (såklart, jag är inte helt bombad) så blir bilderna ändå inte roterade på den jä*la bilddagboken.

Jag vet ju att det funkar med rotationen, för min blogg kan tydligen hantera det. Blä.

Anneli, nu vet du att jag har försökt i alla fall!

Vinterpromenad

Vädret var optimalt idag, ett par minusgrader, vindstilla och solsken. Och så lite snö här och var, så att det knarrade sådär härligt under gympaskorna.

Klockan 13 var det vackert.

Rosig.

Tool bag

Herregud, se så fin den är i hallen! Och ännu finare i handen, såklart.

Bag by Anneli. Det hetaste just nu!

... tvåa nolla nolla nia

Ja, då är det 2009 nu då. Det var allt jag hade att komma med, för jag är totalt utsvulten. Frukost!