Sömnlös i Örebro

Ugh, säger jag, ugh.

Vid 14-tiden igår åkte jag, Jonatan och Micke till Göteborg för att killarna skulle ha ett gig med Nejra på Storan (All Ears.se arrangerade ett slags öppningspartaj för Way Out West). Vi hade fått låna Jonatans pappas bil, och ja, det är ju skönt att kunna stanna vart man vill och sådär... Men det blev lite krångel med bilen, en igenimmad framruta i spöregn på 90-väg. Och en lastbil som svischade förbi i samma ögonblick.

Till slut kom vi fram till gamla Götet och till skillnad från alla andra gånger man har varit där, var det inte några som helst problem med att hitta rätt redan från början, alla enkelriktade gator till trots. Dock var väl klockan en sisodär kvart över sex och insläpp till klubben skulle starta vid 19. Ett hetsigt soundcheck senare och vi befann oss, tillsammans med Nejra, John och hans fru Elin i en varm och trögtgående kö till uteserveringen vid Storan. Vi hade fått matkuponger (a.k.a. All Ears visitkort, som Daniel Breitholtz poängterade att han hade mängder av, om man ville äta halvt ihjäl sig) och till slut fick vi också använda dom. Ett annat band som spelade på kvällen tyckte sig vara coola så de trängde sig förbi kön och viftade med sina All Ears-visitkort och menade att servitrisen skulle ge dom ett bord. Det fick dom till slut, lagom drygt...

Jag käkade en grymt god pastarätt (färsk pasta) med minimozzarella, tomat, ruccola, parmesan och tomatpesto, smarrigt värre. Och ytterst välbehövligt efter att ha gått runt med tom mage sen frukost, typ. (Om man bortser från en macka jag köpte på Statoil samt en liten godispåse.)

Anyway... Vädret var gött, men inne i logen var det klibbigt och snålt med frisk luft. Nejra skulle spela klockan 23:10, och alla i sällskapet var trötta, varma och önskade att tiden skulle gå fortare. Man var måttligt pepp när tiden väl var inne, säng, ge mig min sääääng..! Och tanken på att Jonatan skulle köra hem oss mitt i natten gjorde väl sitt till... Oj så skönt det hade varit om man hade kunnat dra till ett hotellrum och sen åka hem efter frukosten dagen efter.

Spelningen var grym, jag stod (som vanligt) i närheten av min basist :) Men jag gillar inte att stå ensam och lyssna på konserter, det brukar, som igår, sluta med att okänt fyllefolk försöker prata med en. Dessutom är det inte så angenämt att fyllas av den där ensamma känslan när man ser alla runt omkring... But hey, I'm rather me than you, sucker.

Efter giget hade vi tänkt åka hem, hem genast. Jonatan skulle upp och jobba idag, liksom Micke och Nejra. Men, inte helt överraskande är det inte sannolikt att kunna dra hem så fort sista tonen ebbat ut, och särskilt inte när alla drar och sliter i Nejra, och dessutom ville All Ears spela in nån liten intervjusnutt med henne. Så det blev en otålig väntan. Jag blir putt och grinig när jag är trött, har ont i magen och vet att det kommer dröja en rejäl stund innan man är hemma. Ugh.

För att det här inlägget inte ska bli det mest utdragna i blogghistorien (försent?) kan jag avsluta med att skriva att jag och Jonatan kom i säng 05:56 imorse, och att det inte finns en enda jävla nattöppen toalett mellan Göteborg och Götene, helt absurt och smått katastrofalt. Tack och lov för Dinners eller Rasta eller vad stället nu heter i Götene, fräscha och många. Både jag och Nejra hade kunnat krama karln som jobbade, av tacksamhet för att de finns.

Vid tio vaknade vi, Jonatan drog till jobbet och Amadeus lät mig inte somna om. Jag försökte, men han bara gnällde och jamade och var allmänt högljudd. Så nu sitter jag här, kan knappt tänka och samtliga meningar känns helt fel (stavas det så? Går den här meningen ihop? Vad vill jag säga? Vad menar jag?) och katten, ja han ligger och sover på soffan. Nu går det minsann bra.

(Och nu har jag megatråkigt och borde städa innan Jonatan hinner hem och måste ha det tyst för att kunna sova innan NA-jobbet ikväll. Men jag oooorkar inte. Putt putt.)