...

Och en känsla av sommar sköljde över henne.

Päron & grädde

Alldeles nyss hörde jag säsongens första åska mullra. Tanken på att dra ur alla sladdar i lägenheten for långsamt förbi i mitt huvud. Sen slog det mig att jag bor i lägenhet nu, inte i ett hus på landet. I och för sig ska man antagligen aldrig duscha eller prata i telefon när åskan är i farten, men jag kanske inte måste släcka lamporna..?

Cyklade hem från Mia innan regnet hann tillta. Det var en intressant och halvt obehaglig resa i sällskap av duggregn, kalla händer och en klänning som envisades med att förflytta sig högre och högre upp... Aningens otrevligt, ja. När jag, hemma, tagit av mig skorna och hälsade på katten som jag antar skällde lite på mig på grund av mitt försvinnande under kvällen, hörde jag regnet smattra mer intensivt mot fönstren. Lucky me, tänkte jag.

Imorgon ska jag städa och pyssla här hemma. Förhoppningsvis är det fint väder, jag blir så oerhört misspepp och nere när det är grådassigt och ingen solenergi tillförs (dessutom är jag ensam hela långa dagen, praktiskt taget hela min vakna tid och in på sömnen, då karln är i väg till Stockholm. Sol, gör mig glad och pigg, I need you!). Men det får gärna regna i natt, då sover jag bra och min pappas ängar och odlingar blir glada.

Hej, du har kommit fel, fel fel fel!

Att ha halsbränna när man ska sova är inte så vidare angenämt.

Nästan som Big Fish

Här är skorna :) Skönt gröna och påminner om en gädda eller två där de ligger i plastpåsen.

I'm a weirdo with a great sense of imagination.

Jag ska vara världens bästa fotvärd, tack!

Kanske tänker vi på samma sak

För nästan exakt en timme sedan stängdes dörren till fröken Andersons, och jag gick ut till en parkering för att bli upphämtad av min chaufför i dessa tider, aka Jonatan. Ett par smörgåsar eller tre, lite godis, en kringla med massa socker på och två stora tekoppar senare är jag ändå inte riktigt nöjd. Jag behöver mera te! Vattnet har kokat upp och nu är det dags att bestämma sig. Nuförtiden har jag inte så värst många sorter att välja mellan (och jag fick en smärre beslutsångest i Annelis bedårande tedjungel) så ja... Just nu lutar det åt en kopp Lady Grey och en knäckebrödskiva med ost på. Magen behöver visst också lite påfyllning.

Förresten så har jag ikväll blivit fotvärd (skovärldens motsvarighet till djurvärldens fodervärdsbegrepp) åt ett par gröna Converse All Star, aka Chuckies. Nu kan mina tre år gamla gula vila lite mer än tidigare, och detsamma gäller mina hälar som mer och mer börjar protestera mot de gulas trasiga innanmäte.

Lite trött är jag också. Och oroad...

Och hon fällde mer än en tår

Och så blev där, återigen, ett rejält glapp. Har en längtan efter att skriva, men har tydligen svårigheter att berätta när det händer mer stuff än vanligt.

Så jag kanske bara bör låta historien passera och istället dela med mig av efterskalvets bittra sötma.

Det där var nog mestadels en snygg mening som jag önskar kunde följas av tänkvärda ordsammansättningar, men det får vänta tills några sådana finns att plocka fram.

Fast egentligen finns där ju en händelsekedja som skulle kunna passa in...

Under min gymnasietid brukade jag och mina väninnor drömma om att möta de där sanna "rockers"-killarna, den bra typen (inte de som hänger sig åt klyschan), som skulle kunna matcha oss rocktjejer som var kreativa och faktiskt (faktiskt används här i syfte att verkligen få dig, kära läsare, att förstå att vi plinkade och trummade, komponerade och arrade på egen hand, vi var inte enbart patetiska stalkers) kunde spela musik. De killar vi umgicks med, som också musicerade på mer eller mindre lediga stunder brukade ofta dissa vår musik, och till viss del oss, men vi visste att det någonstans där ute fanns vettiga killar för i alla fall de av oss som fortfarande var singlar.

