Dagens lunch

Falukorv har aldrig riktigt varit min grej. Därför heller aldrig korv stroganoff. Men Soj stroganoff, det är goda grejer det!

Dock sen lunch i dag. Vi har lyckats vända dygnet lite efter helgens alla festligheter. Och i natt gick första delen av miniserien Salems Lot, baserad på en roman av Stephen King. Natten till i morgon går andra och sista delen och vi kommer nog fortsätta att sova till halv 12 ända in till nästa år. Tur för oss att det bara är ett par dagar till dess!

Nyårsafton däremot, är en annan historia, med Beslutsångest som huvudkaraktär.

Orka, som ungdomarna säger nuförtiden

I vårt hus bor det en person under oss med samma efternamn som jag har. Denne hade förra månaden fått en del av mina viktiga räkningar, men istället för att knata upp och lämna dem till mig postat om dem*. Så jag fick en superviktig räkning en månad sent och åkte på påminnelseavgift. Nu när det är betala-räkningar-tider igen är jag livrädd att vi har missat någon sate som inte kommer varje månad, för hur fan ska man kunna hålla koll på allt det där?

* Det står "Fellevererat till bla bla bla", och är poststämplat (på nytt) i början av december. Med tanke på att jag helt orättvist fått betala den där jäkla påminnelseavgiften och ses på med onda ögat tänker jag anta att karln under har skrivit på kuvertet och föredragit att knata till postlådan istället för att gå upp en trappa. Sådeså! Och Bring City mail är förstås också elakingar i det här. På ett eller annat sätt.

The perfect tool

Min kärlek för Tool började i och med en samlingsskiva jag fick av ett par vänner på gymnasiet. På den fanns låten Schism från albumet Lateralus med, och oh my.

I födelsedagspresent i fredags fick jag av Anneli en påse hon sytt med Tool-logon från Lateralustiden på. Ni ska få se världens finaste påse en dag, men just nu håller jag på att laga mat. Och lyssnar på Schism :)

Likt en bra julklapp

Jag fick i morse beskedet att min hjärna är helt felfri*. Tack doktorer!

*Med undantag för vad vi i umgängeskretsen kallar vardagsstörd.

Runt & gott

Nu ska här göras tryfflar! God jul!

Min torsdag

Vilken dag! Inte nog med att hela min hjärna blivit röntgad, jag har även bakat jordens godaste saffransbiskvier med Ida, fällt en eller ett par rörda tårar med samma kvinna och julfikat med Mia. Ett par, tre, fyra julklappar har jag fått också, hi hi. Choklad och ingefära är årets tema, gällande både godsaker och tvål. Mums!

Efter en dag fylld med en månadsranson socker åkte jag och Kärleken hem till mina föräldrar och hängde i julmysiga köket. Jonatan och valpen Jack har funnit varandra, och vi åkte hem med en platta öl inför födelsedagsfesten som knappt några verkar kunna komma på.

Jag har en liten blåsa i en röntgentunnel

Jag vet inte hur många gånger jag har gått och kissat i kväll. Många, i alla fall. Allt bara rinner igenom, och det är kanske därför jag är så dålig på att dricka i vanliga fall. Och nu då, nu har jag fått order om att dricka minst 9 dl extra (vilket innebär totalt 9 dl för min del) vatten fördelat under 3 timmar. Och i morgon bitti (läs: om några timmar...) ska jag under 2 timmar dricka ytterligare 6 dl. Följande citat är orsaken:

"Vi har fått en remiss från Din läkare på Ögonmottagningen för datortomografiundersökning av HJÄRNAN."

De där versalerna får en ju att hoppa högt. Och för att kontrastmedlet de sprutar in i mitt blod inte ska stanna kvar där måste jag dricka en förbannad mängd vatten för att hjälpa njurarna på traven. Och efter röntgen ska jag dricka 1,2 liter. Vatten.

Jag kommer att kissa på mig under den korta vägen hem. Och känna mig som en patient i House strax innan. 

Soffmys

Den här levande lilla pälsbollen har sovit på mina ben hela kvällen. När vi reste oss för att ge honom mat passade jag på att göra i ordning lite julknäcke till mig. När jag sedan satt i soffan och åt låg kissen på golvet och väntade på att jag skulle bli klar, så att han kunde återkomma till ränderna :)

Äntligen

Det är förresten inte bara jag som fått gåva idag. Min födelsedagspresent till den andra hälften kunde jag hämta idag, och gjorde således det. En specialare som jag hoppas han blir lite rörd över och nöjd med. Eller i alla fall inte missnöjd!

Nu är det dags att lämna datorn och dricka grönt vaniljte framför teven. Och vara överdrivet försiktig med soffbordet. Ett beteende som är här för att stanna tills dess att första repan uppkommer. (Och det var inte en uppmaning!)

Skör

Kriget mot Ikea-möbeln är precis avslutat. Det blev ett soffbord och min hand är röd och öm. Där skulle man haft en skruvdragare, men bättre en stjärnmejsel än ingen alls.

Fint blev det! Tack till Jonatan som gav mig en tidig julklapp (bordet, inte monteringen i sig). Puss på honom. 

Ojsan

Fastän min förra klänningsbeställning blev en flopp råkade jag alldeles precis nyss beställa hem två exemplar (i olika storlekar) av denna guldskapelse... Åh, jag borde inte ha gjort det! Men jag börjar bli desperat. Jag har två (olika) klänningar i garderoben som jag köpte på stan förra veckan, men som inte känns helt rätt. Jag trodde först att bara en av dessa skulle returneras men jag kom fram till att inte behålla någon. Och att leta vidare. Men jag tycker inte att det finns så många klänningar på stan (som sitter som ett smäck) och tiden börjar gå mot sitt slut... Om mindre än två veckor är det dags för födelsedagsfester och sen nyår och jag måste tamejfan ha en partyklänning. Nyår har jag inga större förhoppningar kring, men min egen (nåväl, till 50 % i alla fall) fölsefest vill jag försöka vara het på.

