Våra Vega

Den kommande veckan ska jag jobba kvällskift på kontoret, vilken tur att jag impulsköpte en ny cykel idag då! :D

Och min karl köpte en han också. Här kör vi inte matchande träningsoveraller, här är det cyklar som gäller. För ja, det är samma märke, men han har en herrmodell i annan färg. Men båda har sånt fint mönster att man ser att de hör ihop ;)

Det kan tyckas lite väl det här, "impuls" och allt, men till saken hör att jag haft samma cykel sen jag var 11. Det var på tiden med nyinköp. Dessutom var det 50% rea och min gamla håller på att falla isär. Skitbra läge alltså!

En bra dag har det varit. Med firande av en underbar systersons födelse för elva år sedan, en ny Karmaparfym från Lush och en mysig kväll med min Jonatan och mina föräldrar. Nu dags för te, (jordnöts-)M&M's och lite Mäklarna, månne?

"Help, I need somebody"

Long time no seen..!

För en vecka sen började jag på mitt nya jobb - som granskare på ett skolfotoföretag (inte det man kan läsa om på Aftonbladets webb...) - och jag kan knappt komma ihåg att jag gjort nåt annat sen dess. Inte för att jag har spenderat all vaken tid där, men det tar en del energi att komma in i något nytt.

Jag började alltså jobba förra tisdagen, men de sju andra som ska göra samma saker som jag började först igår (lite coolt att få vara först ;). De hade en utbildningsdag förra veckan, men det är så många detaljer i diverse program att det krävs en hel del timmar för att det ska fastna. Just därför jobbar vi kortare pass den här veckan, mitt skiftlag kör 7-12.30, och det andra 12.30-18, så att vår boss Anna kan vara med hela dagen och hjälpa när det behövs.

När jag kom till jobbet igår visade det sig dock att den enda på hela stället som kan det vi ska göra in i minsta detalj - Anna - är sjuk. Det är ju sånt som händer, och det finns som tur är ett par till på andra områden inom företaget som kan hjälpa, men de har ju sina vanliga uppgifter också. Så det hela har fallit sig lite som så att jag, som jobbat där en vecka, är lite arbetsledare ;) Jag kan ju mer än de som började igår, så jag skuttar fram och tillbaka mellan min egen dator och de andra granskarnas. He he. Jag skulle ljuga om jag sa att jag vantrivs med rollen, men också om jag sa att jag inte alls med lättnad ser fram emot Annas återkomst. Det är frustrerande att behöva hänvisa till IT-killen eller tjejen på produktionsavdelningen, för att jag helt enkelt inte kan programen in i minsta detalj. (Vilket ju inte är särskilt konstigt, en veckas erfarenhet liksom!) Idag kände jag inte att jag hunnit särskilt mycket på egen hand, så jag frågade om jag kunde få stanna till klockan 15, och eftersom det inte skulle innebära någon egentlig övertid var det ett ypperligt förslag ;) Dessutom kunde jag hjälpa det andra skiftet lite också, bra bra.

Öhm, jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här. Men om ni undrar varför jag satt i bilen och sov utanför Musikbörsen en tisdag halv fyra så vet ni. Just det!

Grönt är skönt

Dessa snygga gardiner är på väg hem till oss as I write. Drygt 300 spänn går kalaset på, och det tycker jag är helt överkomligt för ett par gardiner som inte är tunna, vita bomullslakan. Har kollat efter något liknande på Ikea, men där är allt kungligt grönt mycket dyrare. Nu får man hoppas att de är lika snygga i verkligheten som i katalogen ...

... och att Jonatan gillar dem. Han vet inget än, ehum. Men jag är övertygad om att det här är precis vad musikrummet behöver, och i annat fall är returen gratis :P

Slussvakt goes bildgranskare

Jag har fått nytt jobb! Egentligen drar utbildningen igång på torsdag, men de har så mycket att göra att jag blev ombedd att börja redan imorgon. Tjoho! Arbetstiderna för den här veckan ser ut att bli 10-17, och sen är det skift (6-14 och 14-22). Känns grymt kul! Och lite vemodigt, då jag hade tänkt slussvakta den här veckan också, men nu fick förra veckan bli min sista. Kanske kommer jag tillbaka till DHL när mina cirkus tre månader som bildgranskare på skolfotoföretaget är över.