I ett dagboksinlägg på ett community skrev jag en gång följande:

en dejt med framtiden
Tisdag 16 mars 2004 22:58

på fredag. på fredag skola min framtid diskuteras med syon. tack. jag vet ungefär vad jag vill, men hur? och är mina planer verkligen värda att satsa på? hm. jag vet vad jag är bra på, men ändå liksom. Örebro universitet - filosofi, byggteknik, Göteborg - arkitektur. jepp, det låter väl fint. magisterexamen i arkitektur, barn när man är 45 och en fet jävla hund. gaaaah. tänk om man kunde nöja sig med mindre? jag vill inte att livet ska rinna iväg, jag vill inte bli en gammal kärring till morsa. jag vill vara cool, tatuerad, bo i ett kråkslott med sammetsgardiner, ha en rocker till snubbe och baka bröd. jajamen! alltsammans medan mina barn slår på instrumenten och målar söta små tavlor med vampyrer. yeah! några tips, någon? tänkte väl inte det heller.

Jag kan i alla fall bocka av två saker på den något luddiga listan... Och där kommer vi till denna säsongens sorg; ljuva bitterhet; glädje; saknad.

När man blir kär i en musiker till man, då får man inte heller glömma att ta med en sak i sina beräkningar:

Ensamheten.

Jag glömde det inte, jag bara hängav mig åt det ljuva vi ibland kallar förnekelse. Det där som får oss att kunna leva i nuet och glädjas åt det som ligger bredvid oss i sängen, eller åt barnbarnen som hälsar på en sista gång, innan färden mot pärleporten slutligen inleds.

Att man inte blir rockstjärna enbart genom att hålla sin älskades hand när hon får en panikattack eller när mjölken inhandlas, det vet jag. Det har jag varit införstådd på hela tiden. Rockstjärnan repar som fan. Rockstjärnan spelar in ett album. Rockstjärnan åker på turné. Det jag så duktigt slagit bort är tanken på att rockstjärnan inte kommer vara hemma. Det kanske inte går ihop i ditt huvud, kära läsare, men förnekelsen säger mig att han visst alltid kommer vakna bredvid mig, och när jag går på stan kommer jag kanske inte se hans ansikte på affischerna, men likväl anledningen till varför han gör det han drömt om hela sitt liv. Men så, pang, verkligheten närmar sig och jag gör allt för att bara glömma, glömma helvetet. För det är vad det är för mig just nu, ett helvete. Tanken på att den här sommaren, trasig och uppbokad som den är, kommer bli ett slags adjö, vill inte försvinna ur min skalle. Och det gör mig förbannad och ledsen.

Saker och ting förändras. Våren 2004 visste jag vad jag skulle göra av den del av min framtid som enbart inräknade mig själv, men jag visste inte hur. Nu vet jag inte vad jag ska göra av mitt vuxna liv, men jag vet hur jag vill spendera den; framtiden. Med dig, min Jonatan.

Cashewnötter i mängder till mig!

Jag försöker komma i kontakt med min syster, men när jag ringer till hennes hemtelefon är det någon röst som rabblar upp en hel hög okända siffror (1,9,...) och säger att det inte går att nå mottagaren. Konstigt. Om syster läser detta innan jag ger mig på att ringa till din mobil, what's up? Läge att undersöka.

För övrigt väntar middag på Kinamuren med redaktionen ikväll, så nu ska jag och min nya fina frisyr ta en dusch. Håret får dock nöja sig med en ångbastu, inte läge att tvätta det 3 gånger på 2 dagar.

Och gårdagskvällens "singelparty" för Nejra och Headstrong var lagom stillsam och avnjöts hemma hos oss med gott käk och skratt. Som jag sa till Jonatan när vi skulle gå och lägga oss (efter en hel del komisk dramatik orsakad av en av deltagarnas toalettbesök): vi borde göra det här lite oftare, träffas och käka och mysa, med eller utan en yttre orsak såsom singelsläpp.