Det stod förresten att beställningen skulle levereras i mitten av december. Det borde rimligtvis vara kommande vecka, och absolut innan jul! Kan vi hålla tummarna för att den hinner anlända och passar mig?

Update

En liten flaska väl vald whiskey att göra Irish coffee på och rosor eller två vita orkidéer skulle göra mig lycklig också. Det är ju knasigt att fylla år i hetsiga jultider, och att önska sig levande växter kanske inte är det bästa när alla dagar är röda.

Tjoflöjt.

Önskelista

Here we go! Jul och födelsedag... Observera att de färgade orden är länkar :)

Från IKEA...

- Tjockt duntäcke (normalstort, ej för två personer. Det jag har har verkligen sjungit på sista versen)

- Svart rund ullmatta till sovrummet

- En fin svart bordslampa till sovrummet (en sån vi har sen tidigare)

- Svart (EJ blå!) rullgardin till sovrummet (fönstrets innermått är 135 cm, yttermått ca 160)

- Svart sänglakan (ett till 180 cm bred säng)

- Svart kantklädsel till samma säng :P

- Gryta (till köket, ha ha), 5 liter.

Hemtex...

- 2 stycken mörkbruna badlakan från deras Living-serie (vi har väldigt ont om stora, härligt mjuka och tjocka badlakan. Eller rättare sagt, vi har inga!)

The Body Shop...

- Lip butter (Mango)

- Body butter, body lotion, duschkräm/gel :) Kokos, mango, neroli jasmin och vanilj är höjdardofter! Papaya, jordgubb och olika citrusdofter är däremot inte lika trevliga.

Övrigt...

- Dammsugare (det funkar inte att släpa omkring på det stora monstret vi har varje dag, och med katt måste det dammsugas varje dag. Suck. Det blir inte lättare av att man måste krångla med förlängningssladdar överallt)

- Kokbok "A Piece of Cake" av Leila Lindholm

- Möönäj

- Presentkort hos ovanstående butiker + FACE stockholm, Finrummet, Entertainment, H&M, Åhléns

*Viskar*

Nu har jag klickat hem Jonatans födelsedagspresent, så nu får han inte ha att göra med posthanteringen denna vecka.

Burn baby

Åh, julens första lussebak gick åt skogen. Som det verkar just nu i alla fall.

I kväll är det middag med Anneli och Daniel, och jag tänkte att jag skulle bjuda på släta saffransbullar. Jag borde ha noterat varningssignalerna om att låta bli. Först brände jag mig på smält smör och sen... Nä, det var visst inget mer. Men jag mitt pucko glömde ändra från "Snabb"-läget på ugnen, så de små bullarna stod inne i 225 grader i sina 7 minuter och blev nästan brända. Men inte riktigt klara inuti. Blä! Nu har jag lagt dem med botten uppåt på gallret istället för plåten, stängt av ugnen och låter dem hänga där inne på eftervärme. Hoppas det blir nåt av dem när de växer upp.

( )

En liten sån där ( ) ja... Varför i hela friden blir bilderna man tar med MacBookens kamera spegelvända? Jonatan har en teori om att folket ska känna igen sina spegelposer på kort... Det tycker jag var roligt.

Crazy eyes

Såhär ansträngande är det att hålla sig i stabilt läge på vår något rangliga kökssoffa, med en dator på magen. Men soft är det ändå!

Hetsteckning

Fröken Muffin. Eller nåt. Whatevör.

Den som väntar på nåt gott...

... väntar i onödan. The KLÄNNING fanns hos mitt postombud, men någon avi har jag inte sett skymten av. Kvinnan var snäll och tittade lite och jovisst, där låg ju H&M-påsen och mitt leg var allt som behövdes.

Men väl hemma upptäckte jag något jag inte kan göra så mycket åt. Mina öfvre behag äro otillräckliga. Samtidigt som klänningen i sig gjorde mig desto plattare. Nederdelen av klänningen är kalasfin, och ryggen likaså, men imorgon är det jag som drar upp på stan och letar efter ett alternativ.

Hallå?

Var är du, fina klänning? Du reste därifrån förra tisdagen, det är dags att komma hem nu.

Jag vill skylla på Bring. Det är Posten som levererar paket, men jag skyller indirekt på Bring. Jo!

We're back

Jorå, arbetslös blir han, sambon. Om ett par dagar. Känns sjukt jävla tungt, och jag har knappt energi att... Göra någonting... Svennar vill ju aldrig snacka om pengar, men trots att jag älskar tacos en fredag kommer jag göra det nu. I och med de sänkta a-kasseersättningarna kommer vi bli tvungna att leva på cirka 8000 i månaden. Och gå back typ 3000, bara i räkningar. Ingen mat eller lån inkluderade i det. Man kan få panikattacker av mindre.

FAN FAN FAN FAN FAN. Jag orkar verkligen inte leva som vi har gjort i flera år. Äntligen har vi fått känna på hur det är att vara normalinkomsttagare och jag vill inte vill inte VILL INTE få det slitet ur händerna.

Dessutom. Dessutom måste jag kontakta skatteverket. De påstår att jag har fått min återbäring som jag väntat på till december, men icke. Jag skulle märkt om det trillat in 6000 på mitt konto.

Fan.