Nu ska jag äta frukost :P

Ett viskande, vakande mörker

Jag måste bara berätta en grej. I fredags läste jag ut "Vakande Ögon" av Dean Koontz, oh my. Så, så, så bra! Det är nästan alltid jobbigt att läsa en bok och genast dyka in i nästa (jag vill låta intrycken sjunka in och inte bara avverka böcker utan vila emellan, visa lite respekt liksom, men jag har ju inte så mycket till val, där på jobbet), men i fredags kändes det ganska outhärdligt. Jag hade med mig Terry Pratchetts första bok i serien om "Skivvärlden" men det var så många konstiga namn och hans meningsbyggnader lämpar sig inte alltid för trötta ögon att jag gav upp ganska tidigt. Jag gör ett nytt försök när jag inte läser på jobbet.

Men imorgon ska jag återigen ta mig an mr Koontz. Min syster har lånat mig "Viskningar" och "Mörkret faller" och frågan är vilken jag ska ge mig på först. Hon tyckte den senare, och jag är nog beredd att hålla med. Bara första meningen ger en gåshud, hur obehaglig som helst!

Lördag och efterskalv

Om man får ett glas rödvin på sin vita studentblus (som jag inte använt på typ fyra år och jippie jäj - är för stor idag) köper man sig svart tygfärg, tar ett kort på pojkvännen och placerar honom där han kan skåda ens hjärta. Blusen har legat i lådan sen dess, men i lördags åkte den fram en stund för att hälsa på Ica.

På kvällen var jag superstressad i bilen på väg till min pappas 60-årsfest ...

... och därför blev inte fokus på blomman, där jag ville ha den. But behold, she had a flower in her hair.

Mmm, naturgodis och paket!

När man har druckit X antal glas vin, likör, sprit och irish coffee kan bilderna inte bli annat än suddiga och innehålla ointressant material ...

... och man mår som man förtjänar dagen efter. Tack och lov för en återställare i form av rött champagne-te!

Agnes ville kolla på (eller sova till) en superbra film. Jag fixade biffen!

Och min snubbe fixade en barn-kebab-pizza åt mig :)

Till skillnad från vår vän Daniel behövde vi inte åka land och rike runt för att finna Bohemian Raspberry.

Och såhär efteråt är det fasligt synd att jag inte tog några kort på min pappas fest, andra än suddiga "kolla va jag har på meeej"-bilder. Men jag hade så trevligt att det helt gick mig förbi.

Katt-attack

Det är inte helt smärtfritt att ha en kattunge, nej det ska gudarna veta. Inte nog med att fönsterlampor gjorda helt i glas faller till golvet om (mina) fyllenätter (vilket leder till att matte i sin tur ramlar baklänges över påsarna med ren tvätt och slår sin snurriga skalle i sängkanten efter ett försök till undersökning av brottsplatsen), eller att växter slits upp med rötterna av bestiala käkar. När jag sitter vid min dator, i godan ro, händer det att någon knivhugger mig i ryggen, klättrar uppför den och slutligen lägger sig på mina axlar. Och spinner med klorna utfällda.

Tur att det är så sött ändå!

Saga utan lyckligt slut

För ett par dagar sen föll jag handlöst för den här låten med bandet Vildsvin. Just nu kallas den av mig för Låten när jag önskar musik här hemma och jag kan inte få nog. Dessutom skulle jag inte tacka nej till sångarens hår. Leta upp deras skiva "Till Eder Tjänst" där Låten finns med, så kommer den till sin fulla rätt. Tjoho!

Frisörtips mottages

Huuujedamej sånt hår hon har ej värre tänkas kan... För att överdriva litegrann.