Han höll med.

Måttligt road

*Delvis ironisk och kryptisk text*

Det är kul att veta att man inte räknas, trots att det är jag som gör allt jobb. Kul kul. På vissa fronter kommer jag aldrig få vara delaktig, oavsett hur mycket jag viftar med armarna eller skriker mig själv döv. Att jag aldrig lär mig.

Ja, vi ses väl om en tio år eller sådär.

Oooops..!

Ha ha, när jag häromdagen ordnade med ett blogginlägg och frågade Jonatan hur många jag hade, då jag började närma mig 100 stycken och inte ville låta det gå obemärkt förbi, sa han "98", så jag antog att det jag höll på med i stunden var nummer 99. Men nu verkar det ha blivit ett missförstånd och jag firade visst det 100:de inlägget ett för tidigt. Så det kan gå mina vänner, så det kan gå.

Och jag måste "come clean" om felaktigheter jag råkat ha, för jag klarar inte av tanken på att någon vet att jag har fel, och samtidigt tror att jag är ovetande om det. Jag vet att jag hade fel, jag veeet! Ehum...

Wrooom, wrooom, wroooooom

Igår klarade Jonatan sin uppkörning, och är nu en stolt innehavare av ett körkort! Hans far har snällt lånat ut en av sina bilar till honom, från idag till söndag, så det kommer bli en del miljöförstörande åka av framöver.

Ikväll körde vi till Tybble för att träffa Eric och ge honom hans matkuponger samt sälja 5 av mina 9 (det handlar om "guld"-kuponger till Kraka-restaurangen på campus som vi fick i ersättning för att vi stod modeller för höstens Studentguiden), och sedan vidare till det för mig, okända och smått exotiska Brickebacken. Men det var inte så mycket att se. Mestadels fula byggnader, parabolantenner i överflöd och en känsla av att vi var i en förort till Kumla (ja, jag vet inte riktigt hur det gick till). Men nu är det gjort. Nu har också jag varit där. Det är ju inte direkt ett ställe man har vägarna förbi, dock är det ändå lite genant när man säger att man är ifrån krokarna (alltså Örebro och dess omnejd) men den enda kontakt man haft med området i fråga är i form av spyreflexer när ÖBO:s hemsida besökts och man av nyfikenhet kollat in planlösningar eller fasadbilder.

Men smaken är som baken. Det finns säkerligen de som tycker att färgen på vårt hus påminner mer om bebisdiarré än underbart doftande curry.

Efter den korta visiten i Brickebacken åkte vi ut på motorvägen och styrde kosan mot Eurostop - mat! Max (hamburgerrestaurangen alltså) fick äran och Ica likaså. På Ica handlade vi med en sån där *ptschooo ptschooo*, självscanningsmakapär. Det är alltid lika roligt, och man håller koll på slantarna. Den andra tvålen jag har varit ute efter, med rabarberdoft, fanns! Ica Kvantum is the shit om man vill vara hyffsat säker på att få det man vill ha. De har samtliga goda dofter från Bliw (deras pumpvariant alltså) och jag önskar alltid att vi hade minst 2 badrum så fler sorter kunde få komma till nytta.

Efter kvällens biltur känner jag mig lite trött. Imorgon ska jag tvätta klockan 7:00, så det är förmodligen dags att sova snart. Morgondagen bringar även städning och brödbak, på kvällen kommer det hit lite folk som ska fira Nejras singelsläpp av Headstrong, Jonatan spelar ju bas där va. Men jag måste erkänna att det jag längtar efter mest är att jag efter flera års förlust, sorg och försök till bearbetning av den, äntligen, återigen, ska få klippa mig hos mina gamla favoritfrisör Anna. Oj oj, vilket ögonblick, what a moment in time. Ingenting kan gå fel där.

...100!

Det etthundrade inlägget tillägnar jag the freaky side of me.