Good news

Jag var och besökte min läkare idag, å min blodsjukdoms vägnar. Jag måste säga att som blodsjuk upplever jag att man får ett annat bemötande på mottagningen än på andra ställen inom sjukvården. Det är varmt, vänligt och en mycket fint arrangerad adventsljusstake står på bordet mellan sofforna. De andra patienterna hälsade hjärtligt på mig, och ja, medelåldern sänktes allt lite när jag klev in. Men samtidigt som man sitter där och känner ett slags lugn över lappen på väggen som berättar att de blodsjukas förening bjuder på fika blir man raskt påmind om att det även är en plats där nödvändiga informationsblad om blodcancer är placerade endast ett par meter bort. 

Mina blodvärden var som tur var bra. Men jag måste vara duktig och ta min medicin var da'!

Börja bra och sluta nere

Long time no seen! Som en del av er vet och andra kanske anat (nu förutsätter jag hej vilt att fler än mina närmaste vänner och pappa läser skiten) så har helgen spenderats i Uppsala. Datorn fick följa med men låg ordentligt inpackad i Jonatans väska hela tiden (förutom den korta stund han fick för sig att den skulle packas upp, men där satte jag stopp). Tanken var väl att kunna småsurfa på hotellets bekostnad, men det fick man visst inte.

Hursomhelst. Helgen var kanoners, jag tog totalt tre foton med min mobajl; en på karln utanför domkyrkan och två på lördagsmiddagen. Och så en del i parkeringshuset där vandaler härjat natten till söndagen. Mmhm! Men det är ju inte några roliga bilder så det behöver vi ju inte prata om... Ett litet ovälkommet äventyr som inkluderade polisväsendet men som uteslöt personskador i alla fall!

Nåväl. Åter till det roliga med helgen! Jonatan hade bestämt sagt till mig att det inte skulle röra sig om en shoppingresa, och, ha ha, vem kom inte hem med jeans, t-shirtar, underkläder, skjorta och tröja? ;) Ingen bas, men lika glad för det är jag men gladast är nog plånkan! Det råkade visst slinka med en liten julklapp till mig också, hi hi. Men jag var väl inte sämre på att spendera pengar jag - hallå, Lush och Stockhome liksom?! Och en soft tischa från Weekday som bara är helt underbar. Och några julklappar såklart! Nu är jag färdig med Anneli och Mia och till hälften med Ida :)

Egentligen skulle jag bara skriva att jag halvligger i soffan med datorn i knät och katten bredvid. Och så Top gear på teve! Och nu kom jag att tänka på att Jonatans provanställning går ut om två dagar och att han inte kommer att få fast anställning (vad de hittar på istället är fram till imorgon efter klockan 10 ovisst). Det finns alltså en stor risk att nästa år blir ett riktigt dåligt sådant. Fatta att minska sina inkomster med 20.000 (efter skatt) på ett par månader. Man mår ju illa. Väldigt illa...

Bredvid din tyska bil

Ha ha, förlåt, men jag är så barnsligt förtjust i det här med trådlöst nätverk - som fungerar. På min förra platta dator fanns det också ett inbyggt sådant, men det ville aldrig funka (och av någon anledning fann jag mig inte hos någon reparatör heller). Ikväll har jag kunnat surfa från köksbänken, soffan och nu senast - kökssoffan. Soft läge! Dessutom är de inbyggda högtalarna helt okej, så i köket har jag inte bara diskat utan även dansat till Basement Jaxx och chillat till Kent :)

Dagens hjälte...

... är inte Hampus, åtta år, som larmade ambulansen när hans morfar fick en hjärtinfarkt under eftermiddagskaffet. Nej, det är mannen som lägger sin älskades börda på sina egna axlar och beger sig iväg för att fotografera Christer F.

När hon inte orkar.

Skit ska skit ha

Jag borde skapa en kategori vid namn "Tvättstugan".

För nu är vi där igen. Problematisering av vardagen. Den här kvällen började en av tvättmaskinerna läcka vatten vid luckan, fastän den var stängd. Men det är inte så konstigt när ÖBO klistrat på en liten lapp: "Om luckan inte går att stänga eller öppna, slå LÄTT på luckan".

Istället för att byta ut den halta gamla travhästen alltså. Och nu måste vi ringa och ta tag i det där. Men åh!

Välkommen

Så, då sitter man vid sin nya lilla dator då! Grann och fin är den, men jag fattar ingenting.

Tålamod är en dygd.

Nedräkningen har börjat!

Enligt ett efterlängtat telefonsamtal ska UPS ringa på vår dörr mellan klockan 15 och 16. Och vad är klockan nu? Jo, 15...

No more travelling

Iiiih, min datooj är på väg! Och inte bara på väg från Kina, utan från Västerås :D

Men med bra kommer dåligt. Jag och Nathalie skulle ha träffats idag för lite fika innan hon far till Östersund, men så har min hals börjat svida och huvudet är tungt. Blir till att bota bort illasinnade idag istället. Tusan!

Med fötterna på jorden*

Just tusan, det har jag glömt att berätta (om man nu tycker att det är så mycket att prata om): jag ska fota herr astronaut mr Christer Fuglesang på torsdag. Om jag får lite unikt utrymme både i rummet och tiden kan det bli grymt! Annars blire nog bra ändå.

*HA HA HA HA

Jul, jul, strålande jul

Ni förstår, jag har valt att leva med en särskild person. Jag älskar honom för den han är och allt det där, men han har en del karaktärsdrag som jag inte kommer helt överens med. För det första är han en kvälls- (läs: natt-) människa och redan på den punkten min totala motsats. För det andra hatar, hatar, han julen. (Vederbörande får gärna komma med invändning i kommentarsfältet, om denne anser mig överdriva)

Jag, å andra sidan, älskar julen. Däremot måste jag erkänna att jag inte är särskilt svag för fula saker, och julen är ofta pyntad med just fula saker. En del av det traditionella. Saker gjorda av små barnhänder. Hos en del är det bara mysigt, men jag själv skulle inte kunna leva med tomtemönstrade gardiner om än så för en månad. Min karl skulle nog fly vind för våg om jag kom hem med ett par sådana, och det är kanske inte den väg jag vill vandra i livet. Men, som tur är kan även en anti-julare som Jonatan gå med på juliga saker i lite snyggare tappning. Som en svart stjärna i köksfönstret. En snygg kompromiss, helt enkelt.

