måndag 26 oktober 2009

By the way...

... så försöker jag bli av med mitt Mary Kay-lager. Det är inte min grej att hålla på med det där upptäckte jag för ett bra tag sen, men har inte velat tänka på skiten eller skriva om det eller... Men den som inte testar vet ju inte. Jag gillar ju hudvård och smink och sånt, men jag gillar mig själv mer. Så, när nån säger att "det är nåt man måste öva på, att fortsätta fastän kunden verkar negativ" när jag berättar att "nä, jag sålde inget den kvällen", och det bara känns hemskt i magen att ens tänka på att pracka på folk saker de inte vill ha, då vet man att det inte är nåt man ska pyssla med.


Och jag har liksom aldrig haft som mål att trippa omkring med diamantringar och att ha ett eget crew med fruntimmer som jag ska peppa och få att "fortsätta fastän kunden verkar negativ". Nä, så då kan jag lika gärna lägga ner och fokusera på sånt jag faktiskt brinner för. Foto och tecknande. Göra sånt som jag mår bra av, och som jag vet får andra att må bra. För det gör de.

Tillsammans med detta har jag även påbörjat en del andra förändringar. Kosten är ett exempel. Och då snackar vi ingen knäpp bantningsdiet, utan en kost för livet. (Ha ha. För livet blev lite väl bokstavligt och cheesy i sammanhanget, med tanke på att den exkluderar döda djur i så hög grad som möjligt.) Och vad jag vill fokusera på, vad jag vill lägga kraft och energi på.

Jag har pratat med flera nära vänner om vad som händer i mig, den här hösten. Vid några samtal kom vi väl lite fram till att det beror mycket på vad som hände i början av året, men jag känner även att det är en helt naturlig och hälsosam livskris. Jag är liksom redo att verkligen ta reda på vem jag är. Och att börja gilla ärter, att sluta söta mitt te, sluta äta kött och hänge mig åt sådant jag är bra på och som jag älskar tillhör det i allra högsta grad. Att på något sätt definiera mig själv, att bli någon. Någon andra kan vara stolta över. Men framför allt att bli någon jag kan vara stolt över - all the way.

Så, jag rear ut det jag har kvar av Mary Kay-tiden, men aldrig min själ.

Inga kommentarer: