Ett viskande, vakande mörker

Jag måste bara berätta en grej. I fredags läste jag ut "Vakande Ögon" av Dean Koontz, oh my. Så, så, så bra! Det är nästan alltid jobbigt att läsa en bok och genast dyka in i nästa (jag vill låta intrycken sjunka in och inte bara avverka böcker utan vila emellan, visa lite respekt liksom, men jag har ju inte så mycket till val, där på jobbet), men i fredags kändes det ganska outhärdligt. Jag hade med mig Terry Pratchetts första bok i serien om "Skivvärlden" men det var så många konstiga namn och hans meningsbyggnader lämpar sig inte alltid för trötta ögon att jag gav upp ganska tidigt. Jag gör ett nytt försök när jag inte läser på jobbet.

Men imorgon ska jag återigen ta mig an mr Koontz. Min syster har lånat mig "Viskningar" och "Mörkret faller" och frågan är vilken jag ska ge mig på först. Hon tyckte den senare, och jag är nog beredd att hålla med. Bara första meningen ger en gåshud, hur obehaglig som helst!