När jag skickade den här bilden till en vän och skrev att jag testade nya stjärnan, skrev hon att hon redan tänt sin. Då vågade jag låta den lysa, trots att man inte får.

Ikväll ska jag julmumsa! Kycklingköttbullar och rödbetssallad på grovt bröd är grejer det.

I don't like blood

Jag var precis iväg till the sick house här i stan, för att lämna lite blodprover. Lika jobbigt varje gång. Inte för att få en nål i armen och ge bort röd vätska, utan för att det är fler människor som gör det. Före mig, efter mig, samtidigt. Och sköterskan var kall, smått otrevlig och bar inte handskar. Man kan ju tycka att handskar vore en bra grej när man sticker i folk och handhar deras blod. Men nejdå.

Jag skulle dessutom gärna se att de spritar av eller har engångsplastskydd på armstöden. Istället får jag tvätta armarna när jag kommer hem. Men min jacka är ju redan kontaminerad!

Ni ser. Och inte var hon särskilt duktig, sköterskekärringen. Det har redan uppstått ett blåmärke i mitt vänstra armveck.

För mycket?

En till. Vet inte riktigt vad jag tycker om den dock. Kanske har jag gått över gränsen till vad som är trevligt att titta på... Hm. Behöver konsultera och fundera och känna lite tror jag... Men ändå, det rör sig ju om ett första utkast, så tjo!

(Och den här går också att klicka på, se där.)

I Like Red

Nu har den kommit! Och jorå, det är rött rött rött och inte mörkrosa (om du ser det jag ser). Men jag orkar inte tjafsa med min mobil.

Nu är jag redo för julen! Nästan.

Drive Like Red

(OBS! Bilderna går att beskåda i lite större storlek. Klicka!)

Oh my, det var ett rejält tag sedan jag hade en photosession med ett band. Igår var det dags igen, and it felt gooood, men kallt. Kallt som fan. Gossarna kallar sig för Drive Like Red, och dessa två bilder är ett första utkast.

Snart, senare, nu

Inom en snar framtid (utan att avslöja mer exakt inför hela viiida världen) drar vi iväg på en weekend i Uppsala. Jag och sambon. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men jag lovar er, det är det.

Första maj nästa år firar vi fem år, då vore det najs att piffa till det lite extra. Utomrikes kanske? Men det förutsätter ju att man kan betala för sig, så det får tiden utvisa.

Men hej, ett steg i taget. Idag ska jag tvätta och få besök av min mamma. Det senare ser jag fram emot!

Om att inte ropa hej med fötterna i vattnet

Ojoj, det var nära ögat igår kväll. Vi höll nästan på att köpa två stycken MacBook's. Inte för att vi ville, utan för att de är bra luriga på Apple Store.

När Jonatan skulle fylla i sina kontouppgifter (vi betalade med Visakort) fick jag syn på en uträkning, med en summa på cirka 22 000.
- Är det där bara ett exempel? frågade jag i sista stund. Nej, det var det då icke! Av någon anledning hade vi plötsligt fått två små i kundvagnen, fastän vi bara hade valt en. Herregud så det hade kunnat gå! Nu hade inte Jonatan så mycket pengar på kortet, men om han hade haft det då? Då hade ju köpet gått igenom och där hade vi stått 22 papp fattigare. Visst, man kan säkert häva köpet och tjoho tjohej, men man lär inte få tillbaka pengarna lika snabbt som man blev av med dem. Oh my, tänk om man hade en resa till helgen som skulle betalas... Men nu får jag väl ta och ge mig, det hände ju inte. Dock en liten uppmaning till er där ute: var oerhört uppmärksamma om ni handlar från Apple Store, för precis samma sak hände tydligen när Jonatan beställde en dator till redaktionen.

En annan pissig sak med Apple Store: när man är på gång att beställa står det "Färdig att skickas: Inom 24 timmar". När man har beställt står det däremot att det tar 3-8 dagar att packa skiten, och att leveransen uppskattas till runt den 3 december. Liiite falsk marknadsföring? Jo man tackar!

Jess goes Mac

Woho, snart är tiden inne! När karln kommit hem från jobbet ikväll ska vi beställa en ny dator till mig, och jag hoppas att den hinner komma innan helgen. Egentligen skall tiden inte riktigt vara inne ännu, men vad gör man när det är år 2008 och ens skruttdator havererar i förtid? Synd att min Mac-support i skrivande stund befinner sig på Gran Canaria, men det ska nog gå ändå.

Jag är inte så himla haj på datorer, men för er intresserade är det alltså en sån här, men jag uttökar minnet till 2GB och hårddisken till 160GB. Ju mer desto bättre, det är ungefär det jag vet.

(Jag gör annat också, jag spenderar inte bara pengar.)

Julkul

När jag ändå håller på och delar med mig av mina klädesinköp kan jag lika gärna fortsätta. Julafton är fixad! Hoppas jag. Det gäller ju att den kommer hem i tid och passar, men det visar sig. En rödrutig kort kjol och ett par grå strumpbyxor till det och jag är redo för både skinka och klappar.

Är den inte tönt-cool så säg? :D Ett päron till farsa in my heart.

