Ångest eller...

00:04 alltså. Har planerat att sätta klockan på 06:21. Det är inte alltför lång tid kvar. Å andra sidan kan jag inte lägga mig förrän jag har lugnat ner mig...

Jonatan ringde för en stund sedan. Han är i en håla vid namn Ljusdal. Spelning. Och jag är lämnad ensam kvar, med katten som mitt enda sällskap. Och msn-konversation med likasinnad.

Klart att jag inte är lämnad ensam kvar som om någon övergett mig, men försök att prata förstånd med någon som känner att luften helt enkelt inte räcker till. Kan hjärtat stanna, bara sådär? Eller är det som vår tv-psykolog Phil säger, är de fysiska känslorna egentligen rymlingar från ens huvud? And how can you tell the difference?

Nästa vecka är det inte bara en natt som damen är ensam, utan tre. Fyra dagar. Jag kommer antingen behöva få en in i helvete styrka eller ta till flykten. Jag tror det lutar mot det senare.

Det kommer så jävla olägligt det här, så jävla olägligt...