You Are 50% Normal

While some of your behavior is quite normal... Other things you do are downright strange You've got a little of your freak going on But you mostly keep your weirdness to yourself

How Normal Are You?

99...

En liten bildskörd. Vi kör i kronologisk ordning med lördagens trevligheter som startpunkt.

Lördag. Mitt rumsbord är uppdukat med helgmums.

Annelitösen i fototagen.

Söndag. Tjoho, här ska det badas! Och badbomben har åkt fram, liksom vaniljdoftljus, mörk choklad och lingondricka. (Jonatan hade vårkonsert och tagit med sig den bra kameran.)

Badbomben gav rosa vatten och fällde ut slemmiga rosblad.

Efter mitt hemma-spa-lyx blev jag jättehungrig! Hembakt bröd (utan jäst) med rökt kalkon, grönsaker och fetaost, kokt ägg, te (Lady Grey) och lingondricka.

Måndag. Imorse åt jag och baby varsin toast (med rökt kalkon och mozzarella) och kokt ägg till frukost. Och jag har köpt någon ny juice från DelMonte som i alla fall jag tyckte var mycket smarrig. En stor kopp grönt te (Grön Södermalm) på det, ja tack.

Efter städning kommer belöning

Nu ska jag lyssna på Zero 7, bada (hög tid att kasta i badbomben från Lush jag sparat i fem månader) och dricka lingondricka och knapra mörk choklad. Dessutom ska jag djuprengöra mitt ansikte med en mask och måla samtliga naglar på kroppen. Låter det inte alldeles fantastiskt?

Trevlig söndag, gott folk, trevlig söndag.

Hjärnkontoret säger: Ät efterrätt!

Det sticks lite smått i mina ögon, och locken börjar säga sanningen. Jag är trött. Anneli cyklade hem för en liten stund sen, efter en mycket trevlig helkväll. Jag säger då det, ibland är det bäst att vara en mindre cool tant.

Några foton från kvällen kommer när jag sovit minst 6 timmar. Godnatt!

Kom till Jess

Jag längtar efter det här: frihet!

Då kan jag äntligen sitta vart jag vill och surfa, muahaha.

Post inlägg 93

Mina förväntningar visade sig vara, om inte skyhöga, så i alla fall aningens för höga. Ica kan tydligen inte alltid ge mig det jag vill ha. Nu, när jag hade pengar och mentalt lov att handla tvålarna, ja, då fanns bara den ena. Givetvis lade jag den i korgen. Hjortron och fjällsippa från Bliw, oh my. Vacker färg och underbar doft. Tur att jag som blir så snål har fler tvålar att variera mellan, just nu ligger Karma från Lush i tvålkoppen. Pumptvål + Lushtvål på koppen är helt klart ett måste i detta hushåll.

Och så skulle jag ha mozzarellaost till dagens middag. Hade planerat att upprepa succén med den vegetariska lasagnen med zucchini och aubergine. Men väl i ostdisken fanns det ingen. Helt slut. Så jag virrade runt inne i butiken och försökte komma på något annat vi kunde äta idag. Gärna inte köttbullar och makaroner när jag har ställt in mig på godaste lasagnen... Jag begav mig till köttdisken och hoppades på fjärilskotletter eller rea på lövbiff. Men icke... Däremot hittade jag en tjej ur personalen som hade en massa ost i en sån där burliknande grej. Jag frågade om mozzarellan skulle återkomma inom en snar framtid (ja, jag använde "inom en snar framtid"-uttrycket) men hon hade ingen aning. Då kom det förbi en äldre herre som också han jobbar där, "kanske har han koll", verkade hon tänka. Han frågade vilken sort jag ville ha ("det spelar ingen roll" sa jag, lite halvt desperat) och en stund senare kom han tillbaka med en låda full. Så glad jag blev, och jag slapp fundera ut någon annan maträtt till idag.