Från Shirtstore.se

Partyklänning

Precis som jag vill ha den! Och den fanns bara kvar i min storlek i H&M's webshop, tjoho. Vilket betyder att jag hade tur men också att en hel drös fruntimmer kommer ha den i sina garderober. Men vafan. Nu ska vi bara hoppas att den sitter som ett smäck och att jag får partaja lite. Och blir det inte party tar jag på mig den ändå.

Och så har jag kommit på det enda bra med modebloggar: vissa delar med sig av rabattkoder, så den här lilla svarta blev 50 spänn billigare. Man tackar. Å andra sidan borde jag kanske lägga pengarna i ett kuvert och skicka till de arma kvinnorna i Bangladesh. Eller bojkottat H&M för längesedan. Åh. Nu blev det jobbigt.

Kramkalas

(Foto: Jonatan)

Dagens bidrag till kulturarvet

Och här kommer två mobilbilder. Tanken var att visa håret, men njae.

Gonatt!

Sunday afternoon

Egentligen borde jag inte sitta mer vid datorn ikväll, men jag blev så sugen på att snabb-redigera ett par (tre, fyra, fem...) bilder från igår. Jag kanske borde förtydliga herrarnas helgjippo lite. I fredags for Jonatan och Daniel till Skåne på en Prata Bas-träff (och kom hem igår kväll). Ja, precis så nördigt som det låter, men alla vet ju att basister är coolast av alla musiker.

Både jag och Anneli har alltså lyckats haffa varsin sådan. En basist. Ibland är det ganska smärtsamt att ha en basist till partner. Det pratas ofta i termer som "ått-tior", "relica", "ska ta en sväng in på Börsen", "sugen på nytt...". Ja, ni ser. Och inte kan de svänga ihop en låt till sin flickvän på sitt instrument heller, det krävs liksom några andra musikervänner för att en sådan eventuell låt ska komma riktigt till sin rätt. Men vi älskar dem ändå, för de är ju så snygga på scen. Jippie-Ka-Yay!

Annica (Anneli + Jessica, för nyinkomna tittare) eats sushi.

(Foto: jag)

NOTE TO SELF: Moffa icke kex när kamera finnes i närheten.

(Foto: Anneli)

Det gjordes varma mackor för ett helt kompani när killarna kommit hem från Skåne.
(Foto: Anneli)


Lite mer hårdost och sen mozzarella, baby!
(Foto: Anneli)


En del jobbar hårdare än andra.
(Foto: Anneli)

(Foto: Jonatan)

Trötta små basister.

(Foto: jag)

:)

(Foto: jag)

Heppåre

Ja se, inte så hög aktivitet här på bloggen. Men det blir kanske så när man befinner sig hemifrån mellan kl 07 och 18 om vardagarna. Och dessutom måste snylta sig in på sambons dator. Ja ja, ni kan kanske hoppas på mer nu när jag är "mellan två anställningar". Nej, det är inte kul att vara arbetslös, men jag sörjer inte direkt avsaknaden av det jobbet. Ha ha, sista dagen och ett "Hejdå" är allt man får? Handskakning, nej nej. Trots att man hoppade in tidigare än alla andra, fick leka lärare när minichefen var sjuk och bära ansvaret för låsning om kvällarna. Suckers. Eller så är det jag som är idioten som tror att man får nåt för att vara duktig och trevlig.

Anyway. I fredags efter att jag och Nathalie från katalogavdelningen båda två gick från arbetsplatsen för sista gången drog vi hem till henne och fikade. Vi kunde helt enkelt inte låta det där stället förgifta startskottet för helgen. Och vilken helg sen! Puh, jag är helt överväldigad. Jonatan och hans bas-pojkvän Daniel befann sig i Skåne för en nördhelg (dock en cool sådan) och jag ägnade lördagen åt att städa. På kvällen träffade jag Ida på stan och en halvtimme senare klev vi innanför min dörr med godis och skvaller i högsta hugg. Vilken energikick!

Efter att Ida lämnat mig sent på lördagkvällen däckade jag i sängen för att sedan äta frukost med Mia. Strålande! Vi hade även en liten fotosession med hennes underbara halsband, bilder som ska upp på hennes webshop så småningom.

Man skulle kunna tro att jag har organiserat ett eget löpande band för mina bästa vänner, men att Anneli dök upp framåt eftermiddagen och att Mia gick strax efter var nog på grund av tiden, och inte därför att jag bara har plats för en i taget :) Sushi, te, flottiga pojkar hemkomna från sydligare breddgrader som senare blev gott doftande, kollektiv "matlagning", en något exkluderande gruppbild och en hemsk, hemsk film kan sammanfatta söndagseftermiddagen och kvällen. Helgen var hur bra som helst (förutom filmen då, som gav mig mardrömmar) och det var verkligen vad jag behövde. För imorgon ska jag till sjukhuset igen, och ännu en gång bli påmind om att jag faktiskt bär på en blodsjukdom som får ögonläkare att hoppa ur stolen. Upplyftande.

Bildspecial

Ha ha, ja, men inte en särskilt snygg sådan. Det är farligt att ha en mobil med kamera, jag lyckas försumma våra två riktiga. Men å andra sidan hade jag inte dragit med någon av dem till provhytten eller jobbet (och tydligen inte köket eller badrummet heller)! Så, en ny frisyr och Body Shop har kostat mig mest pengar den här veckan och här kommer bevisen :)

Ja, se på eländet. Trött arbetare med alldeles för långt hår. Och det var ännu längre "på riktigt", utan lockar.

Och vips, på kvällen flög det av! :D

Längre fram och kortkort bak. Åh, hur underbart känns det inte? Jag lovar snyggbilder på frillan, snart!

