Historien från hallen ovanför

För er som känner mig, eller min karl (han brukar tendera att upplysa om detta faktum), är det här med att jag tar självporträtt ingen ovanlig grej. Här nedan får ni (jag vet inte varför, vi kan väl anta att jag är lite wild'n'crazy såhär efter jobbet) bevittna några av de tidigaste verken. Jag vågar inte gissa på antalet liknande bilder som finns i arkivet, men jag kan konstatera att communityt Folkrepubliken Karelin (och föregångaren Kreml, om mitt minne inte helt sviker) fick både mig och en hel del andra att sätta igång jakten. Efter en snygg presentationsbild alltså, med blandade resultat.

Mycket nöje! Öhö.

Brunögd och blond hon var, liten och rar.

Min far ifrågasatte mitt val att bära sjal inomhus. Det var ju ganska varmt. Vad han inte visste(?) var att den döljde festens misstag...

Man kan undra vad som hänt med mitt hår? En gång i tiden var det tydligen både tjockt och lätthanterligt. Nu har lockarna tagit över totalt!

Ja, som ni ser är alltså inte en web-cam från sent 90-tal att föredra. Ej heller belysningen i husets hall. Men jag tror minsann att jag har finslipat de flesta egenskaper sen min bittra gymnasietid. Bortsett från att våga byta frisyr stup i ett.