Maten blev precis så god som jag mindes den, ska nog höra med vännen om hon vill äta det imorgon kväll. Kunde inte låta bli att ta två förpackningar mozzarella, när jag ändå var i farten ;)

Ica ser till mitt beroende

Hoppas regnet håller sig undan, en cykeltur till en affär lite längre bort än skit-Coop i bostadsområdet sker inom ett fåtal minuter. Ica Ekershallen (har du saknat mig?), here I come!

Jag har skrivit en ful liten lista med prisuppgifter, bra att ha koll på slantarna herrn drar in i hushållet. Eftersom jag inte har köpt nya teer det senaste halvåret (oh my god, inte konstigt att jag mår som jag gör ibland) ska jag unna mig en doftsensation genom att köpa två stycken handtvålar jag praktiskt taget drömmer om. Den som besöker får se. Och lukta, och använda. Egentligen har jag flytande tvål i refillform i ena badrumsskåpet, men jag kan inte leva med mig själv om rabarber- och hjortrondrömmarna enbart ska vara drömmar i fortsättningen.

Okej, tyck att jag inte har något liv, gör det. Men jag uppskattar att få ett par droppar väldoft i händerna om dagarna.

Mina kokostoppar är dina kokostoppar

På lördag ska jag träffa denna fantastiska kvinna! Vi ska äta kakor och chips och morötter med dipp och dricka te och kolla på film. Får se om jag lyckas övertala henne till att vilja lägga ansiktsmasker :) Dessutom ska hon få beskåda min bröllops-outfit. Myspyslördag med bästaste Anneli, wiii!

(foto: Jonatan)

Det är inte bara kläder man växer ur (eller i?)

Den här världen blir bara mindre och mindre, ju äldre man blir och ju fler kontakter man lyckas knyta. Det finns ju något som heter bilddagboken.se, och där kan man ibland hitta gamla bekantskaper och se bilder ur deras liv. För ett par månader sedan hittade jag en barndomsvän och dennes lillasyster. Barndomsvännen är inte särskilt aktiv med uppladdning av bilder, men hennes syster är det desto mer, och jag brukar kika in titt som tätt. Idag upptäckte jag att hon och hennes syskon är kusiner med barnen till en medlem i Jonatans band. Lustigt. Notera också att denne bandmedlem till min sambo har fått 10 kattungar, så dit borde man kanske åka någon gång. Pälsbebisar!

Kanske är det inte så att världen tycks bli mindre och mer kvävande, utan snarare mindre okänd? Kanske faller bitarna på plats, en efter en i och med att åren går? Men en slutgiltig final där pusslet i sin helhet ligger på bordet ska vi antagligen inte räkna med. Mina tankar går till Lost och den uppgivenhet jag kände när jag fick veta att serien läggs ner först våren 2010, så länge vi får vänta med att se framsidan till pusslet vi ivrigt började lägga för bara ett antal månader sedan. Då känns det ändå bättre att allt eftersom hitta bitar till spelet vi kallar Livet.

Dagens tips Eller Dagens order

Idag, kära läsare, är det premiär för Lösnummers nya, fina hemsida! En del småfix återstår tydligen, och det är "värst" för dig som kör med Explorer, som jag. Men det är ingenting att haka upp sig på, besök sidan nu!

Photo session à la Jess och Ida

Cyklade upp på stan kvart i tio i morse, stod utanför H&M och väntade på att de skulle öppna. Gick med raska steg in, bort mot orangea klänningen och svartvita skorna. De fanns kvar. Tre dagar senare fanns de kvar. Köpte en svart slips till Jonatan och örhängen, halsband och hårnålar till mig. Och duschtvål. En rosa. Doftar Lovely.

Skyndade bort till busshållplatsen och tog 12:an ut till universitetet. Korrekturläsning med Ida och Jacob. Kändes lite sorgligt att det var sista gången den här terminen... Det blir i och för sig ett "sommarnummer" också, men så kommer det ju vara sommar och inte så vidare frekventa möten.

Vi käkade lunch i Forumhuset, jag åt couscous-sallad med tandoorikyckling. Det var gott. Men det bästa var nog ändå bröden jag åt till. Hur galet mumsigt som helst. Vill ha mer. Nu.