Och här är godsakerna jag köpte igår :) Kokos in my heart! En tvålfri duschkräm, body lotion och parfymolja (utan alkohol, räcker hur länge som helst och kan användas även sommartid). På familjemiddagen idag ska jag minsann dofta som Hawaii! Och det här året ska jag ha Body Shop på mina önskelistor :)

Bar nacke är grejen, tjejen.

Jag har inte nämnt mitt klipp jag lät göra i onsdags. Ett bokstavligt talat sådant! Äntligen rök min långa man (som i hårsvall, inte partner) och en sisodär halvmetern kortare känner jag mig lättad och fri. Det är väldigt kort på sina håll, och det är så himla snyggt. Min frisör beundrade för övrigt min huvudform, och lät förtälja att få har så snygga huvuden ;)

(Och så storhandlade jag på Body Shop efter dagens myslunch med fina kollegor. Iiiih!)

It's not you babe, it's me

Ja just. Min dator verkar ha gått sönder. Jag tror att det beror på det faktum att jag börjat se åt annat håll... Men jag hade inte tänkt skaffa mig en ny förrän den nuvarande är avbetald och fri.

Förlåt kära dator om jag har krossat ditt hjärta. Men det känns liksom inte som att du har funnits där för mig alla gånger, och i ärlighetens namn, har vi inte båda tröttnat? Ja, ja, jag vet att det kanske var riktigt fult av mig att kolla på den där MacBooken på din skärm. Men den är ju så fin, jag kan inte motstå. Däremot, kära dator, vill jag gärna att du låter mig hälsa på en sista gång för att hämta det som är mitt, typ bilder och musik jag skapat. Du måste ju inte vara taskig tillbaka, det är bara barnsligt.

Jess fotar

Min vän Ida sa igår att hon vill att jag ska vara fotografen bakom hennes bröllopsbilder, i framtiden. Att det traditionella man ser i studiofotografers skyltfönster är trist. Men jag har aldrig fotat ett kärlekspar i vitt, tänkte jag. Men så slog det mig att jag faktiskt har gjort det, om än något hastigt. Våra vänner Linda och Tobias gifte sig nämligen i augusti i år och Jonatan var fotograf och jag, ehum, assistent. Och frisör och sminkös. Men jag kunde inte låta bli att sno åt mig kameran när ett par bilder dök upp för mitt inre.

Vidare traditionell är den väl inte. Och jag gillar't. Funderar dock på att ta bort hennes späda lock som stör vid hans huvud. Jag får se.

Och ja just, bilden går att klicka på den här gången. Om man vill se den lite större.

Om det dåliga med hösten

Well, det är ganska synd om mig just nu faktiskt. Okej, det finns de som har det värre, men om man alltid ska tänka så kommer världen inte bli en bättre plats. Nåväl. Iklädd pyjamas, nattlinne och duntofflor befinner jag mig i fullt krig med näsa, hals och huvud. Och det dåliga samvetet. Över att jag inte kan jobba alltså. Och så fasar jag över min absolut nödvändiga pyttepromenad bort till Ica senare i eftermiddag. Jag. Kommer. Bli. Helt. Slut.

Blä.

Nu ska jag äta glass.

Sanna mina ord

Jag är så jädrans trött på ÖBO. Och förbannad.

Hjärtegull

Det är Anneli som har tagit den här superfina bilden på Agnes och mig.

Are you?

Ja just, min gode kollega Christoffer spelar med sitt band Yes I Am på Satin på fredag! Jag ska dit, ska du?

Nerikes Allehandas recensent Håkan Pettersson skrev förresten SÅHÄR om deras senaste demo. Vi hade en glad layoutare på jobbet den dagen vill jag lova!

Så det kan gå

Ha ha, med den här bilden trodde jag att jag skulle kunna snärja honom, för lite mer än 4,5 år sedan. Snärjd blev han, men jag vet inte om det är tack vare den lilla Konika Minoltan med blixt. Ve och fasa.

Och idag blev jag med eget kontor. Så det kan gå hörni. Det verkar som att jag får ha det i cirkus två veckor, men jag tänker ta dit ett kort i en ram i alla fall. Bara för att.

Jag ska ringa ett samtal i veckan

Här sitter jag i pyjamas och duntofflor innan klockan ens slagit fyra. För att jag är förbannad och less och det är skit på jobbet och jag bryr mig inte om nån läser det här. Jag är arg för att vissa som jobbar bra som sjutton får sluta på fredag medan andra som inte alls jobbar lika bra men är desto snabbare (för att de struntar i att göra jobbet ordentligt, jag vet, jag måste rätta deras fel) får stanna. Kanske till och med gå upp till heltid (för det har ett par andra från andra skiftet fått göra efter att två från vårt skift slutat).

Vi har gått runt med nervositet i magarna hela dagen. Känns så jäkla olustigt och ingen fattar något. Efter maten fick jag dessutom gallsten, förmodligen för att magen redan var ledsen och fick således stanna hemma från redaktionsmötet med efterföljande fotomöte som skulle hållas av Jonatan och mig. Bla bla bla blä.

Och jag har en massa att göra på jobbet. Eller inte en massa, men utöver arbetsordrarna vi blir tilldelade får jag annat på axlarna. Nu senast har det upptäckts problem med programmet vi jobbar i, så jag får sitta och fixa till typ 160 kundnummer som blivit fel. Det känns så jäkla drygt att få en massa uppgifter när andra måste sluta i "brist på dem". Nu kanske en del där ute i skitvärlden tycker att jag är dum i huvudet, men jag skulle hellre dela lika på arbetet så att inte en del jobbar längre än andra. Fastän det skulle betyda att jag får sluta tidigare än om jag drar lasset på egen hand. Men så är jag väl inte särskilt egoistisk heller, och glad är jag för det.

