Fler titlar, om än långrandigt

Ja, ni kanske undrar vilka fler böcker jag avklarat, och vilken jag precis påbörjat? I ganska många månader, ja kanske till och med sen i höstas, har jag trulat med John Ajvide Lindqvists "Låt den rätte komma in". Inte för att den var dålig, utan för att jag sen jag började läsa på universitetsnivå haft svårt att läsa böcker. Kanske kan jag till och med skylla bristen på lust på min svensklärare Gunhild, som så ivrigt propsade på oss 17-åringar Hjalmar Bergmans tråkböcker - mest för att han liksom vi var Örebroare. Lägg därtill ständiga förhör om vad som stod i vareviga kapitel (och nåde den som glömde namnet på författarens systers karl eller liknande för mig ännu totalt onödigt vetande). Ja, för mig kan sysselsättningar av tvång ta bort all förmåga att med glädje utföra dem.

I alla fall. Jag hade kommit en tredjedel in i boken, och läste ut den på mindre än två jobbpass. Ja, den var kanoners och jag ser fram emot filmen (som skulle ha släppts på bio i våras, men av kapitalistiska skäl istället har premiär runt Halloween). Efter den följde Stieg Larssons "Flickan som lekte med elden", den andra i hans Millennium-trilogi. Bra bra bra. Jag längtar efter att få läsa den avslutande delen när den släpps i pocket-format i augusti!

Sen gick det nedåt. Dan Brown, som är mest känd för DaVinci-koden inledde sin författarkarriär med "Gåtornas palats". Typ samma story, om än ett annat äventyr. En kvinna och en man. En jakt och ett mysterium. Läskiga typer som jagar. Och klyschiga och trista personbeskrivningar. Är det inte lite underligt att man som läsare som mest har ett hum om den manliga huvudkaraktärens fysik och behåring, men vet hur kvinnans bröst känns?

Turen gick således till herr Koontz. Och jag plöjde åkern fastän linserna jävlades så in i helskotta. Nu har traktorn återigen kört hem till John Ajvide Lindqvist, och "Hanteringen av odöda". Började läsa ikväll och hann med en sisodär 30 sidor, ack och ve. Den är jobbig just nu. Att läsa om människor som förlorat de som ligger dem närmast om hjärtat, dem som hjärtat slår för, existerar för, beredda att själva sluta pumpa för... När jag gick upp till fikarummet och hängav mig åt kaffemaskinen läste jag istället om smink och antecknade fult i min kalender vilka inköp jag behöver fundera kring. Sorgen tar jag upp igen imorgon.

God natt på er, nu måste här sovas. En jobbintervju kallar klockan 10, på andra sidan stan. Alltså behöver jag gå upp en sisodär halv 8 och jag kommer förmodligen se lika obehaglig ut som den odöda på bokomslaget när jobbtimman slår sent.