I dagens avsnitt av Plus, slog Sverker ner en spik i kistan.
Ända sedan pysslandet med omslaget till Lösnummer #2 -07 satte igång, har vi längtat efter den här dagen. Dagen D. Dagen då tryckeriet kommer och lämnar färska tidningar vid studentkårens hus på campus.
Jag måste erkänna att det har funnits en del orosmoln kring det här omslaget. Skulle det fungera? Skulle vi ro projektet i hamn? Och framförallt, skulle det bli snyggt? Idag fick vi svaret i hand. JA.
Men det tog ett tag. Vi hade hetsat upp varandra, "Imorgon, då får vi se!", "Idag, då får vi se!", "Om 10 minuter, då får vi seee!". Jag och Jonatan klev in på chefredaktörens kontor, jag log brett med mina röda läppar. Han såg inte så munter ut. Tidningarna hade inte kommit än, varför visste han inte.
Redaktionsmötet satte igång, utan tidningar men med en massa idéer inför nästa nummer. Jag hoppas att vi skippar dom om schlagerskiten. Men idéer är till för att vändas ut-och-in... Jag kunde inte låta bli att säga vad jag tycker om det där. Att "melodifestivalen" är en dålig grej. Att något som formas av ett fåtal låtskrivare som massproducerar en jävla massa text och musik som handlar om sex, sex, pengar, traditionella kvinno- och mansroller, inte kan vara en bra grej. Att ett forum som styrs av pengaintressen, av ett par skivbolag, av dom där jävla idealen som sen "våra" barn ska växa upp med inte är en så jävla bra grej. Melodifestivalen är bara ett nav i det där äckliga kommersiella, kapitalistiska hjulet.
Det finns numera ett självklart led man kan följa om man vill bli ett med det där hjulet. 1. Lilla Melodifestivalen, där Pernilla Wahlgrens ungar är med, 2. Idol, vars syfte är så solklart så det är riktigt pinsamt, 3. den där påstådda "Melodifestivalen"... Varför handlar alla låtar om samma sak, varför låter alla låtar som något som redan finns? Därför att det handlar om snabba pengar? En stor varning utfärdas till dig som vill vara med i hjulet: var beredd på att bli kastad på soptippen när du avtjänat ditt straff.
Självklart finns det undantag även här. Som den där totalt okända lärarinnan med den hyffsat snygga gitarren (hon har ju skrivit text och musik själv, så cred för det ska hon ha). Men hon blev ju å andra sidan uppfångad av hjulet så fort publiken applåderade. Dom kan tjäna pengar på henne. Och hon tackar knappast nej.
Vad vill jag komma till egentligen? Jo, vi måste komma till insikt om att det vi gör påverkar människor. Vill vi leva i en värld lik denna? Vill vi ha förtryck, fördomar och allt det där jag kan räkna upp? Nej, är i alla fall mitt svar. Då måste vi också vara beredda att förändra vårt samhälle. Vi kan inte ha lördagsunderhållning som innebär att barnen lyssnar till textrader likt "money money, oh yeah, learn me how to be a real rich bitch", eller "kom, om du vill förföra mig, blahaha ska du göra såhär, visa att du är en maaaan". Man kan inte skylla på att det "bara" är underhållning. Barn och ungdomar påverkas av det de hör och ser. Jag vill inte att ännu en generation ska växa upp i tron att pengar och "rätt" man/kvinna gör livet lyckligt. Vill du?
Det är dags att vi får en generation kritiskt tänkande individer, som skiter i grupptryck och vågar gå sina egna vägar. En generation som bojkottar låtsasjournalistiska blaskor likt Expressen och istället engagerar sig i riktiga frågor. Det här landet är fullt av lurade människor, i alla fall tillräckligt många för att Reinfeldt och hans borgerliga maktapparat skulle få makten.
Ni kanske tyckte att Elin Lantos "Money" var fånig, men tro mig, det var förmodligen den mest ärliga låten i årets melodifestival. Idag är det viktigt med pengar, viktigare/värre kommer det bli. Och vi har knappast majoriteten av er svenskar att tacka för det. Det vi måste göra nu, är att göra något åt det.
(Till slut kom tidningen. Och jag matchade mig själv på omslaget, precis som jag misstänkte.)
08:50. Det är underbart när man kan gå ut iklädd kavaj och chuckies, utan att frysa.
.jpg)
