Kelly Clarkson har en låt vars titel skulle kunna stå här, men jag är inget direkt fan och vill inte att det ska tolkas som det. Så hitta på nåt själv

Igår satte jag för första gången mina fötter på sommarens arbetsplats (en fabrik i hålan from hell). Väldigt ofrivilligt och ångestfyllt, skall tilläggas. Inte bara därför att jag på söndagen fick veta att jag skulle börja tio minuter över sex på morgonen, och jobba till fyra på eftermiddagen, utan också på grund av annat skit. Sånt som gör en människa misspepp och ensam.

Jag trodde att det skulle skrivas på nåt kontrakt, för det gör man ju på arbetsplatser, Jonatan gör det när han sommarjobbar och nåt annat känns väl som en anledning att lättare kunna sparka? Vår arbetsledare var försenad, och till och med det faktum att jag behövde arbetskläder blev en flumsituation. Det var noll koll från alla håll. Jag fick ingen information om arbetsplatsen, jag blev typ tilldelad en sopkvast innan jag ens fått handskar och hörselskydd och som sagt - inga papper. Ingen information om lön, bara en jävla massa hörsägen.

Första dagen, och jag blev tilldelad uppgiften att på egen hand rengöra en maskin jag aldrig sett tidigare. Maskinen är dessutom trasig och läcker vatten som blandas med tusentals och åter tusentals små plastkulor och annat plastigt restavfall. Arbetsledaren föreslog att jag skulle dammsuga sånt som var torrt och sa att jag skulle säga till nån kille i närheten om jag inte orkade lyfta dammsugarbehållaren (med plastskiten). Den killen i sin tur berättade om sin taktik när han gör rent maskinen, "Ja jag använder mig ju av blåsen, men du gör ju som du vill". Blåsen? Jag gör som jag vill? Vaddå vill, jag vet inte jävla dyft om hur sånt här går till! Han lyfte på ena ögonbrynet och dumförklarade mig med en blick, gick och hämtade en liten makapär och la den i min hand. Jag tittade fortfarande oförstående på honom och försökte få honom att förstå att jag aldrig i mitt liv sett en, och än mindre, använt mig av detta redskap. Han slet den ur handen på mig och demonstrerade motvilligt. Sen sa han "Ja, du gör ju som du vill, jag bryr mig ju egentligen inte". Han gick sin väg, vände sig om och skrattade åt mig där jag stod med det som mest liknade ett verktyg tandläkaren har.

Det är denna mentalitet som råder på arbetsplatsen from hell. Idag när jag vaknade hade jag magknip och kunde knappt gå. Eftersom jag inte fått någon information kring sjukanmälan (surprise!) skickade jag ett sms till Malin som också jobbar där nu. Hon svarade att man får sparken om man är sjuk. Okej?

Jag kan väl bara avsluta med att, om jag imorgon inte fått sparken kan jag slå vad om att jag kommer straffas för min frånvaro med att få i uppgift att ta hand om den värsta skiten hela tiden. Och då kommer jag ringa ett samtal och åka därifrån. Jag tänker inte buga mig för andra människors fördelar och skadeglädje.

(Och snälla, jag vet att jag jobbar, men jag tänker inte bli behandlad som skit, okej?)