När lönen landat har jag tänkt klippa av skiten, butvär? ("But where", alltså vart, för er som inte förstår språket)

Jag tänker ICKE betala 500 spänn för en simpel klippning, men vill inte heller gå vägen jag vandrat tidigare för att spara in pengar (exempelvis besöka en ohyggligt fult inredd salong i en källare i utkanten av centrum där frisören är lite väl personlig och inte riktigt medveten om det sociala spelet, "kommer du bra överens med din mamma? Min dog för ett halvår sen..."). Det lönar sig inte att gå hem och vara missnöjd.

Det finns en salong på Drottninggatan som heter People (om jag inte minns helt fel, den ligger hursomhelst mitt emot Pressbyrån, i Rådhusbyggnaden) och som tar typ 250 för en klippning. Det tycker jag känns rimligt (max 300 vill jag betala, nästa vecka får jag veta om jag får jobb fram till jul, så kanske kan jag tänka mig att gå snäppet över den gränsen ;)) men frågan är om de är nåt att hänga i granen?

Så, vad säger ni? Frisören får gärna kunna hantera lockigt hår, och (med risk för att kasta sten i glashus) precis lika lite som jag vill ha en manlig gynekolog vill jag ha en manlig frisör. Tips, någon?

Tack och grattis

Istället för att jag ska berätta vad jag gjorde i tisdags - min enda lediga kväll på typ sex veckor - vill jag lämna över skutan till Jannica. Anneli har äntligen postat ett inlägg! Eller framför allt - jag har äntligen fått träffa två av mina finaste.

På lördag är det partaj för min far! 60 bast blir han imorgon (läs: idag, fredag). Det låter så gammalt när man skriver eller säger det, men jag tycker att han både ser ut att vara och upplevs som många år yngre. Bortsett från livserfarenheter, mer allmänbildad gubbe får man nog leta efter.

Och det här som, som vanligt, bara skulle vara ett inlägg med en sisodär 2-3 rader. Några måste faktiskt sova, gärna busfröet till kattunge också :)

Agnes

Visst har jag glömt berätta hennes nya - kvinnliga - namn? För mig är det inte bara gulligt, det är även lite Koontz och Pratchett/Gaiman.

Hon bor här nu. Det råder lite brist på vettig interaktion mellan henne och Amadeus, men vi hoppas att det ordnar sig snart.

Kalla mig synsk

Åh åh åh! Imorgon får jag träffa Mia OCH Anneli. Min lycka är fulländad och jag tror minsann att karlarna på jobbet får se mig dansa när jag återkommer på onsdag.*

*Med reservation för åtstramningar i löftessvängen.

Tvättstuge-inlägg

KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS.

Som vanligt när det är dags för tvättbestyren sker något av irriterande karaktär. Skiftande grader, ibland en liten vagel, ibland en yxa genom handen.

Förrförra gången hade tanten innan mig, som tvättade i den andra tvättstugan mot bättre vetande trott sig hinna använda maskinerna även i den jag skulle bruka, och följaktligen dragit över tiden. Där stod jag, stressad med vetskapen om att jobb väntar och kläderna inte hinner bli torra. Kanske skulle jag även bli tvungen att skippa en laddning.

