Och så vill jag...

... resa bort. Uppleva annat utanför vardagen, bortanför Örebro. Jag nöjer mig med det lilla, en annan stad i Sverige över en helg skulle vara bra bara det. Endast jag och Jonatan, så vi kan planera utifrån mina, ehm, våra behov utan att tänka på andra människor ;) Men mest mina. Det är ju jag som måste äta då och inte det och kissa här och inte där. Bla bla bla.

Men lite ombyte. Så skönt det vore.

För ett år sedan åkte vi till Uppsala. Det var en finfin helg (minus de stulna nummerplåtarna...) - vi blev båda helt förälskade i staden och skulle kunna tänka oss att bo där någon gång - och nu är jag verkligen, verkligen redo för någon liknande minitripp. Något mer är tyvärr med rådande ekonomi inte alls värt att tänka på. Så varför göra det, liksom. Nu finns inte ens utrymme för en minitripp, men det skulle sitta gött i kistan.

Ett par resedrömmar har jag såklart ändå. Eller, lösa planer baserade på en vilja, snarare. Helst vill jag resa överallt och se och beundra för att sen se tillbaka och minnas, men om man ska dra ner det till lite mer rationell nivå de närmaste åren lyder de såhär: hösten 2010 - Krakow. Våren 2011 - Prag. 7-årsfirande i Prag låter väl helt fantastiskt...

Och med tanke på att jag är pank som en kyrkråtta är en Krakow-resa om knappt ett år lagom svårt att försöka spara till. Om det nu är någon som tycker att det låter tragiskt att inte ha Thailand eller New York i sikte. Allt har väl sin tid, I guess...

Långt om sånt som säkert inte intresserar.

Någon gång våren eller tidiga sommaren -07 fick jag en helt makaber smärta i högerbenet. Jag hade ingen kraft över huvud taget, kunde knappt gå och huden kändes lite domnad. Som om den var mycket tjockare på något sätt... Det började faktiskt med att huden domnade lite, jag märkte det när jag stod i badkaret och rakade benen. Smärtan kom under helgen och jag ringde sjukvårdsupplysningen som inte tyckte att det lät som något att dra med till akuten, men att jag skulle kontakta vårdcentralen first thing monday morning. Såklart hade inte världens sämsta vårdcentral (Karla på väster) tid för mig, utan sa att jag skulle ringa igen på tisdagen och hoppas på en ledig läkare då.

Sagt och gjort. Jag fick komma dit, hade fortfarande ont i benet men inte alls som under helgen. Doktor Nöt stack mig i huden, kände på benet och konstaterade att han inte hade en aning om vad det skulle kunna vara. "Om det blir sämre under de kommande veckorna så ring igen." Jaha? Om man som läkare träffar på symtom som man inte har en aning om vad de kan bero på, låter man verkligen patienten knata därifrån? Det blev inte värre så jag antog väl att den som är utbildad (men uppenbart lost) tror sig veta vad den snackar om.

Anyhoo. Då och då har den där känslan av liiite domnad hud och pirr i benet kommit tillbaka när jag har varit ute och promenerat. Inte ofta, men det är obehagligt när det väl är där.

Men, i går. I går kväll när jag hade lagt mig för att sova började en obehaglig känsla komma krypandes i högerbenet igen. Det pirrade lite, det spände i knäet, det kändes som att det tryckte inåt ovanför knäet. Och jag hade SÅ svårt att somna med rädslan för den där nästan handikappande smärtan som ringde påminnande i bakhuvudet.

I dag har jag Googlat. Sånt ska man inte hålla på med. Jag har gått runt och städat hela dagen, drog på mig mina tajta jeans (som jag även hade på mig i går kväll, och satt i några timmar...) och fikade med Mia och Linda. Så jag har kunnat röra mig, det känns inte lika mycket som i natt, men jag undrar ju såklart vad det är som spökar... När jag Googlade trodde jag att jag hade MS, reumatism eller säkert något annat hemskt. Det känns i alla fall obehagligt när jag spänner knäet, och jag är nog lite tröttare i det benet än det andra. Funderar på om jag ska ringa till vårdcentralen (en annan än sist) i morgon, för sen är det ju helg och då är det bara akuten som finns. Men åh, så jobbigt det är att ringa och försöka förklara att något känns fel.

Sist trodde pappa att det var en ischias-nerv som klämts åt. Jag hoppas på det. Tajta jeans + rumpsittande i x antal timmar kanske kan ge något sånt här?

Nu ska jag fortsätta mitt tedrickande. Hej.

Tillbakablick.

Man säger ju att man ska lära av sina misstag. En av mina svagheter är just att se tillbaka på misstag och tänka att jag ju är bättre nu än då, "va skönt, jag utvecklas!". Istället grämer jag mig bara på att jag inte var bättre, att jag missade att tänka på det jag vet nu.

Sjukt onödigt, för det är ju faktiskt så att man utvecklas. Men så är jag perfektionist och vill helst aldrig lära mig saker - jag vill kunna redan från början.