När vi hade ätit klart och bestämt att jag ska göra ett fotoreportage när jag är i Ullared imorgon begav sig Jacob bort mot kontoret, och jag och Ida gick till trappen där byline-bilder tas till tidningen. Hon har lyckats övertala Jacob om att få en ny, och den här gången var det jag som fick uppdraget. Ida tyckte att jag var så duktig på att få henne att känna sig bekväm, och vi fick många mycket bra bilder. Här nedan följer ett axplock.

Efter mycket velande och många finfina bilder att välja mellan, blev det slutligen den här glada.

Den här stendiggar jag.

Ja, vi tog inte bara byline-bilder, korrekturläsningen fick vänta liiite till.

:D

----

Det var ett tag sen jag fotade porträtt, och jag tycker verkligen att det är underbart roligt. Anneli och Mia har ansökt om en session, vi får ta den så snart fotograf och fotogenisk kan ;)

Dagens nätshopping

Egentligen helt absurd titel på detta inlägg, då det var tidigt i höstas jag senast beställde kläder via nätet, som ungdomarna kallar det nuförtiden (eller?).

Den här koftan med avtagbar rosett och pärlemorskimrande (tihi) knappar tänker jag ha på mig på bröllopet. Utan rosett, men den är fin att ha när man inte redan har en klänning med en massa mönster (jag hoppas att den orangea klänningen finns på H&M imorgon eller på lördag på annan ort). Ganska dyr kofta, men vad gör man..?

Och så denna vita lackväska med måtten 15x28 cm och avtagbar handledsrem. Det blir nog värsta perfa det där. Men hundra spänn? Ja, jag tycker faktiskt att det är att ta i en aning, men jag har faktiskt ingen väska som passar.

Puffärmar for the lady. Puffärmar är min favorit. Den här blir trevlig att glassa runt i, i sommar. (Men gud, jag låter ju som en sån där modebloggare... Men det här är inga som helst uppmaningar till andra människor, det är enbart information ni själva får välja att ta in eller inte.)

Och så den här älsklingen.

(Ovanligt mycket vitt, för att vara jag.)

Årets bäste chaufför

Jonatan ska strax övningsköra, och jag följer med som supporter. Han är så duktig så, och får alltid en massa beröm av sin körlärare. Men dom lektionerna är in the past, så nu blir det lite repning på sluttampen med hans far. Jag tänkte att han skulle köra på motorvägen ut till Marieberg, så att vi kan passa på att handla billig och bra kattsand på Coop Forum. Mjehehe.

Min mage började trilskas och göra ont så fort jeansen åkte på. Se där, se där, vilket sär.

Allvar

När ni hjälpt mig kan ni väl gå in på http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d... och kolla in senaste avsnittet av Uppdrag granskning, för att kompensera min ytlighet denna dag. Det handlar dels om pengakåta community-skapare som genom lagens kryphål lyckas utnyttja våra barns godtrogenhet och tjäna miljoner på det, samt om Louise, som efter en stroke blev handikappad och förlorade, bland annat, sin tidsuppfattning.

Kommunen vägrar förlänga Louises tillstånd att parkera på handikapplatser, trots att hon haft ett förut, och inte blivit friskare. (Den moderatstyrda) kommunen tycker att hennes assistent ska lämna Louise på trottoaren, medan hon kör iväg och letar efter parkeringsplats till den stora handikappbussen (som dessutom ibland måste stanna på gatan för att kunna fälla ut rampen).

Som nämnt lider Louise brist på tidsuppfattning, och får panikångest när hon tror att hon blivit övergiven på trottoaren. En av beslutsfattarna bakom indragningen (vars orsak praktiskt taget är hemligstämplad, inte ens Louise får veta) påpekade för reportern att hon ju ibland har två assistenter. Och reportern svarade:

- Men det har hon bara halvtid, resten av tiden är hon ensam med en assistent (och då kan de alltså inte åka någonstans, eftersom Louise inte kan riskera att bli lämnad ensam på grund av sin ångest)
- Och hon bara måste åka iväg nånstans just då? Undrade kommungubbjäveln arrogant.

