Om konsten av att reagera instinktivt

Onsdagen bjöd på äventyr vill jag lova! Jag tog min älskling i hand och traskade till vårdcentralen, som så lämpligt är belägen typ ett kvarter bort. Där väntade ett helt gratis besök hos barnmorska för att plocka ur en p-stav jag haft under huden på insidan av min vänsterarm i drygt tre år.

Tro mig när jag berättar att jag tänkt mig stöd i form av sambo, särskilt på hemvägen. Jag menar, jag skulle ju för sjuttsingen bli skuren i. Hursomhelst. Jag fick lägga mig på sidan och känna mig smått gravid, då det låg en kudde bakom min rygg, för just kvinnor med varelse i magen. Ett stick i armen senare och den var bedövad. När det sved lite tänkte jag på min önskan om att låta tatuera hela armen, och så kändes det genast bättre. Jag menar, om jag fjollar mig över ett nålstick, då kan jag väl lika gärna glömma allt det där andra?

Den läkarstuderande ville passa på att känna lite på staven, när den fortfarande låg på andra sidan huden. Ett ganska bisarrt inslag i vardagen brukar vara att trycka på den i ena änden och se hur den liksom puttar på huden.

Hela tiden med blicken i taket, försök till att inte se när huden skars upp, men ett skrapande ljud när staven (motvilligt?) skulle frigöras efter tre års bekantskap med vävnad. Jag kände ingenting. Jonatan stod lutad över mina ben och såg hela processen. Själv kunde jag inte låta bli att kika när staven väl var ute, och endast ett hål (om än så makabert) i min arm avslöjade att något nyss varit placerat däri.

- Jag mår inte så bra, säger plötsligt min andra hälft. Hans ansikte hade tappat all färg, och kvar fanns en grågrön ton som gav obehagliga associationer. Jag som var rödblommig om kinderna fick så lämna över liggplatsen till den jag senare stöttande skulle leda hem.

Vi pratade om vad som hänt, om att han inte alls tyckte att det var äckligt att se, men att det någonstans måste ha varit något som sa att det inte är bra att ens allra käraste blir skuren i. Jag föredrar helt klart den tesen framför den om att han inte ätit någon vettig lunch, dagen till ära.