Men nu ska jag försöka sluta älta den där lilla detaljen, kliva ur min box nästa gång jag hamnar däri och ta en dusch istället. För om mindre än en timma kommer Mia och Linda hit - och jag har inget fika att bjuda på! Oops. Choklad?

By the way...

... så försöker jag bli av med mitt Mary Kay-lager. Det är inte min grej att hålla på med det där upptäckte jag för ett bra tag sen, men har inte velat tänka på skiten eller skriva om det eller... Men den som inte testar vet ju inte. Jag gillar ju hudvård och smink och sånt, men jag gillar mig själv mer. Så, när nån säger att "det är nåt man måste öva på, att fortsätta fastän kunden verkar negativ" när jag berättar att "nä, jag sålde inget den kvällen", och det bara känns hemskt i magen att ens tänka på att pracka på folk saker de inte vill ha, då vet man att det inte är nåt man ska pyssla med.

Och jag har liksom aldrig haft som mål att trippa omkring med diamantringar och att ha ett eget crew med fruntimmer som jag ska peppa och få att "fortsätta fastän kunden verkar negativ". Nä, så då kan jag lika gärna lägga ner och fokusera på sånt jag faktiskt brinner för. Foto och tecknande. Göra sånt som jag mår bra av, och som jag vet får andra att må bra. För det gör de.

Tillsammans med detta har jag även påbörjat en del andra förändringar. Kosten är ett exempel. Och då snackar vi ingen knäpp bantningsdiet, utan en kost för livet. (Ha ha. För livet blev lite väl bokstavligt och cheesy i sammanhanget, med tanke på att den exkluderar döda djur i så hög grad som möjligt.) Och vad jag vill fokusera på, vad jag vill lägga kraft och energi på.

Jag har pratat med flera nära vänner om vad som händer i mig, den här hösten. Vid några samtal kom vi väl lite fram till att det beror mycket på vad som hände i början av året, men jag känner även att det är en helt naturlig och hälsosam livskris. Jag är liksom redo att verkligen ta reda på vem jag är. Och att börja gilla ärter, att sluta söta mitt te, sluta äta kött och hänge mig åt sådant jag är bra på och som jag älskar tillhör det i allra högsta grad. Att på något sätt definiera mig själv, att bli någon. Någon andra kan vara stolta över. Men framför allt att bli någon jag kan vara stolt över - all the way.

Så, jag rear ut det jag har kvar av Mary Kay-tiden, men aldrig min själ.

Oh no.

Jag behöver en ny profilbild. Helt klart. Det är smått på skamligt för någon som kallar sig fotograf, men det där suddiga mobilfotot känns ändå mest jag just nu. Hö hö.

Om det inte regnar i veckan tänker jag gå ut och se ut som en något lustig figur för de förbipasserande - med en bra kamera riktad i mitt eget fejs.

Annars får jag ställa mig vid ett fönster. Men allt blir nog bättre än det där.

Kinkigt.

Det är inte helt lätt att vara en katt vid namn Amadeus just nu. Hans veterinärstation har haft stängt i flera dagar och allergifodret tog självklart slut just nu. Så till en annan veterinär for Jonatan i går, för att upptäcka att just Amadeus mat inte fanns. Hem kom han med ett alternativ gjort på fisk (något den här katten inte har ätit på många, många år) och som katterna köpte på kvällen. Men i dag. Nej, i dag går det inte. Amadeus har ätit kanske max fem pärlor på hela dagen och är hungrig hungrig. Nu är det tyvärr så att katter som inte är nöjda med sin mat hellre strejkar än tvingar i sig den - hur hungriga de än må vara. Så jag är lite orolig, ja. Ska han svälta till måndag? :o

Min lilla, lilla gubbe. ÄT!

Saffranslusten stiger.

Nu är jag redo för en lussebulle känner jag! Är alldeles lagom mätt efter kvällens middag (vegetariska grillbitar med jasminris och jordnötssås) men en liten(?) gul saffransbulle skulle inte sitta helt fel :p På lördag mina vänner, då tänker jag köpa några på julmarknaden. Sådeså.

Om två minuter börjar Bonde söker fru. Det blir mitt livs tredje avsnitt och det är tre avsnitt för mycket. Jag pallar inte! Men min vän Ida är med så jag kollar för att se om de får henne att framstå på ett dumt sätt.

Anyhoo. Lussebulle på lördag. Och julmust. Hehe.

Plus, minus, noll?

+ ren och välmående näsa. (Har visst bättre läkkött än jag trodde)

+ lagade en god, god middag. (Hasselbackspotatis, stekt aubergine, avokadokräm och ärter)

+ har bestämt mig för en del förändringar i livet. Bland annat att börja tycka om ärter (check!) och att inte söta mitt te (check!).

