Bussen, hallå?

Den som ändå hade körkort och bil. Här går man och blir med lite jobb, och så kan man inte ta sig dit! Med största sannolikhet ska jag börja som slussvakt på DHL nästa vecka, men dessvärre har den här stan den sugigaste kollektivtraffiken ever, så det är med nöd och näppe jag kan ta bussen dit, men hem? Nej det går inte. Jag kommer börja klockan 15, men får ta mig hemifrån halv två. Och så slutar man 23, men ingen buss går hem. Såvida jag inte vill vänta till klockan 6 på morgonen, och njae. När jag hoppade in som vikarie två kvällar förra veckan hade jag turen att ha min truck-kille Jonatan på samma skift som jag, men den här veckan har han jobbat dag. Och förmodligen gör han det nästa vecka också. Min arbetsgivare på bemanningsföretaget sa att dom brukar vara noga med att se till att nya får komma i kontakt med andra anställda, så att man kan samåka. Men det känns jäkligt tråkigt att vara TVUNGEN att vara beroende av en främling. "Hej, om du får sluta tidigare, glöm inte att säga till slussvakten. Jag måste ju åka med dig hem. Snälla glöm inte mig här på stolen!"

Ångestskitfan. Kan det inte bara gå smärtfritt, i alla fall nån gång? Snälla...