Kaffestinn
Hemkommen efter ett jobbpass. De jag vaktar porten åt slutade tidigare (ingen som åker igenom = port stängd = ingen arbetsuppgift), så jag satt i fikarummet och testade kaffemaskinen sista timmen. Oj oj, ni kan ju tänka er hur jag ser ut. Har förresten läst ut min fjärde bok på elva kvällar som Slussvakten. Den senaste i raden är "Ansiktet" av Dean Koontz. Efter många års hörsägen kring denne mans genialitet (och en del tjat om att släppa till) har jag så blivit av med Koontz-oskulden. Min syster lär va stolt, han är ju hennes favvo! (Syster, vilken är din favoritbok av honom?)
Till en början var jag lite skeptisk. Jag hängde inte riktigt med, men anade att det helt enkelt handlade om att jag inte var riktigt van att läsa hans typ av berättelser. Efter den 613 sidor tjocka mardrömmen är jag nu såld. Om än ypperligt irriterad på översättaren och korrekturläsarnas slarv. Det stavas inte picknickkkorg, man glömmer inte första bokstaven i ord, och man får faktiskt hålla reda på vem som säger vad. Den sista retstickan kanske var Koontz himself? Ingen är ju perfekt.
Nåväl. Strålande litteratur som fick mig både rädd, rörd och tårögd. Läs, läs, läs!
1 kommentar:
Jag har 34 böcker av Koontz och jag tror att det är alla som är utgivna på svenska.
Jag älskar ALLA hans böcker men det finns ett par tre stycken som jag bara har läst EN gång.
"Ansiktet" är tyvärr en av dem, alltså så är den inte riktigt lika superb som tex "Skuggeld","Mörket faller" eller "Viskningar".
De har jag läst 4-5 gånger om!
Skulle jag bara få läsa en författare i mitt liv så skulle med andra ord valet vara ruskigt enkelt.
Skicka en kommentar