Jag förstår dig, du sömnlösa vän

Ikväll gick jag hem till Anneli, vi lagade middag och kollade på Buffy, yeah (hög nostalgipoäng)! Jag fick hoppa in och fortsätta kolla där hon var sedan tidigare, någon gång under säsong tre. Men det var inga problem, jag var nöjd och glad! När jag kom hem strax efter klockan 22 började jag ganska kvickt se på första säsongen som jag har lånat med mig hem, och jag förstår helt och hållet varför hon går och lägger sig på tok för sent nuförtiden. Själv gav jag upp nyligen då jag började somna i soffan. Men ja, go Buffy, liksom.

Och vilken förbannade internetleverantör är det som grannen har då (vår router strular, så jag tjuvar på grannens trådlösa...)? Om det nu är det som ställer till det med mitt Facebook-tillträde. Jag förstår inte alls, men karln vid skrivbordet bredvid som använder sig av vår egen uppkoppling kommer ju fram. Åh, jag känner mig alldeles utmobbad, buhu.

Nä, nu måste jag sova. Tisdag förmiddag bjuder på fotografering av en till synes härlig glasögonprydd kvinna. God natt!