And it smells like heaven

Jag har påbörjat fotograferingen av vårt hem. Igår tog jag närbilder av badrummet, när det var helt nystädat och gav mig en gnutta välbehag (vilket jag tacksamt tar emot efter en rejäl skrubbning under badkaret och rengöring av golvbrunn och annat äckligt).

Anledningen till att det främst var närbilder som var i fokus (höhö, fotograf-humor) beror på att jag inte hade något objektiv som passade för annat. Vidvinkel, kom till Jessica, ja tack. Nu när bilder är tagna i dagsljus, vill jag ha fler objektiv, mörker, ett vattenfyllt badkar med skum i överflöd samt en massa, massa ljus. Då blir det bilder som får folk att bli en gnutta avundsjuka, kanske inspirerade, men också får dem att acceptera min älskade badkarskudde de egentligen förmodligen hatar. "Jo, men det där ser ju ganska mysigt ut, faktiskt."

Och man hör dem viska: "Så hon vill att vi ska bli avundsjuka på hennes badrum? Ödmjuk kvinna den där." Kanske avundsjuka baserad på min kärlek till det rum många förknippar med, öhm, ja. Jag har ingen filthy zon för tvagning, jag har ett rum för välbefinnande. Och jag är stolt över det. Är du stolt över ditt?