Jag ska tvätta klockan sju imorgon

Förstår ni hur smått galen man blir av att inte få sitt behov av socialt umgänge tillfredsställt? Ja, det gör ni antagligen, men den var nog mer av en retorisk karaktär, frågan. Förra helgen var vi visserligen på bröllopsfestligheter i västgötatrakten, men för mig är det nödvändigt med längre stunder av samtal och skratt med mina nära, än kallprat med totala främlingar över rökt lax och en del (lite väl) utdragna tal. Samkväm med personer som redan känner mig och som jag inte måste bevisa min rätt att existera för. (Men annars vare trevligt.)

Hursom. Behovet av vänner tycks bli än starkare när man sitter på stolen och läser åtta timmar om dagen och som mest säger "Hej hej" till förbipasserande. Därför känner jag mig förkrossad vid tanken på att jag, denna lediga helg inte kommer få något tillfälle för sociala aktiviteter. Besök på Ica räknas inte. De närmaste väninnorna befinner sig i andra städer och i annat land. Ett förslag från söndagens födelsedagsbarn om att träffas och äta middag med efterföljande öl och häng på pub måste ratas på grund av en söt anledning som fortfarande är namnlös. Vi ska hämta hem vår kattunge - No name, före detta Vincent, tidigare No name, kanske Sinda, i tidernas begynnelse No name - imorgon och vill inte gärna lämna henne och Amadeus ensamma första kvällen.

MEN. Jag jobbar även nästa vecka, förutom TISDAG. Klockan 15 ska jag på en arbetsintervju (och skam på torra land om jag inte lyckas få det jobbet) och bästa arbetsledaren ever undrade om jag ville ha ledigt den kvällen. Visst är det dumt att inte jobba när man får, men eftersom intervjun börjar när mitt skift också gör det, och skulle innebära en massa stress och strul, tar jag chansen till ro i mitt sinne.

SÅ: efter klockan 16 på TISDAG den 12/8 är jag till fullo öppen för samkväm! Visst har ni väl längtat efter detta tillfälle lika mycket som jag? Det vore roligt att slänga till med nåt i stil med "först till kvarn", men jag har då alltid levt enligt devisen att inget skall tagas för givet. Tänk om man står där med sin lediga kväll i brevinkastet och alla ens vänner tänkt tanken att höra av sig, men känt att nej, det är nog ingen idé. Så jag låter bli och säger istället: "Vi hörs, man kan inte skicka för många sms och om man (du?) vågar kan man (du?) alltid ringa"

Nu är det helg, och om tre veckor har jag fått lön och då ska jag köpa en flaska Baileys och en pava vin! Kram på er :)