Förra gången kom en kvinna inrusandes (nej, vi kan ju tyvärr inte låsa eller blockera tvättstugan när den används, alltså kan de boende i typ sju trappuppgångar i skrivande stund entra lokalen där mina tröjor och underbyxor hänger, sniffa, sno, eller vad som nu känns bra för just den personen) och började lägga i tvätt i ena maskinen. Mitt under min tvättid! Hon ursäktade sig med att säga att hon hade bokat tiden efter mig, men att hon skulle resa bort samma dag och att hennes barns (ständigt denna orsak till att andra ska rätta sig) kisslakan måste tvättas NU för att hinna torka. Det här var alltså två timmar innan hennes tid började, och en timma efter att min startat. Först förklarade jag att jag faktiskt behövde alla tre tvättmaskiner (vilket var helt sant), men då krävde hon att jag skulle gå och ringa på hennes dörr (i nåt annat hus än mitt eget) och meddela henne så fort jag var klar. Vilket jag naturligtvis inte hade varken tid eller lust med. Så jag lät kvinnan ta den ena maskinen, hon blev glad och tacksam. Jag var inte särskilt glad över att först behöva upplysa en vuxen kvinna om att hon faktiskt bara dundrat in och utan att säga något (hallå, jag stod där!) tryckt in sin unges pisslakan i en av mina maskiner och att jag sedan måste strunta i att tvätta min egen tvätt för att hon gett mig dåligt samvete och lagt över ansvaret på sin dåliga planering på mig. Jag förstår att saker och ting, oförutsedda saker, kan ske. Så som att ens unge kissar i sängen fastän man inte alls har tid med det. Men att lägga skam(för att jag inte förstod hur svårt hennes liv skulle bli om jag inte rättade mig) och ansvar ("då måste du säga till mig så fort du är klar!") på mig, what the fuck?

Idag är torktumlaren trasig. När jag tvättar en massa handdukar och lakan. Givetvis. Någon skrattar mig i ansiktet, I can feel it. Och den har en förbaskat dålig andedräkt.

Poliiis

Det står en polisbil på gatan här utanför. I minst 20 minuter har de två polismännen snackat med en person i baksätet, samtidigt som en av dem gått runt och kikat på alla bilar som står parkerade. Jonatan (jo, jag väckte honom, han gillar ju lite spänning i vardagen, fastän han nu gett upp hoppet om ett scoop) hörde nyss hur det ringde på en dörrklocka någonstans i vårt trapphus, och sa till mig att vara "beredd" på att det kanske genomförs någon slags dörrknackning av slaget man alltid ser på film och teve. Sen gick han in i badrummet och lämnade mig med min nervositet. Polismannen lämnade dock huset och nu har de kört iväg, med personen i baksätet. Offer eller gärningsman? Jag bara undrar, vad händer nu?

Mest lättad är jag över att poliserna anlände till vår gata strax efter att jag gått upp från tvättstugan (som ligger, ja just, på andra sidan gatan) och nu lämnat oss så att jag slipper passera dem och riskera att behöva tala med dem på väg till nästa tvättbesök.

Inte för att jag har något att dölja, skall påpekas.

Jag ska tvätta klockan sju imorgon

Förstår ni hur smått galen man blir av att inte få sitt behov av socialt umgänge tillfredsställt? Ja, det gör ni antagligen, men den var nog mer av en retorisk karaktär, frågan. Förra helgen var vi visserligen på bröllopsfestligheter i västgötatrakten, men för mig är det nödvändigt med längre stunder av samtal och skratt med mina nära, än kallprat med totala främlingar över rökt lax och en del (lite väl) utdragna tal. Samkväm med personer som redan känner mig och som jag inte måste bevisa min rätt att existera för. (Men annars vare trevligt.)

Hursom. Behovet av vänner tycks bli än starkare när man sitter på stolen och läser åtta timmar om dagen och som mest säger "Hej hej" till förbipasserande. Därför känner jag mig förkrossad vid tanken på att jag, denna lediga helg inte kommer få något tillfälle för sociala aktiviteter. Besök på Ica räknas inte. De närmaste väninnorna befinner sig i andra städer och i annat land. Ett förslag från söndagens födelsedagsbarn om att träffas och äta middag med efterföljande öl och häng på pub måste ratas på grund av en söt anledning som fortfarande är namnlös. Vi ska hämta hem vår kattunge - No name, före detta Vincent, tidigare No name, kanske Sinda, i tidernas begynnelse No name - imorgon och vill inte gärna lämna henne och Amadeus ensamma första kvällen.

