Komplicerat

Måndag igen. En helg lämnad bakom mig. Jag är så glad och tacksam över den, som var fylld med vänner. Fredag: fika på stan med Mia. Lördag: ost och vin med ett helt gäng damer. Söndag: soffhäng, snacks, pizza och Bangkok Hilton med Anneli och Dao. Fina tider, indeed.

Men måndag alltså, vilket i flera år inneburit redaktionsmöte, med vissa undantag. Nu har jag inte varit där sedan början av januari, och jag känner mig måttligt nervös på grund av det. Det har varit omöjligt för mig att gå på mötena under en period, men nu borde jag kunna det. Om det inte vore för orsakens efterskalv. Det vore dumt av mig att tro att ingenting skulle förändras efter det som hänt. Men jag är ändå förvånad över vilka aspekter i livet som inte är desamma. En hel del saker är jag bättre på, att se mig själv, men som det här... Jag vet inte. Tidningen står inte alls i direkt relation till det, men mitt engagemang däremot, fick direkt ta stryk, lida av konsekvensen att jag inte orkade. Och jag har väl inte lyckats ta upp det helt och hållet igen.

Jag funderar också på - eller, jag har nog bestämt mig - att lämna min plats i styrelsen. Det känns inte helt legitimt att sitta där, när jag inte helhjärtat kan engagera mig. Jag tror att mina framtida redaktionella inslag behöver bli mindre kravlösa, för att jag över huvud taget ska orka gå dit och prestera. Eller jag vet inte, det känns bara inte helt rätt, och jag har inte till fullo lyckats djupanalysera mina bakomliggande skäl. Det bara känns.

Nu ska jag duscha, hepp.