Vi snackar om en kvinna som innan sin stroke var väldigt aktiv, körde motorcykel och levde, ja, ett rikt liv. Nu får hon inte ens åka in till stan när hon vill, för att kommunen anser att hon helt plötsligt inte är sjuk nog för ett parkeringstillstånd. Har hon inte lidit tillräckligt? Fy skäms, fy skäms.

Jag blir arg och ledsen.

Bröllopsångest

Idag kör jag tydligen på skandalrubriker för att locka läsare. Nej, jag ska inte gifta mig, och jag funderar inte på det. Däremot ska jag och min maybe-somewhere-in-the-future-husband-to-be vara gäster på ett den nionde juni. Och jag vet inte vad jag ska ha på mig. Eller, jo, i tankarna vet jag ungefär. Men det är desto svårare att få till det i realiteten. Klänningen jag hade planerat för, kändes inte lika klockren när jag provade den i butik idag. Så nu tar jag er, kära läsare till min hjälp (de flesta av er antar jag är mina vänner eller familjemedlemmar?).

Vad tycker du?

Den här blir det troligen inte, men uj vad jag gillar den. Skulle väldigt gärna vilja ha den bara för att faktiskt ha en klänning den här sommaren (nej, jag har INGEN). Puffärmar av det längre slaget, knyt i ryggen och puffig kjol. Mmm...

Jag skrämde mig inte så mycket, egentligen. Jag var mest stressad och kissnödig.

Jess à la the sixties. Rådiggar. Men känns den vettig på ett bröllop? 198 spänn på H&M (på nätet finns den dock INTE, vilket var min plan, då hade jag kunnat betala den någon gång i framtiden, ehum...) - ett gyllene kap. Knyt i ryggen och passade min kropp bättre än väntat. Passade alldeles utmärkt, om jag får säga det själv. På vägen ut från butiken såg jag de finaste skorna på en hylla - i min storlek! Ett par ballerina i svart och benvitt, lite frack-känsla över dem. Helcoola och grymt snygga till den här klänningen. Det + en liten väska i vitt lack jag hittat på H&M:s hemsida, my god. Save me.


Hyffsat grymt snygg, om jag får säga det själv. Vi passar varandra som min hand i mormors gamla läderhandske. Men passar vi bröllopet? Jag kanske borde skita i det där, och bara känna mig fabulous.


Den här klänningen hade jag ju tänkt från början. Innan jag testade den. Jag vet inte alltså... Kjol-delen i två lager la liksom på sjutton extra lager på mina höfter, som jag inte tycker mig behöva... Men det var ju det här stuket jag var lite ute efter. Hmm... Och stressad tjej orkade inte rätta till bandet i midjan inför fotograferingen.

Hur ska detta sluta?

Vi hoppade in på Indiska för att jag skulle testa ett par skor jag sett. Det slutade med att jag tog med två klänningar in i provhytten. Den här korta, silvriga drömmen med lite av en ballongkjol var gorgeous, och ganska mycket "Carrie"... Tihi...

Me like. Men inte min kavaljer, han tyckte den var ganska ful, om jag förstod honom rätt. Den orangea 60-talskreationen var det han som upptäckte.

Hjälp.

And the song continues

Och jag blir helt galet trött på att layouten bråkar! Kolla in radavstånden i nedanstående inlägg. Vill att det ska vara enkelt, men i vissa stycken är det ett och ett halvt. Surt, och fult! Och jobbigt att läsa.

Och och och... Och så lovar jag att försöka skriva oftare. Och kanske kortare inlägg. Men de är inte så långa egentligen, men när radavstånden blir sådär så ser det ju så ut. Blähä.

OCH bilder från min och Jonatan 3-årsdag finns i min bilddagbok (och hans också, i och för sig). Den 1/5 var det ju, så kolla in! En liten berättelse om dagen kan läggas upp när som helst nu, när som helst...