MEN. Jag jobbar även nästa vecka, förutom TISDAG. Klockan 15 ska jag på en arbetsintervju (och skam på torra land om jag inte lyckas få det jobbet) och bästa arbetsledaren ever undrade om jag ville ha ledigt den kvällen. Visst är det dumt att inte jobba när man får, men eftersom intervjun börjar när mitt skift också gör det, och skulle innebära en massa stress och strul, tar jag chansen till ro i mitt sinne.

SÅ: efter klockan 16 på TISDAG den 12/8 är jag till fullo öppen för samkväm! Visst har ni väl längtat efter detta tillfälle lika mycket som jag? Det vore roligt att slänga till med nåt i stil med "först till kvarn", men jag har då alltid levt enligt devisen att inget skall tagas för givet. Tänk om man står där med sin lediga kväll i brevinkastet och alla ens vänner tänkt tanken att höra av sig, men känt att nej, det är nog ingen idé. Så jag låter bli och säger istället: "Vi hörs, man kan inte skicka för många sms och om man (du?) vågar kan man (du?) alltid ringa"

Nu är det helg, och om tre veckor har jag fått lön och då ska jag köpa en flaska Baileys och en pava vin! Kram på er :)

Kvällslektyr

Dessa återkommande efter jobbet-inläggen kan nästan liknas vid en del folks ständiga fylleskriverier. På ett community jag är medlem i kan man "blocka" sig själv från att logga under en viss tidsperiod, för att slippa pinsamheter. På fyllan alltså. Eller efter jobbet, om man så vill. Blocka mig från bloggen kan jag däremot inte göra, på annat vis än att helt enkelt förbjuda mig själv från att starta datorn. Nu vet ni ju att det inte lyckades denna natt.

Igår (läs: onsdag) började jag läsa en bok av Dean Koontz som stått här i vår hylla - "Vakande ögon". Nej nej, jag har inte hunnit klart, den är ju ändå nästan 1000 sidor tjock. Och jag kommer inte bli klar imorgon heller (hoppas hoppas att vi får sluta tidigare), men vilken läsning alltså. Han är så fantastisk och det är så smärtsamt praktiskt taget hela tiden. På något plan.

Det händer inte sällan att de andra som jobbar på lagret undrar hur mycket jag orkar läsa egentligen. Man får höra en del. Ibland får man boktips, ibland undrar de om jag verkligen får betalt för att bara sitta där i åtta timmar (och jodå, jag får mycket mer än många andra arbetare) ibland tror någon att man kan bli advokat bara sådär, av att läsa en massa böcker. Att jag läser mestadels spänningsromaner (samt en och annan "hjälp till självhjälpsbok") och inte lagtexter verkar inte spela någon roll ;) De flesta (som ämnar tala med mig, somliga ser mest bittra ut över att, jorå, jag får ju betalt) verkar hursomhelst övertygade om att jag - om jag inte var det från början - kommer bli jävligt smart. Och visst, vad är inte bra för hjärnmuskeln om inte lite litterär gymnastik? Detta varvat med senaste Allers och lite korsord, och jag torde väl ha min magisterexamen i hamn.

Min arbetsledare undrade hur många böcker jag avverkat under de 23 (kan hända att jag räknat fel...) kvällar jag jobbat, "Jag tror att jag är inne på min sjunde eller åttonde, men har nog tappat räkningen lite...". Efter att han tipsat mig om att skaffa en iPod touch och kolla på film istället (ett trevligt förslag som jag däremot ratade, inte bara därför att jag inte skulle ha råd att faktiskt införskaffa tingesten utan - som jag sa till honom - kanske kan upplevas som lite väl avslappnat under arbetstid, he he) och avlägsnat sig började jag räkna efter. Ack så fel jag hade i min förvirrade uppskattning. Jag är nämligen inne på min TIONDE bok. De tre jag påbörjade men halvt om halvt ratade innan jag läst färdigt är ej medräknade.

Lägg därtill att jag plöjt två klädkataloger X antal gånger och kan det mesta utantill. Är ni intresserade av material och pris, hör av er.

Yours truly,
Jessica

Update

Trött och mosig idag, men nu far jag till jobbet. Trala!