Om en favoritdesigner

Min fantastiska och duktiga vän Mia arrangerade en designmarknad som ägde rum igår, närmare bestämt på Café Deed här i stan. Jag som hade en strängt planerad och välfylld lördag (till störst del bestående av städning fram till alldeles för sent = "hej förfest med mig själv tjugo minuter innan konserten börjar" = hetsätning av nachochips och maniskt vindrickande för att bli ett uns rolig) hoppade in för en blixtvisit för att hämta hem mitt finfina halsband som hon gjort speciellt åt mig. Jag har inte tagit nåt kort på det än, men HÄR kan ni se det lite ofärdiga smycket :) Jag råkade också köpa ett par superfina örhängen (som jag inte lyckats prova än - Mia, vågar jag bända på "låset" eller går de sönder då?), hoppas inte Judith är sur på mig nu ;)

Och spelningen igår kväll var grrreat. Synd bara att folk är dumma i huvudet, men det visste vi väl redan?

Let there be light

När jag och karln besökte Ikea i söndags kom vi inte hem med den här svarta lampan. Då var den slut. Men imorgon, ja då jävlar. Exakt från vilken budgetpost den ska dras har vi nog inte riktigt bestämt, men hem, det ska den.

Och så måste jag hoppa in på Systemet och köpa mig en vinpava som 50-talisterna säger. Och en Aquatini Melon Rush. Förra helgen for en sådan i golvet innan jag ens hängt av mig jackan hos värden och allt jag vet är att den luktar sablarns så gott. Drycken alltså. Så låt oss alla stämma in i allsång: En gång till, utan spill.

Det var på håret, som man säger

Woah! (som jag även noterar i mitt block på jobbet när fotograferna gjort megatabbar) - vi höll nääästan på att missa The Haunted på lördag. Jonatan lyckades köpa de två sista biljetterna som NajzPrajz hade, och Daniel de två näst sista en stund innan :)

Jag tänker slänga iväg ett litet förfestförslag till våra polers - hos oss. Vi bor ju så nära liksom, vem kan säga nej?

Tack, regeringen...

FÖR I HELVETE, IDIOTER.

Ja just, det är precis såhär jämställdhetsarbete skall genomföras. Skit i löneskillnader, sexism och det sätt kvinnor ses på dagligen. Jämställdhet skapas genom en ny skylt med en kvinna på - iklädd kjol och med långt hår.

Jag har tamejfan aldrig blivit kränkt av "Herr Gårman", däremot blir jag det ständigt av exempelvis reklam och andra människors beteende. Men nu, nu känner jag mig kränkt. Över det faktum att det är det här de tror att vi behöver. Över att regeringen gett Vägverket i uppdrag att ta fram en "kvinnlig variant av Herr Gårman", medan deras polare fortfarande kan behandla sina kvinnliga kollegor som skit och lätt kan köpa sig lite sällskap om frun trular. Snacka om att prioritera.

Men nu ska man inte vara sån, Fru Gårman kommer säkert bidra till mycket i världen. Javisst. Idioter.

Om när relationen tar ett steg framåt

Jag har bott utanför föräldrarnas trygga väggar i snart 4,5 år. Jag har varit sambo i lite mer än fyra av dessa. Jag älskar bröd. Och idag köpte vi vår första kniv att skära de gräddade degklumparna med.

Nej, vi har inte sparat i fyra år för att köpa en monsterkniv av platina med ädelstenar på. Den kommer från Rusta och kostade under femtiolappen. Se på fan. Det är vad man kallar "att ta tag i saker".

För att följa kvällen tema

På jobbet får man syssla med en del retusch, inte av detta slag dock. Där får man ta bort smuts, snor och fingrar, inget av det fanns att skåda här.

Och så vill jag förtydliga att den här retuschen inte handlade om att göra någon "snyggare" eller om att ta bort "fel". Jag tycker att hon är så fin så utan att jag och Photoshop lägger oss i. Men kul var det! Och Ida har bestämt sig för att leta upp ett läppstift i exakt denna nyans ;)

En sjuklings kvällsbestyr

Lite "gammal vårdcentral i Vintrosa" över den där kranen och kala kaklet.

Före och efter, ja det säger sig ju självt! Najsigt blev det.

...

Nu ska jag ta mig en hink ett glas Baileys.

Frisyrtips

Jag tänker klippa mig i nästa vecka. Här följer några förslag på vad som kan göras med mitt hår.

Jess à la 1960

Jess à la 1962

Jess à la 1966

Jess à la 1976

Jess à la 1994 a.k.a. Jess à la storasystern när det begav sig.

HA HA HA

Våra Vega

Den kommande veckan ska jag jobba kvällskift på kontoret, vilken tur att jag impulsköpte en ny cykel idag då! :D

Och min karl köpte en han också. Här kör vi inte matchande träningsoveraller, här är det cyklar som gäller. För ja, det är samma märke, men han har en herrmodell i annan färg. Men båda har sånt fint mönster att man ser att de hör ihop ;)

Det kan tyckas lite väl det här, "impuls" och allt, men till saken hör att jag haft samma cykel sen jag var 11. Det var på tiden med nyinköp. Dessutom var det 50% rea och min gamla håller på att falla isär. Skitbra läge alltså!

En bra dag har det varit. Med firande av en underbar systersons födelse för elva år sedan, en ny Karmaparfym från Lush och en mysig kväll med min Jonatan och mina föräldrar. Nu dags för te, (jordnöts-)M&M's och lite Mäklarna, månne?

"Help, I need somebody"

Long time no seen..!