+ har skaffat livförsäkringar åt mig och sambon. Lite läskigt. Som ett helveteslotteri man vet att man en dag faktiskt kommer att vinna. Alltså, förlora. Sämsta lotteriet ever. Men ändå bra.

+ julmarknad i Julita på lördag!

- måste ta tag i en del saker som jag inte vill. Okääj!

- BLÄÄÄ!

- man måste vänta typ skitlänge på sista säsongen av Lost. Eller inte egentligen, men det känns så.

- tvättkväll.

- är kryptisk.

RESULTAT: noll. Alltså vann + nästan, vilken tur! :p

Den som väljer annat får leta halvt ihjäl sig. Eller promenera genom hela stan.

Jag vet inte om det är jag som letar på fel ställe, men den här stan verkar inte alls vara bra på det här med vegetariska alternativ till mjölkprodukter. Ica Nära och Coop Konsum i min stadsdel har som mest en sorts havredryck och möjligen en sorts sojadryck. Ingen soygurt, inget substitut för matlagningsgrädde - och jag har faktiskt ingen lust att gå till en av stans dyraste matbutiker på söder för 750 ml soygurt och en jäkligt lång kassakö. Och vegetarisk cream cheese kan jag inte minnas att jag ens sett på Ica Maxi.

Nu kör jag inte på mjölkfritt the hardcore way, men jag vill ändå kunna om jag vill. Just nu är det främst soygurten jag vill åt.

I morgon sätts hoppet till Coop Forum. Jag behöver mitt mellanmål! Men att det ska vara så svårt?

U say tjur, I say tjusigt!

Äntligen, så att säga.

Snart, snart, äntligen.

Snart ska jag knata iväg och möta upp Anneli för ett litet äventyr. Det kommer att göra ont men bli grymt snyggt! Eftersom äventyret är tillägnat mig är det jag som sitter här med en nervös mage, åh hej och hå.

I kväll är det releasefest med chipsbuffé hemma hos Nejra. Plattan In Hindsight (som Jonatan spelar bas på) släpptes i går, och det ska givetvis firas!

Åh herregud. Nu ska jag gå hemifrån om 30 minuter. Och om mamma läser det här och ringer innan dess tänker jag inte svara ;)

Jobb.

I torsdags samarbetade jag och min vän Anneli - som är make up-artist - med målet att utöka våra portfolios. Ett par andra vänner ställde snällt och duktigt upp för att bli sminkade och fotade, och här är några guldkorn. De bilder som Anneli valde ut till sin make up-portfolio är inte med här, men de är fina de också. ;)

Och nu gott folk är det typ skitviktigt att klicka och se bilden lite större. Har dessutom märkt att färgerna blir fel i blogginlägget, men klickar man ska det nog vara rätt. Hm... Några fler bilder finns i min Facebook-portfolio. (Jo, jag ska fixa en portfolio på min egen domän, men det tar ju ett tag att plocka ut, välja och redigera. Men jag SKA.)

Foto och redigering: jag (som alltid ;))

MUA: Anneli Johansson

Modeller: Malin Pettersson, Anneli Anderson

På främmande jaktmarker.

Jag har investerat i nya, grymt härliga tuschpennor (men inte ett optimalt ritblock, och därför ser det ut som att jag har målat "utanför", men det är bara pennorna som rymmer från pappret). Efter ett par kvällar och nätter har vi börjat lära känna varandra. Men vi har en bit kvar. Till min hjälp har jag haft två väninnor som har fått leka inspirationskällor.

Det här hade jag aldrig vågat för några år sedan. Att lägga upp bilder jag ritat till allmän beskådan alltså. Jag vågar nog inte riktigt nu heller, men ibland får man helt enkelt blunda, ta klivet och hoppas att man inte faller och slår sig allt för hårt.

Enligt traditionen.

I går, lördag, tog jag och Ida bilen ut till Karlslund för en efterlängtad fotosession, något vi brukar göra minst en gång om året (att jag fotar henne alltså, platsen brukar variera). Tyvärr började det att regna, men så länge kameran håller sig torr går allt. Det gäller att göra en grej av regndropparna, helt enkelt. Den första bilden här ovan togs lite hastigt och lustigt i bilen innan vi vågade oss ut. Och som vanligt går det att klicka för att se dem i alla fall lite större. Och så finns dessa, samt några fler i min "Facebook-portfolio".

På torsdag nästa vecka ska jag fota minst två damer. En vän till mig är make up-artist och behöver uppdatera sin portfolio, så hon ska sminka sminka, och jag ska fota fota. Kanonkul, som Benjamin skulle sagt!

Och så en liten, liten notis som jag inte tänker (och inte borde behöva) tjata och gnata om. Eftersom jag som fotograf ser det här med copyright som en självklarhet har det inte fallit mig naturligt att behöva påminna andra om det - såklart stjäl man inte andras arbete liksom. Men det verkar väl vara så att inte alla är lika medvetna om det, så: mina bilder är mina bilder, och får inte hamna någonstans såvida jag inte har gett mitt godkännande till det.