Poliiis

Det står en polisbil på gatan här utanför. I minst 20 minuter har de två polismännen snackat med en person i baksätet, samtidigt som en av dem gått runt och kikat på alla bilar som står parkerade. Jonatan (jo, jag väckte honom, han gillar ju lite spänning i vardagen, fastän han nu gett upp hoppet om ett scoop) hörde nyss hur det ringde på en dörrklocka någonstans i vårt trapphus, och sa till mig att vara "beredd" på att det kanske genomförs någon slags dörrknackning av slaget man alltid ser på film och teve. Sen gick han in i badrummet och lämnade mig med min nervositet. Polismannen lämnade dock huset och nu har de kört iväg, med personen i baksätet. Offer eller gärningsman? Jag bara undrar, vad händer nu?

Mest lättad är jag över att poliserna anlände till vår gata strax efter att jag gått upp från tvättstugan (som ligger, ja just, på andra sidan gatan) och nu lämnat oss så att jag slipper passera dem och riskera att behöva tala med dem på väg till nästa tvättbesök.

Inte för att jag har något att dölja, skall påpekas.