Mynt, med skilda sidor

Jag känner mig lite bortanför det vanliga livet just nu. Två arbetsdagar på fotolabbet avklarade, och jag är helt slut. Att sitta framför en datorskärm i åtta timmar är jobbigare än vad man kanske kan tro. I alla fall för huvudet och ögonen. Dessutom känns det som att jag håller på att bli sjuk, en rejäl förkylning på gång..? Och jag är inte den enda, vad det verkar.

Men nu ska jag inte sitta här och klaga, för er som undrat hur jag har det och som jag inte svarat: det är toppen. Jag trivs som fisken. Fräscha lokaler, trevliga och hjälpsamma människor - ja, en bra arbetsplats helt enkelt. Det sitter faktiskt ett diplom i korridoren till omklädningsrummen (som har fina läderpallar och lampor som tänds automatiskt) som förtäljer att labbet hamnat högt på listan över Sveriges bästa arbetsplatser, typ alla kategorier. Det ni! Dessutom finns det en stor frysbox med olika typer av färdigmat man får köpa för billig slant, om man inte orkat eller haft tid att laga och ta med matlåda. För att citera en av cheferna: "Ingen ska behöva gå hungrig!"

Imorgon kommer det en massör som ska ge var och en trettio minuters avkoppling. Dock får vi som började jobba den här veckan vänta två veckor på vår tur. Men alltså, åh så trevligt.

Igår redigerade jag 350 bilder, idag hann jag med 680, och då har jag även praktiskt taget lärt mig att byta ut pappersrullekassetterna i printrarna (något jag var hyffsat nervös över i början, men när man börjar känna sig säker så blir det både roligt och mindre läskigt). När det sätter igång på riktigt, och alla skolfoton från Sverige och Norge kommer in i en sjuhelsikes fart, ja då är väl målet att fixa åtminstone 1000 bilder om dagen. Gissa om ungarnas ansikten börjar se likadana ut allihop efter ett tag? Förresten ska jag inte alls jobba sex veckor, utan minst sju, jag hade visst fått för mig nåt där... Gött mos! :)

Nu blev ju det här inlägget mycket längre än vad jag hade tänkt, men låt gå. Nu ska jag duscha och äta lite choklad innan jag går och lägger mig. Sömn är ytterst välbehövt nu.

Kramar till er, mina sötnosar