My kind of lördag när jag känner för den sorten Eller Och så hade vi det mysigt

Jag ligger så galet mycket efter med mitt bloggande. Det gick ju så bra i början, men av någon outgrundlig anledning har jag varit slö på sista tiden. Kanske är det för jobbigt att logga in med sin långa e-postadress vareviga gång? Hursomhelst skulle det sitta bra med lite skärpning från min sida.

I lördags, vid lunchtid, träffade jag Anneli och Daniel på stan, och vi begav oss mot Café Deed för att besöka en designmarknad. Mia sålde finfina smycken, och med rabatterat vänskapspris köpte jag två väldigt vackra halsband, ett gult och ett turkost. Det fanns en hel del snygga tygpåsar också, men kontantfattiga jag tog halva turkosa halsbandet på krita, så inget mer för mig.

När vi tyckte att vi hade kollat runt tillräckligt mycket, och gett vår support till Mia, stod vi och tryckte utanför. Lite godis slank ner, och vi funderade på vad som skulle komma härnäst. Jag och Anneli bestämde oss för att dra och äta lunch på nån uteservering. Sagt och gjort. Daniel hade däremot annat att göra, så med skavsår på min högra häl traskade vi iväg.

Våra krav: uteservering med sol, hyffsat billig mat, öl.

Vi fann uteservering, sol, öl...

...och mat! Pastasallad med kyckling och currydressing. Mums!

Jonatan kom förbi och slog sig ner med oss. Han tyckte nog att vi var lite halvgalna som satt där och drack varsin stor stark, men är det lördag och solen skiner, så varför inte? Det kändes vuxet och somrigt (och bara det faktum att jag påpekar hur moget det kändes, kanske snarare pekar åt det andra hållet? Nej då, det var vuxet, och vi hade det mys!)

På kvällen spelade Jonatan med Nejra på Klubb Smart, Satin. Jag och roligaste-ever-att-festa-med-Anneli förfestade hos hennes söta väninna Malins syster. Sen drog vi lagom berusade iväg på våra cyklar och lekte galningar längs Drottninggatan, jag passade på att plingeplinga på folk jag tyckte var i vägen, oavsett om de var det eller inte. Jag törs inte om vardagarna...

När vi kom fram till Satin stod Jens och Daniel vid entrén och väntade på oss. Sen var det bara för oss att kliva in, ty alla fyra stod på bandets gästlista, värsta häftiga. Garderoben var gratis, men jag förstod inte det och vräkte upp mina slantar på disken. Killen log, gav mig mina pengar tillbaka, och tog emot min påse med kofta och sjal.

En drink senare (den sveptes relativt fort, sugrör...) och jag stod återigen och lyssnade till Nejras stämma, Mickes gitarrspel, Jonatans flinka basande (hö hö) och Olles... Eller nej. Inte Olle. John heter trumslagaren nuförtiden. Inget fel på den killen, men är man van vid någon så är man. Jag saknar Olle, jag saknar Coy. Min älskling, min favoritbasist, var i alla fall världsbäst, bara så ni vet. Dessutom bjöd han mig på öl från deras back i logen, hi hi. Ibland är det bra att vara kär i en blivande rockstjärna, ibland blir man ledsen i ögat. I lördags var jag till störst del stolt. Över honom.

Jag och kära Jens, "skål", sa vimmelfotografen. Jaja. Jag dricker faktiskt vatten på bilden. Hoppas mina föräldrar inte får för sig att jag inte kan dricka något annat än sprit när jag festar.

J + J = sant

3 år! Vi drog upp på stan, men allt gick inte som planerat (vilket inte betyder att vi inte hade det trevligt och underbart). Fler bilder och text därtill vid något annat tillfälle. Idag bör man inte sitta vid sin dator allt för länge (gärna inte alls). Film, film, chokladpraliner och mys!

(foto: Jonatan)

(foto: jag)

(foto: jag)

Kärlek.