För en vecka sen började jag på mitt nya jobb - som granskare på ett skolfotoföretag (inte det man kan läsa om på Aftonbladets webb...) - och jag kan knappt komma ihåg att jag gjort nåt annat sen dess. Inte för att jag har spenderat all vaken tid där, men det tar en del energi att komma in i något nytt.

Jag började alltså jobba förra tisdagen, men de sju andra som ska göra samma saker som jag började först igår (lite coolt att få vara först ;). De hade en utbildningsdag förra veckan, men det är så många detaljer i diverse program att det krävs en hel del timmar för att det ska fastna. Just därför jobbar vi kortare pass den här veckan, mitt skiftlag kör 7-12.30, och det andra 12.30-18, så att vår boss Anna kan vara med hela dagen och hjälpa när det behövs.

När jag kom till jobbet igår visade det sig dock att den enda på hela stället som kan det vi ska göra in i minsta detalj - Anna - är sjuk. Det är ju sånt som händer, och det finns som tur är ett par till på andra områden inom företaget som kan hjälpa, men de har ju sina vanliga uppgifter också. Så det hela har fallit sig lite som så att jag, som jobbat där en vecka, är lite arbetsledare ;) Jag kan ju mer än de som började igår, så jag skuttar fram och tillbaka mellan min egen dator och de andra granskarnas. He he. Jag skulle ljuga om jag sa att jag vantrivs med rollen, men också om jag sa att jag inte alls med lättnad ser fram emot Annas återkomst. Det är frustrerande att behöva hänvisa till IT-killen eller tjejen på produktionsavdelningen, för att jag helt enkelt inte kan programen in i minsta detalj. (Vilket ju inte är särskilt konstigt, en veckas erfarenhet liksom!) Idag kände jag inte att jag hunnit särskilt mycket på egen hand, så jag frågade om jag kunde få stanna till klockan 15, och eftersom det inte skulle innebära någon egentlig övertid var det ett ypperligt förslag ;) Dessutom kunde jag hjälpa det andra skiftet lite också, bra bra.

Öhm, jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här. Men om ni undrar varför jag satt i bilen och sov utanför Musikbörsen en tisdag halv fyra så vet ni. Just det!

Grönt är skönt

Dessa snygga gardiner är på väg hem till oss as I write. Drygt 300 spänn går kalaset på, och det tycker jag är helt överkomligt för ett par gardiner som inte är tunna, vita bomullslakan. Har kollat efter något liknande på Ikea, men där är allt kungligt grönt mycket dyrare. Nu får man hoppas att de är lika snygga i verkligheten som i katalogen ...

... och att Jonatan gillar dem. Han vet inget än, ehum. Men jag är övertygad om att det här är precis vad musikrummet behöver, och i annat fall är returen gratis :P

Slussvakt goes bildgranskare

Jag har fått nytt jobb! Egentligen drar utbildningen igång på torsdag, men de har så mycket att göra att jag blev ombedd att börja redan imorgon. Tjoho! Arbetstiderna för den här veckan ser ut att bli 10-17, och sen är det skift (6-14 och 14-22). Känns grymt kul! Och lite vemodigt, då jag hade tänkt slussvakta den här veckan också, men nu fick förra veckan bli min sista. Kanske kommer jag tillbaka till DHL när mina cirkus tre månader som bildgranskare på skolfotoföretaget är över.

Nu ska jag äta frukost :P

Ett viskande, vakande mörker

Jag måste bara berätta en grej. I fredags läste jag ut "Vakande Ögon" av Dean Koontz, oh my. Så, så, så bra! Det är nästan alltid jobbigt att läsa en bok och genast dyka in i nästa (jag vill låta intrycken sjunka in och inte bara avverka böcker utan vila emellan, visa lite respekt liksom, men jag har ju inte så mycket till val, där på jobbet), men i fredags kändes det ganska outhärdligt. Jag hade med mig Terry Pratchetts första bok i serien om "Skivvärlden" men det var så många konstiga namn och hans meningsbyggnader lämpar sig inte alltid för trötta ögon att jag gav upp ganska tidigt. Jag gör ett nytt försök när jag inte läser på jobbet.

Men imorgon ska jag återigen ta mig an mr Koontz. Min syster har lånat mig "Viskningar" och "Mörkret faller" och frågan är vilken jag ska ge mig på först. Hon tyckte den senare, och jag är nog beredd att hålla med. Bara första meningen ger en gåshud, hur obehaglig som helst!

Lördag och efterskalv

Om man får ett glas rödvin på sin vita studentblus (som jag inte använt på typ fyra år och jippie jäj - är för stor idag) köper man sig svart tygfärg, tar ett kort på pojkvännen och placerar honom där han kan skåda ens hjärta. Blusen har legat i lådan sen dess, men i lördags åkte den fram en stund för att hälsa på Ica.

På kvällen var jag superstressad i bilen på väg till min pappas 60-årsfest ...

... och därför blev inte fokus på blomman, där jag ville ha den. But behold, she had a flower in her hair.

Mmm, naturgodis och paket!

När man har druckit X antal glas vin, likör, sprit och irish coffee kan bilderna inte bli annat än suddiga och innehålla ointressant material ...

... och man mår som man förtjänar dagen efter. Tack och lov för en återställare i form av rött champagne-te!

Agnes ville kolla på (eller sova till) en superbra film. Jag fixade biffen!

Och min snubbe fixade en barn-kebab-pizza åt mig :)

Till skillnad från vår vän Daniel behövde vi inte åka land och rike runt för att finna Bohemian Raspberry.

Och såhär efteråt är det fasligt synd att jag inte tog några kort på min pappas fest, andra än suddiga "kolla va jag har på meeej"-bilder. Men jag hade så trevligt att det helt gick mig förbi.