To Hell and back again

När klockan tjöt sin hiskeliga melodi (det spelar ingen roll vilken jag har, den förgiftas på vägen och arrangemang jag gillar blir till spya) klockan 4:52 knackade en gammal ond bekant på dörren. Eller i magen, kanske jag ska säga. Magkatarren har fått fäste och sprider sig som en löpeld genom mitt liv, men förhoppningsvis kan jag skrämma bort den genom att fokusera på sådant som får mig att må bra.

40 minuter senare åkte älskling och jag till Sveriges absoluta metropol (notera min ironi) för att lämna tillbaka mina arbetskläder (tvättade och rena) och ge mig en rejäl dos ångest. Magen ville mest hoppa ur bilen och bli överkörd av en traktor och resten av mig försökte hantera ilskan över att den får lida på grund av det som skett.

När vi lyckats ta oss hem utan bensinstopp var det Jonatans tur att åka till sitt jobb... Jag försökte hålla mig vaken och titta på SVT:s "morgonteve", men det gick sådär. Så jag gick och la mig i sängen, somnade och vaknade inte förrän klockan 12.

Som sagt, nu är det viktigt att jag fokuserar på sådant som inte ger mig ångest, omöjligheten till trots. Det är inte lätt när man är nervös, arg och bara allmänt svag för motgångar efter åratal av... ja... dåligt bemötande? Skit detsamma, du förstår kanske inte ens hälften, och om du tror att du gör det har du förmodligen fel (med ett par undantag) då jag är hyffsat bra på att skriva i gåtor (eller i alla fall utelämna sådant jag inte tycker att alla behöver veta) och knappast vill att alla ska förstå. Men om jag skulle skriva och berätta om precis allt, så är det också min rättighet, det här är mitt liv och ingen har rätt att döma mig. För en viktig sak vet jag, jag är varken ond eller elak, och det är något att vara stolt över.

Men på tal om behovet att göra saker som är bra för själen... Nu ska jag duscha, lägga håret rätt, baka syltkakor, packa kameraväskan och dra hem till en vän som betyder väldigt mycket för mig. Tack för att du finns.