ETC, min vän

Åkte buss hem från universitetet idag. Det var trångt, och jag blev ståendes i mittgången. Det gör mig ingenting om jag ändå snart ska stiga av (det är jobbigare att sitta innanför någon man måste be om ursäkt till, med ångesten vakande över en - kommer jag hinna gå av?). Inte långt hem (men för långt för att en hungrig Jessica med matvaror i ena handen ska vilja gå istället), suckade jag för mig själv.

Lade märke till den där klassiska uppbystade, blekta blondinen som satt med ansiktet vänt mot mig. Hon var i övre delen av åldersområdet vi brukar kalla 20+, eller kanske i sina tidiga 30. Kvinnan bläddrade i Aftonbladets/blaskans egna lilla bildbaserade nöjes/skvallerbilaga (Kolla där, hon har också opererat sig eller Britney skippar trosorna, igen!) och mitt fördömande jag kunde inte annat än tro att hon kände en längtan efter att se sig själv där i.

Just när jag skulle kliva av bussen såg jag till min förskräckelse en helt "vanlig" man, i samma ålderskategori som kvinnan, "läsandes" herrmagasinet (eller: det människoförnedrande skräpet) FHM. Den gnutta glädje jag ändå hade i kroppen försvann i samma stund som omslaget for förbi mina ögon.

Mannen och kvinnan satt så lämpligt snett emot varandra, på varsin sida om gången, om mig, och för ett ögonblick existerade bara mina, kanske inte så förutfattade, meningar om dessa två lurade varelser.

I denna buss, fylld av sexistiska, förvirrade och fördummande ideal till både höger och vänster (bokstavligt talat), var min enda tröst tanken på att förra veckans nummer av ETC låg i just min väska. Att sedan ett färskt nummer väntade i hallen när jag kom hem, var inte heller fy skam. Tack.